IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Mycket av dagens ”state-of-the-art” inom området, både i Sverige och utlandet, finns hos äldre personer, och deras kunskap måste överföras till kommande generationer innan den förskingras. 

Foto: Peace of Dove

FREDSTEKNIK

Nedrustning av överskott

Säkerhetspolitiska möjligheter

En aktiv fredspolitik måste stödja och stödjas av en teknik- och industriutveckling med nya förtecken. Vapenindustrin har alltid satsat stora medel på forskning och utveckling av nya vapensystem och det vore naturligt att vi nu borde satsa stora resurser för att utveckla teknik och kunskap för att stödja framväxande fred, underlätta kontroll av vapen, ammunition och explosivämnen och genomföra miljöriktig nedrustning med avveckling av militärt överskott.


Lars Ingelstam: |2014-08-25| Freden behöver ny teknologi, logistik och långsiktigt hållbara metoder. Vi skall inte glömma bort att Alfred Nobel inrättade Fredspriset och att han var starkt övertygad att vi måste sträva mot en fredlig samexistens utan krig.

Vi tror att det är viktigt att riksdagen poängterar vikten av fred genom att utpeka en fredsansvarig institution med budgetansvar för att driva hithörande frågor nationellt och internationellt.

Sverige bör bl a aktivt stödja den kunskapsuppbyggnad och verksamhet som nu sker i FN:s IATG och SaferGuard. De databaser och kunskaper som dokumenteras av FN blir tillgängliga för alla via Internet. Mycket av dagens ”state-of-the-art” inom området, både i Sverige och utlandet, finns hos äldre personer, och deras kunskap måste överföras till kommande generationer innan den förskingras.

Kollapsen av Sovjetunionen 1990 avslöjade enorma mängder militär materiel, både konventionell sådan och massförstörelsevapen, som lagrats i Sovjetunionen, USA och många andra länder. Arbetet att förstöra explosiv materiel pågår fortfarande, efter snart 25 år. Stridsvagnar, flygplan, vapen och andra icke explosiva föremål kan lätt tas om hand av den befintliga återvinningsindustrin. Metaller har återvunnits i tusentals år, men explosivt avfall kan tyvärr inte hanteras som vanligt skrot eller avfall.

Det är uppenbart att överskottsvapen läcker ut till oroshärdar där de används i olika konflikter. Under senare år har automatvapen också spritts i stor skala till kriminella i samhället. Bl a organisationen ”Small Arms Survey” arbetar enligt FN:s riktlinjer med detta för att öka möjligheten till kontroll av de uppsjöar av vapen som översvämmar utvecklingsländer.

Genom explosivämnens förmåga att explodera eller detonera, och eftersom de också ofta är giftiga för både människor och miljö, utgör de en mycket farlig typ av avfall. Om de inte hanteras på ett riktigt sätt har de hög potential att orsaka allvarliga dödsolyckor. Sprängämnen är också det vanligaste vapnet vid terroristdåd.

Användningen av explosivämnen började med svartkruts-eran som varade i 1500 år och lämnade mycket små miljöproblem eftersom ingredienserna ─ kol, nitrater och svavel ─ lätt förlorar sina explosiva egenskaper när de utsätts för vatten. För omkring 150 år sedan började högexplosiva ämnen (HE) införas, som nitroglycerin, pikrinsyra och trotyl (TNT). De två sistnämnda sprängämnena var mycket stabila vid lagring, hade låg känslighet och blev snabbt mycket populära för vapenändamål. Moderna militära explosivämnen är mycket stabila och kan behålla sina egenskaper i hundratals år.

Idag är explosivämnen av grundläggande betydelse för att bygga vårt moderna samhälle. De används för sprängning av berg och annat inom bygg-, gruv-, offshore- och oljeindustrin, i krockkuddar i bilar, för medicinska tillämpningar, i bränslen och anordningar för rymdraketer, satelliter och flygplan, i pyroteknik som nödraketer och signaler, och i försvarsmateriel.

Moderna militära sprängämnen är syntetiska, har mycket stabila egenskaper och är oftast giftiga. De måste därför återvinnas, detoneras, brännas eller kemiskt sönderdelas under kontrollerade former, eftersom de normalt inte förlorar sina explosiva egenskaper med tiden. Vissa krut som baseras på nitrocellulosa är dock instabila och försätts med tillsatser för att öka stabiliteten. Dessa tillsatser konsumeras med tiden, och gammalt sådant krut kan t o m självantända.

