 |
| |
Dumpad
ammunition efter alla krig resulterar till stort mänskligt
lidande.
|
Foto:
EXPLO
|
FREDSTEKNOLOGI
Fred
och ny teknologi
Långsiktig
hållbarhet
En
aktiv fredspolitik måste stödja och stödjas av en teknik- och
industriutveckling med nya förtecken. Vapenindustrin har alltid
satsat stora medel på forskning och utveckling av nya vapensystem
och det vore naturligt att vi nu borde satsa stora resurser för att
utveckla teknik och kunskap för att stödja framväxande fred,
underlätta kontroll av vapen, ammunition och explosivämnen och
genomföra miljöriktig nedrustning med avveckling av militärt överskott.
Bo Janzon/Bertil Juhlin/Hans
Wallin
: |2015-03-07|
Vi skall inte glömma bort att Alfred Nobel inrättade
Fredspriset och att han var starkt övertygad om att vi måste sträva
mot en fredlig samexistens utan krig.
Vi tror att det är viktigt att riksdagen poängterar vikten av fred
genom att utpeka en fredsansvarig institution med budgetansvar för
att driva hithörande frågor nationellt och internationellt.
Sverige
bör bl.a. aktivt stödja den kunskapsuppbyggnad och verksamhet som
nu sker i FN:s IATG och SaferGuard. De databaser och kunskaper som
dokumenteras av FN blir tillgängliga för alla via Internet.
Mycket
av dagens ”state-of-the-art” inom området, både i Sverige och
utlandet, finns hos äldre personer, och deras kunskap måste överföras
till kommande generationer innan den förskingras.
Kollapsen
av Sovjetunionen 1990 avslöjade enorma mängder militär
materiel, både konventionell sådan och massförstörelsevapen, som
lagrats i Sovjetunionen, USA och många andra länder. Arbetet att förstöra
explosiv materiel pågår fortfarande, efter snart 25 år.
Stridsvagnar, flygplan, vapen och andra icke explosiva föremål kan
lätt tas om hand av den befintliga återvinningsindustrin. Metaller
har återvunnits i tusentals år, men explosivt avfall kan tyvärr
inte hanteras som vanligt skrot eller avfall.
Det
är uppenbart att överskottsvapen läcker ut till oroshärdar där
de används i olika konflikter. Under
senare år har automatvapen också spritts i stor skala till
kriminella i samhället. Bl.a. organisationen ”Small Arms Survey”
arbetar enligt FN:s riktlinjer med detta för att öka möjligheten
till kontroll av de uppsjöar av vapen som översvämmar
utvecklingsländer.
Genom
explosivämnens förmåga att explodera eller detonera, och eftersom
de också ofta är giftiga för både människor och miljö, utgör
de en mycket farlig typ av avfall. Om de inte hanteras på ett
riktigt sätt har de hög potential att orsaka allvarliga dödsolyckor.
Sprängämnen är också det vanligaste vapnet vid terroristdåd.
Användningen
av explosivämnen började med svartkruts-eran som varade i 1500
år och lämnade mycket små miljöproblem eftersom ingredienserna
– kol, nitrater och svavel – lätt förlorar sina explosiva
egenskaper när de utsätts för vatten. För omkring 150 år sedan
började högexplosiva ämnen (HE) införas, som nitroglycerin,
pikrinsyra och trotyl (TNT). De två sistnämnda sprängämnena var
mycket stabila vid lagring, hade låg känslighet och blev snabbt
mycket populära för vapenändamål. Moderna militära explosivämnen
är mycket stabila och kan behålla sina egenskaper i hundratals år.
Idag
är explosivämnen av grundläggande betydelse för att bygga vårt
moderna samhälle. De används för sprängning av berg och annat
inom bygg-, gruv-, offshore- och oljeindustrin, i krockkuddar i
bilar, för medicinska tillämpningar, i bränslen och anordningar för
rymdraketer, satelliter och flygplan, i pyroteknik som nödraketer
och signaler, och i försvarsmateriel.
