LIVSSTIL & LIVSANDA

Övriga artiklar

Till framsidan

Brev till Rikare Liv

Den Heliges krönika

Frisk mänsklighet

Numera vandrade Den Helige återigen på gatorna som en vanlig man. Trenchcoaten var hårt knuten runt kroppen och slokhatten neddragen i snålblåsten. Det hade varit en intressant tid sedan han flyttade hemifrån. Hon hade lämnat de förgyllda katedralerna och åter valt att söka natthärbärge där det fanns plats eller ute i sin fria natur.


  Det var mycket han förskräckts och våndats över. Inte för att han levt i någon skyddad värld då han som Den Heliga svävat runt på sina dagliga runder för att värna den skapelse och de människor som hon så varmt älskade.

Men nu i sin kroppsliga gestalt så kändes tillvaron ute i den verkliga världen så mycket hårdare och livet så mycket ömtåligare. Han hade tyvärr träffat många av sina gamla vänner och följeslagare på stadens gator. Dom drev numera liksom han längs gatorna som herrelösa hundar.

De sökte alla efter nya tempel i människors hjärtan, då de gamla var förstelnade och ogästvänliga. Den Helige hade träffat sanningen som inte längre bodde i Sanningens tempel och hoppet som lämnat Hoppets kapell, via källaringången.

Den Helige bestämde sig för att ta en sväng till ett av stadens sjukhus. Ibland när han kände att människorna behandlade livet så artificiellt och arrogant så brukade han ta sig en sväng dit för att upprätta känslan att livet verkligen räknades. Där kunde han skratta med de nyblivna föräldrarna, glädjas tillsammans med den nyopererade starrpatienten som kunde se efter års famlande i blindo och dela lidandet i sin nakna sorg och förtvivlan.

Diskret gick han in genom personalingången och iklädde sig en läkares gestalt. Han började på medicin, där ruvade nästan alltid en känsla av mycket, för mycket, det var för mycket att göra, för mycket patienter, för mycket av allt och ändå så mycket kärlek och god vilja.

Han stannade diskret till i dörren vid ett rum där en gammal, ensam man fick en vänlig systers hand att hålla i när han lämnade livet för att träda in i riket. Det var ljust och för denna man, hopp. Den mannen hade levt sitt liv och alla avsked för länge sedan gjorda.

Han vandrade vidare genom korridorerna. Så var det en patient som särskilt fångade hans uppmärksamhet. På plastremsan runt handleden stod det ”Kvinna oidentifierad”. Det var en kvinna som hade hittats medvetslös, utan något spår av sin identitet. Hon saknade talförmåga, var helt utan handlingar och hade inte ens ett telefonnummer eller namn.

Kvinnan var gammal och mycket nära att dö. Förmodligen hade hon varit förvirrad och gått ut och där ute vid vägkanten hade hon satt sig ner och fått en blödning. Nu låg hon ensam i ett rum. Slangar och apparater var kopplade till hela hennes arma kropp för att hålla henne vid liv ännu en tid.

Men hon hade inget namn, ingen ålder och inga anhörig som vakade vid hennes säng. Vad är då en människa, tänkte Den Helige?

I det vardagsvanliga livet så konstruerar människorna så mycket utifrån vad de kan, gör eller vilka de är relaterade till. Säg mig vilka du umgås med, eller vad du äter, så ska jag säga dig vem du är, heter det ju ibland bland människorna tänkte, Den Helige. Men livet är så mycket mer.

Människan försöker så ofta förhäva sig, ”Gudomliggöra sig själv” bli störst, bäst, vackrast, allsmäktiga och allgoda. Och i sin fåfänga strävan blir Gudomliggörandets raka motsats, en maktens, prestigens, girighetens egen tillbedjan.

Förstår då inte människan att jag blev människa, inte för att Gudomliggöra människan, utan föra att mänskliggöra människan. Varför skulle Jag annars själv bli människa, tänkte Den Helige.

Hade jag velat ha en massa avgudar och småpåvar så hade jag väl skapat det på en gång, tänkte han och såg på Kvinnan. Där låg hon ikläd sin fulla mänsklighet. I världens ögon, sorgligt övergiven av människor, en smärtornas människa, men det är mänsklighetens smärta hon bär.

Den helige gick fram till henne och satte sig på sängkanten. Den Helige tog hennes hand och viskade in i hennes hjärta, Jag tänker på dig.

Ice

Uppdaterad 2008–09–29