IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

”En värld utan bröd – om framtidens livsmedelsförsörjning”, en bok av Willfried Bommert, Westdeutscher Rundfunk, beskriver den rika världens dominans över matresurserna, och den snedvridna fördelningen.

Foto: PhotoDisc

framtidens livsmedelsförsörjning

Kriser och matuppror

Exploatering utan gränser

Priset på ris har redan passerat sprängnivån på flera håll i världen. I många länder som exempelvis Egypten, Filipinerna, Haiti, Mexiko, Vietnam har priset på ris stegrats kraftigt under sent 2000-tal. På sina håll har prischocker tillfälligt höjt priserna med upp till 300 procent, och flera regeringar har infört exportförbud på ris, för att inte den inhemska befolkningen ska lida nöd – eller för att regeringarna ska kunna sitta kvar vid makten.


  Ulf Svensson: |2014-03-20| År 2008 kom en urladdning världen över som bara är en skakning om vad som komma skall. Matrevolutioner leder ofta till regeringsombildningar, trotts försöken att brutalt slå ned matupproren.

Man kan läsa om denna utveckling i boken ”En värld utan bröd – om framtidens livsmedelsförsörjning” av den tyske journalisten och agronomen Wilfried Bommert, med arbetsplats Westdeutscher Rundfunk. Det är en skakande läsning och den ställer ett antal frågor där svaren inte är givna.

Att fattiga kommer i kläm är ingen nyhet. Men det är inte bara rispriset som ökar kraftigt världen över, utan även andra priser som el, energi (främst till matlagning men även för transporter), övriga matvaror, bussresor och så vidare. Även kampen om mark- och vattenresurserna hårdnar. 

VÄLDENS MARKER ÄGS AV NÅGRA FÅ RIKA

Dagens stora markägare, som kan räknas i promille, äger stora delar av markarealerna i många av jordens länder, inklusive vårt eget land. I Sverige utgör adeln 2,5 promille av befolkningen, cirka 24 000 individer, men äger en markareal om cirka ett Gotland, cirka 3 134 kvadratkilometer. Detta skulle innebära att varje adlig person i Sverige i genomsnitt innehar 0,13058333 kvadratkilometer, det vill säga 130 000 kvadratmeter mark. Detta kan jämföras med uppgiften från Oxfam och deras rapport ”Working for the Few” där det framgår att de 85 rikaste personerna i världen äger lika mycket som de 3,5 miljarder fattigaste (dvs. ungefär halva jordens befolkning). 

Men åkermarken, som utgör en stor andel av markinnehavet för världens rikaste, används inte bara till produktion av livsmedel eller foder till djuren. I stora delar världen odlas också råvaror till bioetanol eller biodiesel till en ökande bilpark. Kort sagt: konkurrensen om grundläggande tillgångar som mark, vatten, energi, biologisk mångfald, ekosystemtjänster, fosfor, klimat i balans etc. har en tendens att öka vilket leder till allt större konflikter.

Navigare necesse est

Denna satsdel brukar ofta användas i sammanhang där båtar och segelbåtar rör sig, exempelvis i sammanhang som båtmässor. Däremot lyfts sällan fortsättningen fram – vivere non est necesse. Det vill säga, det är nödvändigt att segla men det är inte nödvändigt att leva. Den som yttrade detta var en potentat i det romerska riket och det hela handlade om att Rom till varje pris måste ha ett inflöde av råvaror från andra sidan av Medelhavet för att kunna försörja sin befolkning. Att ett och annat skepp gick under på denna färd var av mindre intresse.

John Kerry, USA:s utrikesminister, sa i ett tal i Indonesien nyligen, att klimatförändringen kvalar in bland andra, gränslösa hot såsom terrorism, epidemier och spridning av massförstörelsevapen. Han underströk också att när 97 procent av alla forskare är överens om en slutsats då måste samhället agera, vilket USA nu bestämt sig för att göra. Om USA också har rätt politik inom detta område är en annan fråga. Vi kan dock konstatera att stora forskningsresurser läggs ner på andra sidan Atlanten och att miljöteknikinvesteringar blir allt viktigare för det framtida livet på jorden.

