 |
| |
Mycket
av dagens ”state-of-the-art” inom området, både i
Sverige och utlandet, finns hos äldre personer, och deras
kunskap måste överföras till kommande generationer innan
den förskingras.
|
Foto:
Peace of Dove
|
FREDSTEKNIK
Nedrustning
av överskott
Säkerhetspolitiska
möjligheter
En
aktiv fredspolitik måste stödja och stödjas av en teknik- och
industriutveckling med nya förtecken. Vapenindustrin har alltid
satsat stora medel på forskning och utveckling av nya vapensystem
och det vore naturligt att vi nu borde satsa stora resurser för att
utveckla teknik och kunskap för att stödja framväxande fred,
underlätta kontroll av vapen, ammunition och explosivämnen och
genomföra miljöriktig nedrustning med avveckling av militärt överskott.
Lars Ingelstam: |2014-08-25|
Freden
behöver ny teknologi, logistik och långsiktigt hållbara
metoder. Vi skall inte glömma bort att
Alfred Nobel inrättade Fredspriset och att han var starkt övertygad
att vi måste sträva mot en fredlig samexistens utan krig.
Vi tror att det är viktigt att riksdagen poängterar
vikten av fred genom att utpeka en fredsansvarig institution med
budgetansvar för att driva hithörande frågor nationellt och
internationellt.
Sverige bör bl a aktivt stödja den
kunskapsuppbyggnad och verksamhet som nu sker i FN:s IATG och
SaferGuard. De databaser och kunskaper som dokumenteras av FN blir
tillgängliga för alla via Internet. Mycket av dagens ”state-of-the-art” inom
området, både i Sverige och utlandet, finns hos äldre personer,
och deras kunskap måste överföras till kommande generationer
innan den förskingras.
Kollapsen av Sovjetunionen 1990 avslöjade
enorma mängder militär materiel, både konventionell sådan och
massförstörelsevapen, som lagrats i Sovjetunionen, USA och många
andra länder. Arbetet att förstöra explosiv materiel pågår
fortfarande, efter snart 25 år. Stridsvagnar, flygplan, vapen och
andra icke explosiva föremål kan lätt tas om hand av den
befintliga återvinningsindustrin. Metaller har återvunnits i
tusentals år, men explosivt avfall kan tyvärr inte hanteras som
vanligt skrot eller avfall.
Det är uppenbart att överskottsvapen läcker
ut till oroshärdar där de används i olika konflikter. Under
senare år har automatvapen också spritts i stor skala till
kriminella i samhället. Bl a organisationen ”Small Arms Survey”
arbetar enligt FN:s riktlinjer med detta för att öka möjligheten
till kontroll av de uppsjöar av vapen som översvämmar
utvecklingsländer.
Genom explosivämnens förmåga att
explodera eller detonera, och eftersom de också ofta är giftiga för
både människor och miljö, utgör de en mycket farlig typ av
avfall. Om de inte hanteras på ett riktigt sätt har de hög
potential att orsaka allvarliga dödsolyckor. Sprängämnen är
också det vanligaste vapnet vid terroristdåd.
Användningen av explosivämnen började med
svartkruts-eran som varade i 1500 år och lämnade mycket små miljöproblem
eftersom ingredienserna ─ kol, nitrater och svavel ─ lätt
förlorar sina explosiva egenskaper när de utsätts för vatten. För
omkring 150 år sedan började högexplosiva ämnen (HE) införas,
som nitroglycerin, pikrinsyra och trotyl (TNT). De två sistnämnda
sprängämnena var mycket stabila vid lagring, hade låg känslighet
och blev snabbt mycket populära för vapenändamål. Moderna militära
explosivämnen är mycket stabila och kan behålla sina egenskaper i
hundratals år.
Idag är explosivämnen av grundläggande
betydelse för att bygga vårt moderna samhälle. De används för
sprängning av berg och annat inom bygg-, gruv-, offshore- och
oljeindustrin, i krockkuddar i bilar, för medicinska tillämpningar,
i bränslen och anordningar för rymdraketer, satelliter och
flygplan, i pyroteknik som nödraketer och signaler, och i försvarsmateriel.
Moderna militära sprängämnen är
syntetiska, har mycket stabila egenskaper och är oftast giftiga. De
måste därför återvinnas, detoneras, brännas eller kemiskt sönderdelas
under kontrollerade former, eftersom de normalt inte förlorar sina
explosiva egenskaper med tiden. Vissa krut som baseras på
nitrocellulosa är dock instabila och försätts med tillsatser för
att öka stabiliteten. Dessa tillsatser konsumeras med tiden, och
gammalt sådant krut kan t o m självantända.
I Sverige finns stor kompetens kring säker
hantering och förvaring av explosivämnen och kontroll av deras säkerhet
– nödvändigt eftersom många åldras och blir farligare med
tiden. Det finns också företag som levererar säkra förrådsbyggnader,
som kan sättas upp med relativt små insatser. Utanför Sverige, särskilt
i länder med varmt klimat, händer regelbundet mindre eller större
olyckor när förråd av gammal ammunition eller explosivämnen går
i luften, ofta med betydande förlust av människoliv. Sådana
olyckor skulle med ökad kunskap, spridning av metoder och bättre
övervakning kunna radikalt minskas. Vidare finns stor kompetens
inom återvinning och destruktion av ammunition och konventionella
sprängämnen, men också för kemisk ammunition – synnerligen
aktuellt just nu i Syrien och Libyen. Utrustning för detta
utvecklas och tillverkas också i Sverige.