Moderna
militära sprängämnen är syntetiska, har mycket stabila
egenskaper och är oftast giftiga. De måste därför återvinnas,
detoneras, brännas eller kemiskt sönderdelas under kontrollerade
former, eftersom de normalt inte förlorar sina explosiva egenskaper
med tiden. Vissa krut som baseras på nitrocellulosa är dock
instabila och försätts med tillsatser för att öka stabiliteten.
Dessa tillsatser konsumeras med tiden, och gammalt sådant krut kan
t o m självantända.
I
Sverige finns stor kompetens kring säker hantering och förvaring
av explosivämnen och kontroll av deras säkerhet – nödvändigt
eftersom många åldras och blir farligare med tiden. Det finns också
företag som levererar säkra förrådsbyggnader, som kan sättas
upp med relativt små insatser. Utanför Sverige, särskilt i länder
med varmt klimat, händer regelbundet mindre eller större olyckor när
förråd av gammal ammunition eller explosivämnen går i luften,
ofta med betydande förlust av människoliv. Sådana olyckor skulle
med ökad kunskap, spridning av metoder och bättre övervakning
kunna radikalt minskas. Vidare finns stor kompetens inom återvinning
och destruktion av ammunition och konventionella sprängämnen, men
också för kemisk ammunition – synnerligen aktuellt just nu i
Syrien och Libyen. Utrustning för detta utvecklas och tillverkas
också i Sverige.
Den
yrkeskunskap och erfarenhet som krävs finns, som nämnt, i stor
utsträckning hos en äldre generation, många i eller nära
pensionsåldern, och ny personal utbildas bara i obetydlig utsträckning
i Väst, bl.a. eftersom arbetskraftsbehovet inom området har
minskat.
De
kunniga experter som finns skulle i större utsträckning än nu
kunna användas som lärare och handledare för personal som skall
arbeta med explosivämnen och frågor kring dessa. Krig innebär
alltid svåra påfrestningar på miljön och de enorma effekter som
ett krig kan medföra på ett samhälle med modern infrastruktur,
som Sverige, kan inte förutses. Men vi vet väl att om t ex elförsörjningen
slås ut så upphör samhället sannolikt att fungera, speciellt
under vintermånaderna. Beroendet av ”cybersamhället” ökar
också alltmer och ökar sårbarheten i både utvecklade regioner
och i utvecklingsländer.
Erfarenhet
och yrkeskunskaper måste snabbt byggas upp bland den personal
som i utvecklingsländer skall ha ansvaret för att administrera
befintliga förråd och lämningar innehållande explosivämnen.
Explosivämneskunskap,
ammunitionskunskap, produktkunskap och riskanalysmetoder är nödvändiga
baskunskaper för dem som i utvecklingsländer skall ansvara för
avveckling och förvaring av explosiva varor.
Riskanalysen,
för att rätt kunna bedöma
och åtgärda de risker som finns och kan uppstå krävs dels en ingående
kunskap om aktuella systems uppbyggnad, komponenter och material,
dels kunskap om vilka metoder som är lämpligast för att analysera
och reducera riskerna.
Metoder
för kvantitativ riskanalys finns väl utvecklade i Sverige.
Eftersom människan ofta är den svagaste länken i ett tekniskt
system krävs också ingående kunskaper om beteenden och fel som
kan begås, och frekvensen för sådana.
Produktkännedom.
Ammunition och vapen har under
de senaste hundra åren tillverkats i ett otal modeller och
varianter. Förutom explosivämnen förekommer ofta även andra
farliga ämnen. Eftersom tekniska beskrivningar och produktritningar
ofta försvunnit krävs stor produktkännedom för att fatala
misstag skall undvikas.
Utbildning
i administration av explosiva varor.
För att administrera förvaring och transport krävs både
teoretiska specialkunskaper och erfarenhetsbaserad kunskap och detta
kan erbjudas i internationell samverkan.
Utbildning
kring stabilitet. På grund
av vissa explosivämnens förmåga att bli instabila krävs att berörd
personal har kännedom om de faktorer som påverkar de explosiva ämnenas
stabilitet och hur livslängdsbestämning skall göras. Även
utbildning i metoder för omhändertagande av instabil ammunition måste
erbjudas.
Olycksregister.