I Sverige finns stor kompetens kring säker hantering och förvaring av explosivämnen och kontroll av deras säkerhet – nödvändigt eftersom många åldras och blir farligare med tiden. Det finns också företag som levererar säkra förrådsbyggnader, som kan sättas upp med relativt små insatser. Utanför Sverige, särskilt i länder med varmt klimat, händer regelbundet mindre eller större olyckor när förråd av gammal ammunition eller explosivämnen går i luften, ofta med betydande förlust av människoliv. Sådana olyckor skulle med ökad kunskap, spridning av metoder och bättre övervakning kunna radikalt minskas. Vidare finns stor kompetens inom återvinning och destruktion av ammunition och konventionella sprängämnen, men också för kemisk ammunition – synnerligen aktuellt just nu i Syrien och Libyen. Utrustning för detta utvecklas och tillverkas också i Sverige.

Den yrkeskunskap och erfarenhet som krävs finns, som nämnt, i stor utsträckning hos en äldre generation, många i eller nära pensionsåldern, och ny personal utbildas bara i obetydlig utsträckning i Väst, bl a eftersom arbetskraftsbehovet inom området har minskat.

De kunniga experter som finns skulle i större utsträckning än nu kunna användas som lärare och handledare för personal som skall arbeta med explosivämnen och frågor kring dessa. Krig innebär alltid svåra påfrestningar på miljön och de enorma effekter som ett krig kan medföra på ett samhälle med modern infrastruktur, som Sverige, kan inte förutses. Men vi vet väl att om t ex elförsörjningen slås ut så upphör samhället sannolikt att fungera, speciellt under vintermånaderna. Beroendet av ”cybersamhället” ökar också alltmer och ökar sårbarheten i både utvecklade regioner och i utvecklingsländer.

Erfarenhet och yrkeskunskaper måste snabbt byggas upp bland den personal som i utvecklingsländer skall ha ansvaret för att administrera befintliga förråd och lämningar innehållande explosivämnen.

Explosivämneskunskap, ammunitionskunskap, produktkunskap och riskana­lysmetoder är nödvändig baskunskap för dem som skall ansvara för avveckling och förvaring av explosiva varor,

Riskanalys: För att rätt kunna bedöma och åtgärda de risker som finns och kan uppstå krävs dels en ingående kunskap om aktuella systems uppbyggnad, komponenter och material, dels kunskap om vilka metoder som är lämpligast för att analysera och reducera riskerna.

Metoder: Metoder för kvantitativ riskanalys finns väl utvecklade i Sverige. Eftersom människan ofta är den svagaste länken i ett tekniskt system krävs också ingående kunskaper om beteenden och fel som kan begås, och frekvensen för sådana.

Produktkännedom: Ammunition och vapen har under de senaste hundra åren tillverkats i ett otal modeller och varianter. Förutom explosivämnen förekommer ofta även andra farliga ämnen. Eftersom tekniska beskrivningar och produktritningar ofta försvunnit krävs stor produktkännedom för att fatala misstag skall undvikas.

Utbildning i administration av explosiva varor: För att administrera förvaring och transport krävs både teoretiska specialkunskaper och erfarenhetsbaserad kunskap och detta kan erbjudas i internationell samverkan.

Utbildning kring stabilitet: På grund av vissa explosivämnens förmåga att bli instabila krävs att berörd personal har kännedom om de faktorer som påverkar de explosiva ämnenas stabilitet och hur livslängdsbestämning skall göras. Även utbildning i metoder för omhändertagande av instabil ammunition måste erbjudas.

Olycksregister: Flera sådana finns i dag internationellt, t ex hos Small Arms Survey. Denna information utgör en viktig komponent för realistiska riskanalyser, och kan också peka på möjligheter till förbättrad säkerhet och undvikande av onödiga risker.

Spridning: Okontrollerad spridning av vapen och ammunition måste förebyggas genom säker förvaring och administrativa rutiner.

Märkning för spårbarhet: Militära och andra vapen och ammunition säljs, avleds, stjäls och sprids i dag helt okontrollerat över stora delar av världen. Säker märkning av vapen och ammunition saknas ofta, eller kan lätt utplånas, vilket försvårar eller omöjliggör identifiering. Att spåra deras ursprung blir därmed svårt, vilket underlättar den illegala handeln. 

