Paul Lindberg: |2021-09-66| Den optimala energiförsörjningen har varit något i likhet med doktor Frankensteins drömvärld. Och visst kan det lyckas och förverkligas. Vad har man inte lyckats med egentligen? Kol, olje-, gas och atomkraft har varit de största energikällorna fram till vår tid. Slutresultaten ledde till att planeten har invecklats i brand och översvämning och som påverkar hela vår planet.

Att söka den optimala skärningspunkten för energiförsörjningen tillhör illusionen som mest liknar rena manin. Mastodontiska lösningar har till stor del tillhört storfinansens och de politiskt autokratiska drivkrafterna. Denna drivkrafts innebörd handlar helt och hållet om styret över profit och ekonomi, och som alltså innehas av politiken och kapitalet.

Gigantism eller vind, sol och hav

Framgångarna av vindenergi och solenergi är föredömligt och ökar kraftigt runt om i världen. Energi ur haven har framgångsrikt ökat på Europas atlantkuster av flera länder. Sverige är också på gång med högteknologisk havsenergi och som ser mycket hoppfullt ut. Solenergi har utvecklats språngartat i större delen av världen, och det beror på att solcellerna har utvecklats och fungerar året runt med behovet av bara dagsljus.

Gigantism och fusionsenergiforskningen eftersträvar den totala lösningen som en räddning över det totalitära greppet över energimakten. Så ser det faktiskt ut i kampen kring världens energibehov.

Det är i USA som forskningen kring fusionsenergi är hetast och som sker på National Laboratory. Företaget har den mest utvecklade teknik för forskningen av fusionsenergi. Projektet bekostas helt av storfinansen med förhoppningar om "den slutgiltiga lösningen" – att kunna framställa hur mycket energi som helst som ersättning för kol, olja, gas och atomkraft. För närvarande kan de framställa energi, men det går åt lika mycket energi för att framställa fusionsenergin. Men värre är att om fusionen går galet så blir det inte bara en liknande atombombsmäll utan något värre som liknar en vätebombsmäll. Den risken finns faktiskt och är inte alls omöjligt.

Processen handlar om att få energi från vätekärnor som detonerar ihop. Det är vad som sker på solen. Att det skulle vara ofarligt är rena lögner. Det är självklart farligt om det händer! När man hävdar att fusionsenergi inte är farligt så menar man att det inte ger några växthusgaser eller fusionsavfall som måste hanteras under tusentals år.

Vätebomben är verklighetens exempel

Framstegen av fusionsenergi beskrivs på ett ganska beklagligt sätt med bland annat det senaste forskningsresultatet. Den amerikanska forskningen beskriver att deras resultat visar på att de med väte, i en storlek av ett knappnålshuvud, hettades upp till 100 miljoner grader. Det resulterade till vad de ansåg vara en fusionsreaktion. Det handlade om en tiondel av en miljards sekund.

Hitintills är det bara med vätebombsprängningar som fusionsreaktionen har fungerat i verkligheten och då som den värsta explosionen någonsin i historien som utförts av människan.

Fusionsforskningen är måna om att förringa faran med verkligheten, precis så som gjorts med kärnkraftshaverierna. Problemet i det här sammanhanget är att fusionsenergin i framställningsprocessen kan bli betydligt mer avgörande än det som hänt i kärnkraftsverken.

Den amerikanska fusionsforskningen studerar vätebombernas reaktioner och de erkänner att det är omöjligt att skala upp laserexperimentet för framställningen av energi för en storskalighet. Liknande forskning sker i Storbritannien.

Förhoppningarna om fusionsenergi någon gång i framtiden är mycket stor. Men i dagens verklighet finns framgångarna tillgängligt med vind, sol och hav, som visat sig vara både effektivare, mera lätthanterligt och betydligt mer ekonomiskt.