Fredsmission KG Hammar


	Vi har endast en planet att bo på och dela med varandra. Hållbar utveckling och klimaträttvisa är nödvändiga ingredienser i en framtid för alla.	Foto: RLC

NY BOK/ UTDRAG:

Fred är vägen till fred

Ett utkast till en fredsteologi

”Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling” skriver Dag Hammarskjöld i Vägmärken (i slutet av 1955). Meningen följer som en slutsummering av en reflexion kring ”den mystiska upplevelsen”. ”Alltid: här och nu – i den frihet som är ett med distans, i den tystnad som föds ur stillhet. Men – denna frihet är en frihet under handlande, denna stillhet är en stillhet bland människor. Mysteriet är ständig verklighet hos den som i världen är fri sig själv, verklighet i lugn mognad under bejakelsens mottagande uppmärksamhet.” (kursiveringen är min).

KG Hammar: |2010–09–20| Vår fredsmission – att i varje stund välja fredsbyggandets väg. Mystikens syn att människans gudsrelation är ett mysterium som inte kan uttryckas i ord men väl gestaltas i handling, i de ständiga val som utgår från ett lyhört lyssnande i ögonblicket, som växer ur ”bejakelsens mottagande uppmärksamhet, lägger en grund för en helhetssyn där tro och handling blir ett och där fred och mission smälter samman. Språket för nåden är den handling som sker i tillit. En fokusering på ”just peace” hamnar just här.

Ett sådant förhållningssätt leder också bortom den klassiska tvistefrågan om valet mellan en pacifistisk livshållning och den som vill göra motstånd mot våld och där detta i vissa lägen inte utesluter våldsanvändning. Den som i varje ögonblick frågar sig: ”vad bygger fred i just denna stund genom de val jag gör?” kommer troligtvis aldrig att hamna i valet att göra bruk av vapen. Fred är vägen till fred.

KG Hammar (prof.emer.). Tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan.

Att bygga fred är att hela tiden analysera orsaker till konflikter människor emellan. Konflikter kommer troligen alltid att finnas. Men det kan vara möjligt att förebygga en utveckling mot våldsanvändning i dessa konflikter. Rättvis tillgång till fundamentala livsbetingelser som mat och vatten, boende, hygien och hälsa, utbildning och kultur är grundelement i en fredskultur. Så är även jämställdhet mellan könen och demokratisk delaktighet i samhällsutvecklingen. Dialog och utbyte mellan människor som tillhör olika traditioner och kulturer är ett grundelement i fredsbyggande.

Kyrkorna har ett särskilt ansvar att analysera relationerna mellan religion och konflikt. Det tycks som om de flesta av dagens konflikter har religiösa komponenter. Även om ingen konflikt kan sägas ha religion som yttersta orsak är de sidor av religiösa yttringar som är så lättexploaterade i konfliktsituationer synnerligen viktiga att utforska och granska självkritiskt.

Där konflikter blivit våldsamma behövs försoning och återuppbyggnad. Försoningen är central i den kristna tron och det finns rikligt med erfarenheter av försoningsarbete inom de kyrkorna i både historia och nutid. Mest iögonfallande torde Sannings- och försoningskommissionens arbete i Sydafrika under ärkebiskop Desmond Tutus ledning åren 1996-98 vara, där en kombination av kristen kultur och afrikansk ubuntu-kultur la grunden för hela processen.

I en fredskultur blir förståelse av mänsklig trygghet och säkerhet central, och här behövs ett nytänkande. Säkerhet som bygger på vapenöverläge och beväpning är enligt all forskning och erfarenhet en chimär. Säkerhet är gemensam och en grannes eller ett grannfolks trygghet är förutsättningen för den egna tryggheten. Kanske är ingen mänsklig föreställning mera viktig att kritiskt granska och utmana än den att säkerhet och trygghet kan uppnås genom allt tyngre beväpning och en alltmera tekniskt sofistikerad krigsmateriellutveckling.

Betecknande nog kallas krigsindustrin idag för säkerhetsindustrin. Som en konsekvens av ett nytt och radikalt annorlunda säkerhetstänkande, ett som ligger i självklar linje med ”just peace”, måste kyrkornas vaksamhet och kritiska hållning till vapenproduktion och vapenhandel stegras dramatiskt.