Flera sådana finns i dag internationellt, t ex hos Small Arms
Survey. Denna information utgör en viktig komponent för
realistiska riskanalyser, och kan också peka på möjligheter till
förbättrad säkerhet och undvikande av onödiga risker.
Spridning.
Okontrollerad spridning av vapen och ammunition måste förebyggas
genom säker förvaring och administrativa rutiner.
Märkning
för spårbarhet.
Militära och andra vapen och ammunition säljs, avleds, stjäls
och sprids i dag helt okontrollerat över stora delar av världen. Säker
märkning av vapen och ammunition saknas ofta, eller kan lätt utplånas,
vilket försvårar eller omöjliggör identifiering. Att spåra
deras ursprung blir därmed svårt, vilket underlättar den illegala
handeln.
Det
finns enkla metoder att kunna varaktigt märka och därigenom kunna
spåra både vapen och ammunition genom kedjan, som ofta börjar hos
en nations militär- eller polisstyrkor, sedan hamnar hos
krigsherrar eller upprorsmän, och till slut ofta hos organiserade
kriminella. Genom att dessa illegala vapen är så vanliga, vitt
spridda och lätt tillgängliga medför det att lagliga våldsutövare,
som polis och militär trupp, kommer i underläge. Ett civiliserat
samhälle kräver att dessa gemensamma organ har våldsprivilegiet.
Förvaring
i säkra förråd.
Befintliga vapen och sprängämnen måste förvaras och övervakas
så att de inte kommer på drift och utgör ett hot mot det fredliga
samhället. Kunskap och teknologi för säker förvaring av stöldbegärlig
egendom finns nu i svenska företag och kan snart utvecklas till en
exportframgång.
Avvecklingsmetoder.
Kunskap om miljöriktiga avvecklingsmetoder sprids genom
samverkan med FN:s IATG och övriga FN program.
Grunden
är redan lagd för en svensk fredsindustri.
Under arbetet med denna skrivelse har författarna identifierat
flera tillväxtföretag som kan utgöra kärnan i en exportinriktad
svensk Fredsindustri. Vi har därför föreslagit att en expertgrupp
snarast ges möjlighet att inleda ett utredningsarbete som syftar
till att synliggöra hur ett tekniskt fredsarbete skall kunna
organiseras på kommersiella grunder.
Exempel
på några sådana företag är:
Cesium
AB
, www.cesium.se
Dynasafe
AB
, www.dynasafe.se
LTEAB
–Life Time Engineering AB, www.lteab.se
Secrab
Security Research, www.secrab.eu
Många
myndigheter och institutioner kan också bidra, t ex:
FOI,
Totalförsvarets forskningsinstitut, www.foi.se
Folke
Bernadotte Akademin, www.folkebernadotteacademy.se
FMV,
Försvarets materielverk, www.fmv.se
Kungl.
Krigsvetenskapsakademien, www.kkrva.se
MSB,
Myndigheten för säkerhet beredskap, www.msb.se
Swedec,
Totalförvarets ammunitions- och minröjningscentrum, www.swedec.se
Sida,
www.sida.se
FÖRSLAG:
Sverige
skulle med relativt kort varsel konkret kunna bidra med följande för
att stöda FN:s, EU:s och andras ansträngningar att minska våldsanvändningen
ute i världen:
»
Bilda en teknisk expertgrupp för fred bestående av personer med lång
erfarenhet från arbete med vapen, ammunition och explosivämnen.
»
Expertgruppen får i uppdrag att söka samarbete med FN:s IATG och
Safer Guard.
»
Expertgruppen skall översiktligt sammanställa den relevanta
erfarenhet och kunskap som finns i Sverige kring militära lämningar,
deras återvinning och kartläggning av miljöfaktorer.
»
Expertgruppen skall kartlägga och sammanhålla ett nätverk av
personer, företag, organisationer och högskolor som kan utveckla
spetsteknik inom fredsområdet.
»
Expertgruppen skall stödja bildandet av en ”Fredsindustriförening”
»
Expertgruppen skall förtydliga sambanden mellan hur hållbar fred
kan byggas och behovet av avancerad miljö- och säkerhetsteknik.
|
