Låt–gå–politikens
följder
Milton
Friedman–katastrofen Följderna
av den världsomspännande nyliberalismen har visat sig genom ökade
orättvisor, och medelklasskulturens depraverade konsumtionshysteri.
Miljöförstöringen får den biologiska och livsuppehållande
balansen i naturen att rämna. Men även råvaruutnyttjandets
ökning år efter år tär på Jordens naturresurser. Och i en
sådan omfattning att det handlar om en plundring av kommande
generationers behov.
Milton
Friedman fick Riksbankens ekonomipris 1976. Han har
aldrig fått något Nobelpris. Redan då kom
en massiv kritik mot tidernas stollighet nummer ett. I varje fall
vad det gäller dåligt omdöme i bedömningen för en lämplig
ekonomipristagare. Stolligheten låg i tillväxtfundamentalismens
förödande tecken.
Kritiken mot Riksbanken kom från demokratiska och
ansvarsfulla krafter bland nationalekonomer, en enig
miljöforskarkår, och en mängd vetenskapliga institutioner och
forskargrupper runt hela världen.
Och
på Chicagouniversitet där
Friedman hade sin tjänst är han omåttligt impopulär bland
akademikerkåren. De vill helt enkelt inte veta av honom.
Nobelpriskommitén
har motsatt sig Riksbankens utnyttjande av Nobelprisets renommé för andra
syften än det som står skrivet i Nobels testamente. Ekonomipriset
ska därför ses enbart som en politisk och propagandistisk
drivkraft till förmån för världskapitalismens förträfflighet,
eller Mamons makt över världsordningen.
Friedman
blev den fundamentalistiska tillväxtens och den hegemonistiska
kapitalismens profet. Friedman samarbetade personligen med en rad
kapitalistiska diktaturer. Bland annat Pinochets Chile. Ja det var han
som låg bakom ideologin och det ekonomiska programmet för
Chilekuppen.
Friedman
vädrade helt öppet sin syn av den "fria" nyliberalismen företräde
över världen, med inskränkningar av demokratiskt inflytande,
eller "friheten" från demokratins inflytande.
Egoism blev ideologin i Mamons tjänst! Följderna av Friedmans
inflytande över världen, kan vi idag se med växande kriser av stor
omfattning. Världens regering står i praktiken under ledning
av Världsbanken.
Global
Footprint Networks är en internationell miljöorganisation, som
varje år redovisar följderna av människornas snedvridna överkonsumtion och
resursplundring.
"Overshoot
day" är ett begrepp från organisationens forskning som
innebär, dagen då den globala konsumtionen av Jordens resurser
överträffar vad som egentligen skulle gälla för hela året
igenom. Världens människor har alltså överkonsumerat. Och den
dagen blev i år den 23 september, nytt rekord i överkonsumtion.
Och efter detta datum tär vi på resurser, som egentligen skulle
vara för nästkommande period. Här gäller det Slösas företräde
mot Spara! Det är enbart den rika världens medelklasskultur som
är Slösas kompisar. De fattiga länderna har inte samma
möjligheter att överkonsumera.
Beräkningsgrunden
enligt Global
Footprint Networks handlar om människans konsumtion på världens
odlings- och betesmarker, på världens skogar och havens
fiskefångster. Jämförelser görs med den optimala
produktionskapaciteten av ett år och på den globala konsumtionen.
Mellanskillnaden visar överkonsumtionen och hur mycket som tagits
från nästkommande period.
Det
hela innebär att den rika världen för närvarande konsumerar mera
än vad som produceras, vad det gäller livsmedel. Denna
överkonsumtion ökar år från år och kan alltså tydligt mätas.
När detta år nått sitt slut har människorna konsumerat 140
procent av vad Jordens människor klarar av att producera under ett
år. Och konsumtionen sker av den rika världen, medan den
fattiga delen har en omfattande underkonsumtion, framförallt av mat
och nödvändighetsvaror.
Global
Footprint Networks ger i sin rapport ett skrämmande exempel på
snedfördelningen i världen. Om hela världens befolkning skulle
konsumera som USA:s befolkning så krävs det ytterligare fem
jordklot. Om den svenska konsumtionsnivån ska uppnås krävs det
tre jordklot, och om Indiens nivå ska gälla så räcker det med
ett halvt jordklot.
Överkonsumtionen
leder till en kommande hungerkatastrof med följder för hela
mänskligheten.
Världens
problem kan tydligt avläsas och analyseras. Det finns
sammanhang av många orsaker som säger oss, att det går att peka
på vad som görs fel och vad som borde förändras i den globala
gemenskapen.
Jag
menar att tillvaron under ledning av politiska ideal, som
nyliberalism, och makten över människornas livsstil och livsanda,
leder till människans fördärv. Trots min personliga positiva och
optimistiska livsnerv så kan jag däremot inte se något positivt
med den fundamentalistiska tillväxten som nu råder i hela
världen.
Kriserna
i världen avlöser varandra, som om kriserna står i kö och trycker på.
Scenariot är glasklart för allt fler människor, medan de som
driver det "stora världsprojektet" känner en alltmer
frustration över sanningarna om Jordens utsatthet som blir klarare
för varje dag. Och tiden går rusar bara förbi oss med följder vi ännu
inte riktigt kan se vidden av. Vi kan bara ana dem.
Slutsatsen
av detta scenario gäller hur vi ska gå vidare! Jordens kriser ligger helt tydligt i människornas
händer – inte
hos Gud. Idag ligger framtiden hos dem som inte motarbetar eller fördärvar
skapelsen. Det gäller ett starkare civilsamhälle som inspireras av den goda
viljan och för gemenskap.
För
denna utveckling kan exempelvis olika värdeord
utvecklas, som sporrar till en hållbar utveckling för alla. Det
handlar om en kraftfull demokratisk utveckling – en motmakt mot
förstörelsen av livsbetingelserna, och för
människornas framtid.
Mitt
förslag till ett värdeord är "fördelning". Fördelning
av resurser, rättvisa och fördelning av arbete, och fördelning
över inflytandet över samhället.
Hos Gud kan den som vill få mod och kraft verka för
en harmonisk framtid för alla Jordens människor och i bästa
samförstånd!
Det
goda samhället måste av nödvändighet eftersträvas!
Paul
Lindberg
Uppdaterad
2008–09–23
|