Påverkans- och opinionsarbete i samverkan inom civilsamhället är ett grundelement i byggandet av en fredskultur, för säkrande av mänskliga rättigheter, för rättvis tillgång till jordens gemensamma resurser, för rättvis handel och jämställda förbindelser mellan länder på olika utvecklingsnivå. Det finns inom civilsamhället stora resurser av kunskaper, engagemang och internationella nätverk som skulle kunna utgöra en avgörande skillnad, om världen vill fred. Skillnaden mellan de ekonomiska resurser som spenderas nationellt och internationellt på militär konfliktintervention och resurserna för civilt fredsbyggande underifrån är minst sagt oproportionerlig.

Vi har endast en planet att bo på och dela med varandra. Hållbar utveckling och klimaträttvisa är nödvändiga ingredienser i en framtid för alla. Fåtalets girighet och maktbehov måste begränsas och en livets ekonomi få skönjbara konturer för att skänka hopp åt alla människor, inte minst de marginaliserade.

En fredskultur förutsätter hoppet som bärande grund. Där framtidsutsikterna ser mörka ut och där optimismen om världens framtid inte finner fäste någonstans, då måste vi ge varandra hopp. En öppen plats för möten och delande av erfarenheter ger hoppet en chans att växa ur det som till synes är ingenting. Den fred som sås i det tysta blir till hoppets tecken när erfarenheterna av sådd delas. Hoppet sträcker sig mot en skörd som ingen ännu ser men som likväl blir verklig som inspiration och kraftkälla just som hopp.

Den fred som byggs i varje ögonblick är vår mission som kristna, som efterföljare till honom som andades på sina lärjungar och sade:

”Frid/fred åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” (Joh 20:19-22)

KG Hammar, Gästprofessor (emer.) i teologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR) vid Lunds universitet. Tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan .

Visiting professor (emer.) at the Centre for Theology and Religious Studies, Lund University . Former archbishop of Church of Sweden.

FAKTA:

Pax – fred och frid

Fredsgudinnan Pax, från romersk tid, gav namn åt det universella begreppet om fred och frid. Begreppet finns inom alla världens språk och är en av de främsta önskningar som människor ber Gud om att uppfylla.

Paul Lindberg: Shalom är ett hebreiskt ord som betyder "fred", men som kan ha varierande innebörd, som "hej" och "adjö". Det används i många uttryck och namn. Det motsvaras i arabiskan och persiskan med salam, och på malteisiska med sliem, och på syriska med shlomo, på etiopiska heter det saläm.

Ordet används i många uttryck och sammanhang i hebreiskt tal och skrift:

Shalom aleichem betyder bokstavligen "fred över dig", eller "frid vare med dig", ett uttryck för att hälsa på vandra; den hebreiska motsvarigheten till "hej" eller "hallå".

Det mer formella va'aleichem hashalom, används på samma sätt som arabiskans assalam alaikum.

UNIVERSALISM

Själva ordet shalom är en vanligt förekommande förkortning som alltså används i den moderna hebreiskan i dagens Israel, både för att hälsa och säga adjö. Det är i detta avseende likt hawaiiskans aloha, engelskans good evening och indiskans namaste.

Bland sekulära människor är "bye bye" från engelskan och "jalla bye" en blandning av arabiska och engelska populära uttryck.

PAX DOMINI OCH PAX ROMANA

Den katolska mässans inledning Pax Domini, Herrens frid, men också i betydelsen frid vare med er.

Pax Romana, den romerska freden, anses som Romarrikets guldålder – det krigades inte, men det byggdes tempel, palats och offentliga byggnader som aldrig förr eller senare.

Pax Romana var mer ett patriotiskt uttryck för propaganda, för det härskande kejsardömets militärmakt över kuvade folk runt om i imperiet.

Jämför Pax Romana med språkbruket av idag, kring exempelvis falsariet krigsindustri i förvandlingen till säkerhetsindustri, vilket KG Hammar belyser i artikeln på denna sida.