Det finns enkla metoder att kunna varaktigt märka och därigenom kunna spåra både vapen och ammunition genom kedjan, som ofta börjar hos en nations militär- eller polisstyrkor, sedan hamnar hos krigsherrar eller upprorsmän, och till slut ofta hos organiserade kriminella. Genom att dessa illegala vapen är så vanliga, vitt spridda och lätt tillgängliga medför det att lagliga våldsutövare, som polis och militär trupp, kommer i underläge. Ett civiliserat samhälle kräver att dessa gemensamma organ har våldsprivilegiet.

Förvaring i säkra förråd: Befintliga vapen och sprängämnen måste förvaras och övervakas så att de inte kommer på drift och utgör ett hot mot det fredliga samhället. Kunskap och teknologi för säker förvaring av stöldbegärlig egendom finns nu i svenska företag och kan snart utvecklas till en exportframgång.

Avvecklingsmetoder: Kunskap om miljöriktiga avvecklingsmetoder sprids genom samverkan med FN:s IATG.

Grunden är redan lagd för en svensk fredsindustri: Under arbetet med denna skrivelse har författarna identifierat flera tillväxtföretag som kan utgöra kärnan i en exportinriktad svensk Fredsindustri. Vi har därför föreslagit att en expertgrupp snarast ges möjlighet att inleda ett utredningsarbete som syftar till synliggöra hur ett tekniskt fredsarbete skall kunna organiseras på kommersiella grunder.

Exempel på några sådana företag är:

Cesium AB, www.cesium.se

Dynasafe AB, www.dynasafe.se

LTEAB –Life Time Engineering AB, www.lteab.se

Secrab Security Research, www.secrab.eu

Många myndigheter och institutioner kan också bidra, t ex:

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, www.foi.se

Folke Bernadotte Akademin, www.folkebernadotteacademy.se

FMV, Försvarets materielverk, www.fmv.se

Kungl. Krigsvetenskapsakademien, www.kkrva.se

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, www.msb.se

Swedec, Totalförvarets ammunitions- och minröjningscentrum, www.swedec.se

Sida, www.sida.se

FREDSTEKNIK

DEN GLOBALA VAPENHANDELN

Världen i vapen

Det finns en oerhörd mängd vapen, ammunition och sprängmedel runt om i världen. Många av dem är olagligt åtkomna och kommer lätt i händerna på skurkstater, krigsherrar och brottslingar.   

Lars Ingelstam m.fl.: |2014-08-25Stor politisk energi har lagts på kontroll av exporten av vapen, senast genom FN-fördraget ATT (Arms Trade Treaty). I Sverige utreds frågan om vilka kriterier som ska gälla vid vapenexport. Likaså uppmärksammas detektion och kontroll av CBRN-stridsmedel.

Vi anser att det finns en annan, mycket viktig aspekt på den globala spridningen av krigsmateriel som är värd ökad uppmärksamhet. Ofta är vapen och ammunition lagrade på osäkra sätt, och märkning eller ursprungsbeteckningar saknas ofta eller har avlägsnats. Det finns över hela världen stora mängder vapen, ammunition och sprängmedel som skulle behöva förstöras eller konverteras.

Allt detta ger allvarliga säkerhetsproblem i många länder och regioner, och kan försvåra eller helt omöjliggöra en normal funktion hos samhället. Problemen kan bara lösas genom ett batteri av åtgärder: kontroll, övervakning, uppspårning för upptäckt, säker ursprungsmärkning och lagring, destruktion och återvinning. 

Vi syftar här i huvudsak på konventionella vapen och sprängmedel, men det finns ju en likartad problematik också kring kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära vapen.

Sverige har goda förutsättningar att här göra en stor internationell insats. Det finns i Sverige företag och personer med en internationellt respekterad kompetens inom dessa olika områden.

Resurserna har till stora delar byggts upp utgående från vapenindustrin och inom försvarsforskningen (FOA/FOI). Delar av denna kompetens har redan lett till kommersiella framgångar på en global marknad.

Sverige har dessutom en respekterad ställning som expertland och biståndsgivare inom näraliggande områden, och en väl utvecklad administration för att ställa experter till förfogande för internationella uppdrag. Flera sådana uppdrag har utförts, bland annat har MSB (Myndigheten för Samhällssydd och Beredskap) och Sida medverkat.

Inom FN har området uppmärksammats, erkänts och förankrats på flera olika sätt. Vi vill särskilt peka på International Ammunition Technical Guidelines (IATG, inom UNODA) som även Sverige har anslutit sig till.

www.un.org/ammunition

RLC