 |
|
Buenos
Aries, är en rik och pampig stad, men också rik på mängden
av mycket stora fattiga stadsdelar.
|
FATTIGDOM
OCH NYLIBERALISM
Påven
Franciskus
Och verklighetens
folk
Påven
Franciskus känner människan – mycket väl. Han vet hur den
sociala och ekonomiska situationen ser ut för människorna i världen.
Påven har visat föredömligt kurage och höjt rösten för dem som
är utsatta för orättvisor. Miljontals människor behandlas illa
och förnedrande, och hänvisade till utanförskap. Det sker idag i
en värld som aldrig tidigare varit rikare. Vår tids världsordning
grundar sig på egoism som politisk ideologi och med
handlingsprogrammet slit och släng – det gäller både prylar och
människor.
Paul Lindberg: |2014-11-21|
Franciskus
I – Jorge Mario Bergoglio, tidigare ärkebiskop
i Buenos Aries – är en populär påve. Kanske en av de
allra populäraste som katolska kyrkan har haft. Franciskus har även
gått hem i världens medier, och den ställningen tycks ligga
fast i ett trovärdigt grepp.
Under
denna korta tid som påve har Franciskus hunnit klargöra sitt
ställningstagande för verklighetens folk – alla dem som
knuffas undan från samhällsgemenskapen till utanförskapet.
I
det nyliberala Argentina är klassmotsättningarna vulgära
och synliga, och systemet upprätthålls av den mäktiga och
feodalliknande överklassen, och till deras förfogande har de
den pansrade näven – armén.
|

|
Som
svar på orättvisorna runt om i världen gjorde Franciskus en uppmärksammad
skrivelse – ett frontalangrepp mot den nuvarande ekonomiska världsordningen.
Skrivelsen till världens katoliker och övriga världsmedborgare,
Evangelii Gaudium, som fick en omfattande hörsamhet.
Amerikanska
tidningen Time Magazine korade Franciskus till 2013-års främsta
person. Förtroligheten tycks undan för undan öka i styrka, medan
konservativa kritiker jämför Franciskus med Karl Marx. En sådan jämförelse
har även gjorts med Jesus, och i klass med Jesus ligger ju inte
Franciskus dåligt till. Nu är inte Franciskus orienterad till någon
politisk ideologi, utan istället är det Jesus som är ledstjärnan,
och då är det kärlek och rättvisa som gäller. I det
sammanhanget inkluderas begreppet "jämlikhet", som en
grundbult i Jesus värdelära.
EN
FÖRÄNDRINGENS KYRKA
Även
om Franciskus anses vara en traditionell troende katolik, så går
det bra ihop med inriktningen av att sätta Jesus främst i trosläran.
Och med detta kan påven påvisa en Jesus med en föredömlig öppenhet.
Franciskus uppmanar därför människorna att följa sitt "självständiga
samvete", det vill säga individen på vägen för sanningen
och livets gemenskap. Det ligger också i linje med Jesus värderingar,
som vi tydligt kan se i framförallt Tomasevangeliet. I denna
evangelietext kan vi se Jesus egna genuina värderingar.
Tomasevangeliet
återställdes för bara några år sedan av den f.d. påven
Benedictus XVI, som rankade aposteln Tomas som den fjärde
digniteten i Jesus korande av apostlarna. Det är alldeles tydligt
att Franciskus visar vägen för en öppenhetens och humanitetens kyrka som inte
utestänger sådant som tidigare inte kunde älskas.
I
det berömda pressmötet i ett flygplan uttrycker påven följande:
"Om en homosexuell person är av god vilja och söker Gud, vem
är då jag att döma?" Det är också exempel på den hållning
Jesus hade. Och påven fortsätter i sitt uttalande: "Man får
inte utöva andligt tvång mot personers privatliv. … Säg mig, när
Gud ser en homosexuell, ser han på den människan med kärlek eller
avvisar han henne med ett fördömande? Vi måste alltid se människan.”
En
förändrad kyrka tycks alltså vara på frammarsch, det är alldeles
uppenbart. Det är också en önskan av en stor majoritet bland den
katolska kyrkans medlemmar. Och i så fall handlar påvens linje om
en stor öppenhet, men också om ett större ansvar av dess aktiva
medlemmar, vilket är förutsättningen för den demokratiska
processen.
Inom
det katolska reglementet från 1992, det vill säga den Katolska
kyrkans katekes, finns redan grundläggande och stadgade
demokratiska regler för de mänskliga rättigheterna kring människans
värdighet och samvetsfrihet, enligt följande: "Människan har
rätt att handla efter sitt samvete och i frihet för att
personligen fatta sitt moraliska beslut".
Franciskus
vill helt enkelt förverkliga det som redan för länge sedan
beslutats. Långsamhetens lov får inte vara hur lång som helst, då
slöar man till, har det visat sig.
