Foto Jörgen Svendsen

Ingemar Gens

Myten om det motsatta könet

Att mötas är att leva, skriver Ingemar Gens i sin nya bok. Hans bok är genomgående en vishetens bok, en bok som kan citeras i oändlighet. Det är toleransen som talar, och kärleken för det goda.

Författaren Liza Marklund säger om hans tidigare bok: ”Det är oerhört lärorikt och intressant, och dessutom begåvat och inspirerande skrivet. Köp och läs!” Här nedan några utdrag ur sista kapitlet av hans nyutkomna bok..

”men tänk om vi fått nog av det maskulina samhället och storknar av alla förväntningar om expansion, konsumtion, kontroll och självförverkligande? Kanske orkar vi inte längre befinna oss i system styrda av makt och kontroll? Kanske är vår kollektiva längtan efter något annat mycket starkare än vi anat och det vi ser nu de sista skälvande minuterna av vår expansiva, individuella och materiella tidsepok. Har vi tur hinner vi sansa oss och omprioritera innan det är alldeles för sent.

Vi har förmågan att organisera oss i stort sett hur som helst – och har så gjort genom historien. Under de miljontals år människan har funnits har samhällen och hela epoker kommit och gått. Enorma, detaljstyrda, repressiva riken har varvats med betydligt mindre, löst sammanhållna statsbildningar. Makten har erövrats och förlorats. I stora delar av världen levde människor i bygemenskap, utan någon övergripande statsmakt. Om vi hade haft möjlighet att katalogisera alla samhällen som vår planet skådat, är jag övertygad om att vi skulle bli minst sagt förbluffade över vår arts uppfinningsrikedom.

Idag tycks politiker och andra makthavare vara övertygade om att dagens samhällsordning skulle vara den bästa någonsin. Men vem vågar påstå att vi är lyckligare nu än då? Vem vill egentligen ha det här? När blev materiell välfärd lika med lycka?

Varför skulle vi slå oss till ro här? Varför skulle vi slå oss för bröstet och säga – vad bra det blev!

I skuggan av krig och klimathot ifrågasätter allt fler myten om att det nuvarande maskulina samhället skulle vara det enda fungerande och livskraftiga. Är det inte i själva verket tvärtom? Människor har aldrig tidigare varit så alienerade, aldrig har avståndet mellan människor varit så långt. Kanske är det just det som blir förändringens motor, vår längtan efter gemenskap.

Segraren skriver alltid historien och vår nedvärdering av de tidigare samhällsbyggena är ju för att rättfärdiga det samhälle vi lever i, att alltid få det att framstå som bättre. Medeltiden, till exempel, framställs fortfarande som digerdödssvart, efterbliven och olycklig. Men, idag kommer nya rön, som visar på en ganska lycklig tid med korta arbetsdagar och överdådiga relationer.

Vi kan aldrig backa i tiden men ingen hindrar en från att låta sig inspireras av en tid som flytt och för ett ögonblick på allvar försöka föreställa sig en mänskligare framtid.”

 ”Det maskulina samhället har ingen framtid. Antingen går hela jordklotet under i manlighetens expansiva, omänskliga, giriga, empatifattiga, hierarkiska, ständigt ansträngande och aggresiva tecken, eller så måste vi byta ideal.

Det maskulina samhällets sammanbrott skulle mycket väl kunna vara början på något nytt och kvinnors inträde i det offentliga rummet det allra första tecknet.”

”Kanske bilindustrin plötsligt säger: ”Vi måste ta ansvar. Vi kan inte fortsätta så här längre.” Vem vet, världens ledare kanske abdikerar, lämnar över makten till folket i direkta, småskaliga demokratier med relationer som främsta ledstjärna.”

Ingemar Gens är jämställdhetsexpert, debattör och föreläsare i könsrollsfrågor, samt relationscoach i tidningen Leva.

Han har under många år varit verksam som frilansjournalist inom press, radio och tv med inriktning på socialreportage. Ett av de mest uppmärksammade är ”Herrefolk”, om svenska män på jakt efter sex och fruar i Thailand (Pockettidningen R).

Mer om Ingemar Gens: www.gens.nu

Uppdaterad 2007 - 11 - 27