 |
|
När
barn kommer i kläm mellan byråkrater och politiker... |
Foto:
PhotoDisc |
PARTIUPPGÖRELSER:
Fallet
Haddile
Miljöpartiets
fall
Miljöpartiets
uppgörelse med alliansregeringen om invandringspolitiken kan bli en
kvarnsten för partiets framtida existens. Jag kommer ihåg att när
förslaget först presenterades tyckte jag att det var ett omaka par
som funnit varandra. Kanske kan fallet Haddile bringa klarhet i vad
som överenskommelsen faktiskt innehåller och intentionerna bakom.
Visar det sig att det är det omänskliga och okänsliga som får företräde
kan man räkna med att Miljöpartiet tappar väljare. Även om detta
fall löses på ett lyckligt sätt måste dessa frågor få en helt
annan genomlysning än den rapportering som vi ser i dag i media.
Ulf Svensson: |2012-09-23|
Det är inte rätt att ge bort någon annans barn. Det är
inte bra att en mamma lämnar bort sitt barn tre veckor efter förlossningen.
Enligt medieuppgifter kan en orsak vara att kvinnan blev gravid utan
att vara gift, samt uppgifter om en släkting som hotat både
kvinnan och barnet till livet. Här, någonstans, i detta fall,
borde det ha funnits ett nätverk som stöttade mamman. En mamma som
lämnar sitt barn behöver hjälp, stöd och kärlek. I detta fall
fanns en styvpappa, men detta omhändertagande fallerade också av någon
anledning. En skada uppstår och barnet blir inlagt på en
neurologisk avdelning. Efter vård placerades barnet tillfälligt
hos en familj tills allt skulle ha ordnats upp.
Tiden
går, och går, och ju längre tid som går desto mer problematiskt
blir själva upplösningen.
Barnperspektivet
När
till exempel en förälder placeras bakom lås och bom i någon av våra
anstalter kan denna person säga att: jag har rätt att träffa mitt
barn. Enligt barnkonventionen ska man resonera på det omvända sättet,
det vill säga, det är barnet som har rätt att träffa sin förälder.
Det är en viss skillnad. Beroende på hur relationen ser ut finns,
eller finns inte, ett intresse eller behov att träffa föräldern
och den som avgör är barnet.
Hur
är det då med ett litet barn, som inte kan tala för sig själv,
ska hävda sin rätt eller sina behov? Nej, ett litet barn kan inte
detta.
Människor
rasar
Det
brukar ibland hävdas att i fall av detta slag ska man lägga undan
känslorna och bedöma fallet strikt juridiskt, och sedan bedöma
det långsiktiga perspektivet. Det vill säga vad som är bäst för
barnet på lång sikt. I detta fall verkar det som att svenska
myndigheten har noll koll på var mamman befinner sig, om hon vill
eller kan ta hand om sitt barn. Mamman såväl som barnet är
franska medborgare och återföreningen anses vara enklast att ordna
i Frankrike.
Det
kan finnas släktingar som tillfälligt kan gå in och stötta den
bräckliga lilla familjen, dock med den invändningen att det finns
ett dödshot i bakgrunden. Ett barnhem kommer i så fall att bli nästa
anhalt för den lilla flickan Haddile.
ALLA OM
Problemet
i detta fall är att det finns många OM; om mamman vill och kan ta
hand om sitt barn, om överhuvudtaget hon befinner sig i Frankrike,
om släktingarna finns där och kan och vill stötta mamman, eller
vill hämnas mamman, om hon hamnar på ett kärleksfullt barnhem,
och om och om igen. Jag tror att det är just här som detta fall spårar
ur och gör människor i den svenska folksjälen urförbannade. Ett
litet barn som för första gången i sitt liv funnit en kärleksfull
plats ska återigen ryckas upp med rötterna och tas om hand av
personal av skilda kategorier. Det är inte bara vanliga svenska som
reagerar utan även professionella inom barnavårdområdet. Det här
kan sluta mycket illa.
Kungen
och Silvia
Mormor
Silvia och Morfar Kungen sägs följa detta fall noga. Pressen ökar
på beslutsfattarna och ”fel” beslut kommer att få
konsekvenser. Min tanke går här också till alla fall som inte får
samma mediala uppmärksamhet som lilla Haddile och hennes kärleksfulla
fosterfamilj.
Ibland
diskuteras vad som hände under andra världskriget, med alla som
avvisades från Sverige, som mötte okända öden vid
tillbakakomsten till Tyskland. Sedan har vi alla samvetslösa typer
som utnyttjar människors svåra belägenhet och sänder ut människor
på vådliga turer, som inte så sällan slutar med ond bråd död.
Kanske är tiden inne att öka allas vår kunskap i allt som handlar
om flyktingfrågor, invandring och global social utveckling.
Låt
inte framtida historiker beskriva denna tid som en skammens tid när
vi vet att vi kan göra bättre. Och när man läser Yvonne
Ruwaida och Anders Wallners DN artikel om det nya Miljöpartiet,
sägs där följande apropå flyktingpolitiken: ”Under innevarande
mandatperiod tar vi ansvar för att humanisera flyktingpolitiken i
en uppgörelse med regeringen.” Uppenbarligen har man inte kommit
riktigt ända fram!
urspårad myndighetsutövning
Tyvärr
finns en hel del andra absurditeter i det svenska samhället. Det
vill säga inte bara inom Migrationsverkets arbetsområde. Försäkringskassan,
Arbetsförmedlingen med flera myndigheter hittar man rikligt med
andra exempel på urspårad myndighetsutövning. Det gäller de
myndigheter som mest verkar koncentrera sig på nästa fest, som ett
tecken i tiden bokförs i redovisningen som kurs och konferens.
|
