Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Mark och miljödomstolen

Erin Brockovich

Har Sverige sin egen aktivist?

Hoppet finns om att klimathotet kan avvärjas. Den tillträdande amerikanske presidenten Joe Biden är ett av dessa positiva tecken. Att även Kina har satt upp målet om att bli klimatneutrala är utmärkt. Att naturen har läkande krafter visar en del tecken i den pågående Covid 19-pademins kölvatten när aktiviteten i samhället gått ner.

Ulf Morgan Svensson: |2020-11-18| Klarare vatten är en effekt. Detta har gjort att både fiskar och delfiner åter blivit synliga där människor vistas. Men det finns också negativa områden där utvecklingen snarare går bakåt än framåt. Rent, livgivande vatten tillhör dessa.

Den 7 april år 2000 hade filmen om den amerikanska aktivisten Erin Brockovich Sverigepremiär. En hårt arbetande småbarnsmamma kräver att få jobb hos en advokatfirma. Enligt henne hade advokaten som hon anlitat slarvat bort ett skadestånd som hon både hade rätt till och stort behov av. Resten är som det brukar heta, historia. Det hela slutade nämligen som ett av de största miljöskadeståndsmålen i USA:s historia. Och det var det utsläppande företaget som förlorade och det handlade om förgiftat vatten.

Vad händer i Sverige?

Att släppa ut gifter i naturen är trots omfattande lagar, förordningar och regelverk inget olagligt. Vi lever i något som vi kan kalla ett kemikaliesamhälle. Självfallet finns gränsvärden, regelverk och lagar men det är något som skaver i svensk miljöpolitik. Vi har nämligen inte kontroll på allt som lämnar våra industrier, våra reningsverk, dumpas på vår åkermark, besprutade grödor och liknande. Eftersom vi inte källsorterar en stor del av vårt avfall, utan tvärtom blandar allt möjligt borde det inte komma som en överraskning att fåglar, fiskar, maskar och mikroorganismer dör.

Vattnets väg genom samhället

På senare tid har vattenanvändningen i samhället blivit uppmärksammad på flera olika håll. Dels har vi konflikten som handlar om enskilda VA-anläggningar. Här har två forskare visat att jordmedia oftast är helt överlägsen lösning jämfört med att ansluta sig till ett kommunalt reningsverk. Dels har vi frågorna kring omprövning om små vattenkraftverks miljövillkor. De anses negativt påverka den ekologiska statusen i dessa vattendrag och hindrar strömlevande fiskar som öring att trivas och därmed hotas hela ekosystemet.

”Hållbar slamhantering”

I kölvattnet på den statliga utredningen ”Hållbar slamhantering” är vattenfrågorna också förstahandstoff. Utsläpp, läckage, urlakning, och spridning av giftiga ämnen via vatten är ett av huvudproblemen. På gränsen mellan Köping och Hallstahammars kommuner har nyligen en ny typ av storskalig "blandningsanläggning" etablerats. Här ska slambearbetning bedrivas med mellanlagring och spridning av avloppsslam på omgivande åkermarker. Etableringen ”planeras för att lagras mitt på en åker som klassas som särskilt miljökänsligt område och som erfarna lantbrukare berättat om att området är ett av de bördigaste i hela Mälardalen”.

Patricia Larsson Leo

Avloppsslammet kommer från regionens kommunala reningsverk samt övriga industriers olika avfallssortiment. Det är här som en orolig medborgare – Patricia Larsson Leo – tidigt slagit larm om. Hon har i en rad skrivelser noggrant dokumenterat ett antal konkreta besvär, oroande fakta och omständigheter som inger stor tveksamheten till denna typ av etablering. Ska vi tro de statliga utredarna bör vi hålla utkik över verksamheter som omfattar transporter och återvinning med viss skepsis rent allmänt. Man skriver i utredningen (sidan 728, SOU:3.):

”Utredningen noterar att verksamheter inom området transporter och återvinning ligger inom sådana branschområden som bedöms sårbara för infiltration av brottslig karaktär.” Och; ”Vår tids återvinningsindustri och medvetenhet kring riskavfall har enligt aktuella studier således skapat en ny marknad för organiserad brottslighet även i Sverige.”

På senaste året har vi ju haft skandaler kring batteridumpning respektive dumpning av s.k. "Byggsäckar" där företag byggt upp deponier utan vidare åtgärder. Den statliga utredningen har därmed stort fog för sin skrivning. Läser man handlingarna kring den nya anläggningen som lokaliserats på gränsen mellan Köping och Hallstahammar, i Tränsta närmare bestämt, är det lätt att förstå frustrationen från de kringboende. Och frågan är om våra myndigheter, lokala, regionala och statliga kan svära sig fria från ansvar för denna nya form av avfallsetableringar? Måste alla vara jurister eller advokater för att kunna delta i samhällsplaneringen?

Ett mål med prejudicerande verkan?

I Svedala har nämligen en advokatbyrå nyligen vunnit ett liknande mål om lagring av avloppsslam mm. I detta mål har advokaten lyckats övertyga Mark och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt att upphäva tidigare dom vid Mark och miljödomstolen. Företaget som ville dumpa avloppsslam förlorade. Av domskälen framgår att mellanlagring av avloppsslam är en miljöfarlig verksamhet och att domstolen resonerar kring både hushållning av naturresurser och att det fastställs att en produktiv jordbruksmark är så pass betydelsefull och skyddsvärd att det övertrumfar industriell avfallsverksamhet. Kanske blir denna dom prejudicerande vilket skulle innebära att verksamheten i Köping/Hallstahammar möjligtvis får lägga ner.

Handlingarna från Tränsta respektive Svedala borde varje svensk läsa eftersom effekterna av verksamheterna i slutändan kommer att påverka oss alla. Det är ibland snårigt juridiskt språk och byråkratiska texter, massor av hänvisningar till olika lagrum som även gör att den vane läsaren både trött och förvirrad. Men ge inte upp. Dessa arbeten gör att vi alla som medborgare kan ställa mer relevanta krav på våra politiker. För det är våra politiker som stiftar våra lagar. Och med tanke på att vi redan missat 15 av 16 av våra inhemska miljökvalitetsmål så är det hög tid att lyssna på människor som är drabbade.