Den yrkeskunskap och erfarenhet som krävs
finns, som nämnt, i stor utsträckning hos en äldre generation, många
i eller nära pensionsåldern, och ny personal utbildas bara i
obetydlig utsträckning i Väst, bl a eftersom arbetskraftsbehovet
inom området har minskat.
De kunniga experter som finns skulle i större
utsträckning än nu kunna användas som lärare och handledare för
personal som skall arbeta med explosivämnen och frågor kring
dessa. Krig innebär alltid svåra påfrestningar på miljön och de
enorma effekter som ett krig kan medföra på ett samhälle med
modern infrastruktur, som Sverige, kan inte förutses. Men vi vet väl
att om t ex elförsörjningen slås ut så upphör samhället
sannolikt att fungera, speciellt under vintermånaderna. Beroendet
av ”cybersamhället” ökar också alltmer och ökar sårbarheten
i både utvecklade regioner och i utvecklingsländer.
Erfarenhet och yrkeskunskaper måste snabbt
byggas upp bland den personal som i utvecklingsländer skall ha
ansvaret för att administrera befintliga förråd och lämningar
innehållande explosivämnen.
Explosivämneskunskap, ammunitionskunskap,
produktkunskap och riskanalysmetoder är nödvändig baskunskap för
dem som skall ansvara för avveckling och förvaring av explosiva
varor,
Riskanalys:
För att rätt kunna bedöma och åtgärda
de risker som finns och kan uppstå krävs dels en ingående kunskap
om aktuella systems uppbyggnad, komponenter och material, dels
kunskap om vilka metoder som är lämpligast för att analysera och
reducera riskerna.
Metoder:
Metoder för kvantitativ riskanalys finns väl
utvecklade i Sverige. Eftersom människan ofta är den svagaste länken
i ett tekniskt system krävs också ingående kunskaper om beteenden
och fel som kan begås, och frekvensen för sådana.
Produktkännedom:
Ammunition och vapen har under de senaste
hundra åren tillverkats i ett otal modeller och varianter. Förutom
explosivämnen förekommer ofta även andra farliga ämnen. Eftersom
tekniska beskrivningar och produktritningar ofta försvunnit krävs
stor produktkännedom för att fatala misstag skall undvikas.
Utbildning
i administration av explosiva varor: För att administrera förvaring och
transport krävs både teoretiska specialkunskaper och
erfarenhetsbaserad kunskap och detta kan erbjudas i internationell
samverkan.
Utbildning
kring stabilitet: På grund av vissa explosivämnens förmåga
att bli instabila krävs att berörd personal har kännedom om de
faktorer som påverkar de explosiva ämnenas stabilitet och hur
livslängdsbestämning skall göras. Även utbildning i metoder för
omhändertagande av instabil ammunition måste erbjudas.
Olycksregister:
Flera sådana finns i dag internationellt, t
ex hos Small Arms Survey. Denna information utgör en viktig
komponent för realistiska riskanalyser, och kan också peka på möjligheter
till förbättrad säkerhet och undvikande av onödiga risker.
Spridning:
Okontrollerad spridning av vapen och
ammunition måste förebyggas genom säker förvaring och
administrativa rutiner.
Märkning
för spårbarhet: Militära och andra vapen och ammunition säljs,
avleds, stjäls och sprids i dag helt okontrollerat över stora
delar av världen. Säker märkning av vapen och ammunition saknas
ofta, eller kan lätt utplånas, vilket försvårar eller omöjliggör
identifiering. Att spåra deras ursprung blir därmed svårt, vilket
underlättar den illegala handeln.
Det finns enkla metoder att kunna varaktigt
märka och därigenom kunna spåra både vapen och ammunition genom
kedjan, som ofta börjar hos en nations militär- eller
polisstyrkor, sedan hamnar hos krigsherrar eller upprorsmän, och
till slut ofta hos organiserade kriminella. Genom att dessa illegala
vapen är så vanliga, vitt spridda och lätt tillgängliga medför
det att lagliga våldsutövare, som polis och militär trupp, kommer
i underläge. Ett civiliserat samhälle kräver att dessa gemensamma
organ har våldsprivilegiet.
Förvaring
i säkra förråd: Befintliga vapen och sprängämnen måste förvaras
och övervakas så att de inte kommer på drift och utgör ett hot
mot det fredliga samhället. Kunskap och teknologi för säker förvaring
av stöldbegärlig egendom finns nu i svenska företag och kan snart
utvecklas till en exportframgång.
Avvecklingsmetoder:
Kunskap om miljöriktiga avvecklingsmetoder
sprids genom samverkan med FN:s IATG.
Grunden
är redan lagd för en svensk fredsindustri: Under arbetet med denna skrivelse har författarna
identifierat flera tillväxtföretag som kan utgöra kärnan i en
exportinriktad svensk Fredsindustri. Vi har därför föreslagit att
en expertgrupp snarast ges möjlighet att inleda ett
utredningsarbete som syftar till synliggöra hur ett tekniskt
fredsarbete skall kunna organiseras på kommersiella grunder.
Exempel
på några sådana företag är:
Cesium AB,
www.cesium.se
Dynasafe AB,
www.dynasafe.se
LTEAB –Life Time Engineering
AB, www.lteab.se
Secrab Security Research,
www.secrab.eu
Många
myndigheter och institutioner kan också bidra, t ex:
FOI,
Totalförsvarets
forskningsinstitut, www.foi.se
Folke Bernadotte Akademin, www.folkebernadotteacademy.se
FMV, Försvarets
materielverk, www.fmv.se
Kungl.
Krigsvetenskapsakademien, www.kkrva.se
MSB,
Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap, www.msb.se
Swedec, Totalförvarets
ammunitions- och minröjningscentrum, www.swedec.se
Sida,
www.sida.se
|