KRITIKEN
MOT NYA PÅVEN
Motståndarna
till påven kommer mestadels från högerhåll, begripligt nog. Franciskus
är kontroversiell, men framförallt, betydligt mer älskad än
hatad. Förändringarna är omvälvande och får ett omfattande
stöd bland de aktiva medlemmarna. Inom Vatikanen sker också saneringar
inom Vatikanbankens alla skandaler. Mot påven har illasinnad
ryktesspridning sökt snärja honom, att han som ärkebiskop skulle ha
förrått två jesuitpräster till den dåvarande
militärdiktaturen. Men det tycks vara taget direkt från tomma
intet. Det finns inga källor från något håll som kan ge något
som helst stöd för denna smutskastning. Avsikterna var troligtvis
ett försök att misstänkliggöra och demonisera honom.
Inom
hela kristenheten, och även inom islam anses Gud alltid vara
större. Större än vadå? Större än människans
tillkortakommanden och otillräcklighet! Därför är påvens
öppenhetsiver förhoppningsvis välkommet för de protestantiska
och ortodoxa kyrkorna. Kyrkornas världsråd finns idag. Behovet av
att spinna vidare på påvens erbjudande, för denna initierade
öppenhet, måste i så fall tas till vara av alla dem som inser
att världsordningen kan vara på höjden av sin mest kvantitativa
fas. Världsordningen kan av den anledningen stå inför stora
problem, när luften går ur. Och detta på grund av det
oansvariga förvaltandet av denna världsordning.
Med en
handlingsinriktad påve, och med ny förändringsbarhet inom
protestantism, finnas det mer insatser som kan göras för en kraftfullare världsförbättring. Den
hjälpande kraften finns idag, mitt ibland oss.
Om
vi på rätt sätt kan ta tillvara den hjälpande kraft som redan
finns, så kan vi förändra världen. Samvetsrörelser av många
slag, med sina miljontals medlemmar, tillsammans med kyrkornas
humanitetskrafter, kan vara just den rätta "Hjälparen"
som kan förändra världen i grunden. Stor öppenhet utan misstro
och bred vidsynthet kan möjliggöra en sådan association.
I
KRISENS TECKEN
Världen
har aldrig varit rikare än i detta nu. Den industriella tillväxten
har accelererat år efter år. Världshandelns transporter har ökat
mer än vad någon expertis har kunnat drömma om. Nationernas måttstock för
dessa transaktioner räknas i BNP (bruttonationalprodukten). Allt som
produceras och transporteras, det vill säga prylar och
tjänsteproduktion har sitt värde uträknat i BNP. Därför har
världshandelns transporter ett stort BNP-värde. Det gäller
transporter med bilar, tåg, flygplan och fartyg. BNP gör
egentligen ingen skillnad på negativ produktivitet, utan räknar
bara räntabiliteten. Miljöförstöring kan därför bli räntabel
genom reparationernas skadekostnader och blir därför en del av BNP-ökningen.
I
krisens tecken interagerar produktionsförhållandet, ägandet och
arbetskraften, vilket är helt underställt komplexet marknaden.
Utifrån marknadsideologin finns det olika synsätt om vad som är
bäst ur marknadens intressen. Det marknadssystem som dominerar den
rika världen benämns "nyliberalism". Det är denna
nyliberalism som påven kraftfullt vänt sig mot.
Upphovsmannen
bakom nyliberalism heter Milton Friedman. För detta fick han
Sveriges Riksbanks ekonomipris, vilket förvånade en mängd framstående
ekonomer världen över. Orsaken till detta var först och främst
det antidemokratiska innehållet i nyliberalismen. Friedman ville minska det
demokratiska och parlamentariska inflytandet över näringsliv och världshandel, så
långt det var möjligt. Världshandeln skulle inte få bestämmas
av regeringar. Istället skulle överenskommelser beslutas av den världsomspännande
frihandelsrepresentationen. Och så blev det!
Kritiken
mot nyliberalism gäller konsekvenserna för i första hand
människorna som kommer i kläm, och detta på grund av avsaknaden
av demokratiska spelregler, vilket var Friedmans poäng med
nyliberalism, enligt honom själv. Idag kan vi se helheten av vad
nyliberalism åsamkar världen. Först och främst har det
internationella finanskapitalet flyttat fram sina positioner i en
gigantisk omfattning. De bokstavligen äger den här världen.
Med
ägarnas rätt kan de få sin vilja igenom i stort sätt över hela
denna planet. Många globala storägare har emellertid moral och ägaransvar
gentemot människor och samhälle, men långt ifrån alla. Med den
globala uppvärmningen kan vi urskilja dem som förstör vår jord,
och de som tar ansvaret för sin verksamhet. Omfattningen av det
negativa är överhängande och förändrar livsbetingelserna i hela
världen. Om inte en markant förändring inleds omedelbart så blir
konsekvenserna omfattande, milt uttryckt.
VAD
KAN GÖRAS?
Tekniklösningar
under rådande livsstilsförhållanden leder sannolikt inte till
lösningen av den globala uppvärmningen. Däremot kan
tekniklösningar tillsammans med en ny livsstil vara dellösningen för
en realistisk förändring. Det fordras en helt ny global livsanda,
och det fordras en helt ny nationalekonomi som grundar sig på en
humanistisk samhällsekonomi.
Världsreligionerna och den världsvida samvetsrörelsen, tillsammans
med mängden av politiska rörelser, skulle med kraftfulla påtryckningar
kunna möjliggöra en sådan förändring. Behovet av en
gemensamhetskänsla är obeskrivligt stor.
Påvens
Fredspredikan
|