Ett robust samhälle

I Sverige har frågor kring risk- och sårbarhetsanalyser fått ökad aktualitet, även bortsett från krisen i Krim och dess följdverkningar av synen på Sveriges försvarsförmåga. Faktum är att mat, vatten och el är tre huvudingredienser till trygghet vid en krissituation. Och, föga oanat, är det tre system som är relativt känsliga, i alla fall för alla oss som bor i en storstad utan egen brunn, egen täppa och egen reservkraft. Nu talas också allt oftare i krissammanhang om ”den enskilda människans ansvar” där information och kunskaps är centrala faktorer.

 Dock är det sårbarheten som långsiktigt framstår som den mest akuta dagsfrågan – vad ska vi äta i morgon? Vi vet mer och mer om hur jordar försvinner och förstörs, hur kampen om vattnet hårdnar på många håll i världen, samt att vi hela tiden får fler och fler munnar att mätta. Kanske är dessa gränser som vi borde analysera mera noggrant. I en värld som blir alltmer gränslös uppstår nämligen nya gränser.    

Gränslöshetens nya gränser

Man kan fråga sig om det är etiskt försvarbart att satsa på fulla tankar när det finns alltfler tomma magar. Många menar att det inte är en lösning att byta ut fossila bränslen mot så kallade förnybara bränslen. Med ”så kallade” menas här att även dessa bränslen ska produceras och distribueras till vilket det krävs energi. Dessutom ska bilar byggas, vägar anläggas, garage produceras, övriga parkeringsytor med mera. I slutänden har det samma effekt som om vi fortsatte att använda fossila bränslen men att slutmålet förflyttas en aning framåt i tiden. 

Mycket av den stadsutveckling och infrastrukturutbyggnad vi ser i dag förbrukar nämligen en stor del av den mest fruktbara jordbruksmarken vi har på jorden. Att förbruka denna resurs eller omvandla denna tillgång är inte försvarbart i ett längre perspektiv.

I ett slutkapitel tar Wilfried Bommert upp hoten mot de skördar som vi såväl behöver, enligt följande. 

Världen behöver nya skördar

På första plats har han satt klimatförändringen. Denna förändring omfördelar en rad faktorer som nederbörd, temperatur, extremt väder och så vidare. När många jordar i Afrika blir ännu varmare, i ett ännu mer regnvattenfattigt landskap, är katastrofen nära. När skördarna minskar ökar nämligen priserna, vilket i sig är en katastrof för de allra fattigaste. Tyvärr kan inte ens ett omedelbart stopp av växthusgasutsläppen hindra en stigande temperatur över 2 grader, som är en gräns där vi kan börja se stora negativa förändringar.

På andra plats har han satt minskning av den fruktbara jorden, vilket berördes ovan. Förutom byggnation och bränsleproduktion är vind- och vattenerosion samt saltanrikning det riktigt svåra utmaningarna. Dessutom ökar problemen och konkurrensen om den bördiga jorden av befolkningsökningen.

På tredje plats på listan gäller överutnyttjandet av vattentillgångarna. Redan överutnyttjas flodvatten vilket kan resultera i ökad spänning längs en flod, ofta över flera landsgränser, samt att floder som utmynnar i havet får saltvattenintrång som förvärrar problemen.

komplexet av utmaningar

Minskad biologisk mångfald på åkrarna, begäret efter kött, törst efter bioetanol, ingen grön revolution och dåligt med pengar till jordbruksforskning är exempel på andra områden, som enligt Wilfried Bommert, är utmaningar som vi måste ta oss an å det snaraste. Hoppet ställer Bommert till vetenskapen i allmänhet och Robert Watson i synnerhet. 

Professor Watson har lett en framtidsstudie – Agriculture at a Crossroads – där man syntetiserat massa forskning om utmaningarna för framtidens jordbruk utifrån de problem som bland annat Brommert tagit upp i sin hotlista. Det finns hopp i dessa analyser men det krävs aktion nu!