 |
| |
Trollhättan
och hela landet är fortfarande i chock. Och mördaren har skrivit
in sig i en den växande skaran av män som på egen hand utför
rasistiskt motiverade terrordåd och massmord.
|
Foto: Christian Reformed Church
|
EXPO
Ensamvargarna
De
lever inte i ett vakuum
En
del av de som kliver in i rasismens digitala ekokammare kommer till
slut att ställa sig den avgörande frågan: Om vi står inför
undergången, vad är då räddningen? Våldet svarar några. Och några
få tar på sig ansvaret att utföra det.
Daniel
Poohl
/ EXPO IDAG:
|2015-10-25| Anton
Lundin Pettersson visste vad han gjorde. På morgonen den 22
oktober begav han sig av mot Kronans skola i området Kronogården,
stadens mest socialt utsatta bostadsområde med stor andel invånare
med utomeuropeisk bakgrund. Hemma hade han lämnat ett brev. Där
ska han enligt utredarna ha förklarat att han avskydde svensk
migrationspolitik och att han kände sig tvingad att agera.
Han
klev in på skolan i sin egen uniform; svart rock, mask och krigshjälm.
Beväpnad med ett långt svärd och en kniv marscherade han genom
korridorerna. Han valde sina offer efter deras hudfärg. Han mördare
två personer och skadade två, tills polisen anlände till skolan
och sköt honom. Hade det inte varit för polisens insats och den
20-årige elevassistenten Lavin Eskandar hade ännu fler människor
kommit till skada.
Nu
är Anton Lundin Pettersson död.
Trollhättan
och hela landet är fortfarande i chock. Och mördaren har skrivit
in sig i en den växande skaran av män som på egen hand utför
rasistiskt motiverade terrordåd och massmord.
De
kallas ensamvargar.
Ensamma unga män som radikaliseras framför datorn. Ensamvargar.
Det är på ett sätt en passande beskrivning av skolmördaren i
Trollhättan. Det är så hans vänner och bekanta beskriver honom.
En tillbakadragen och tystlåten kille. Han var mobbad, säger någon.
Nej han vara bara tyst säger någon annan. Han måste byggt upp
detta inom sig, resonerar en före detta klasskamrat.
Ensamvarg,
det är samtidigt ett missvisande ord. Anton Lundin Pettersson
kanske inte var så tydlig med sina politiska sympatier för sina
klasskamrater och bekanta. Men på nätet såg det annorlunda ut.
Expo har gått igenom de öppna spår han lämnat efter sig på
sociala medier. Där är hans politiska hemvist tydlig.
Där
finns förstås också annat. Hårdrocken, gamer-identiteten. Och så
ett virrvarr av klipp med politiskt innehåll. Han gillar bland
annat klipp där Jimmie Åkesson påstås krossa sina politiska
motståndare, skoningslös religionskritik, en högerextrem bloggare
och klipp som glorifierar Hitlers nazityska regim.
Vi
kan nog utgå från att det inte är allt. Hur han i övrigt
interagerade på nätet kommer polisens utredning till slut att
visa. Men han har haft ett digitalt liv, och det är det som är poängen.
Ensamvargar är inte ensamma på nätet. Där finns en familj att
ansluta sig till.
Just
nu ser vi
en växande trend i USA där unga vita män radikaliseras framför
datorn. De har lite socialt umgänge med människor i sin närhet,
men på nätet finner de en global gemenskap. De påverkas av den
offentliga debatten och i deras digitala ekokammare dras slutsatsen
att våld är den enda vägen för att rädda nationen eller vita från
en undergång. Och bland alla dem som konsumerar hatet finns det dem
som är beredda att gå från ord till handling. Så fungerar det. Nätet
är ingen egen värld, det är bara ännu en plats att bygga
relationer och idéer i förhållande till den värld vi alla lever
i.
Inte
heller Anton Lundin Pettersson levde i vacuum. Han är uppvuxen i
ett segregerat Trollhättan som bär en historia av våldsamma
hatbrott och underliggande konflikter mellan minoritetssvenskar och
majoritetssvenskar. Han har skapat sin inre logik om våldets nödvändighet
i en tid av domedagsretorik kring migrationspolitiken. Om man ska
tro Sverigedemokraterna och en del andra opinionsbildare står vår
nation inför sin undergång. Och kliver man in i hatets hjärta så
bubblar öppna facebook-grupper och andra forum av direkta
uppmaningar till våld och terror.
En
del av de som kliver in i rasismens digitala ekokammare kommer till
slut att ställa sig den avgörande frågan: Om vi står inför
undergången, vad är då räddningen? Våldet svarar några. Och några
få tar på sig ansvaret att utföra det.
Det
är vår tids högerextrema terror. En blandning av rasismens långa
historia av våld och terror som har flyttat in i digitaliseringen
och individualismens tidevarv. Ensamma gärningsmän i sina egna
uniformer och egna signum.
Anders
Behring Breivik, Peter Mangs och nu Anton Lundin Pettersson. Alla
och envar är de ensamvargar i flock.
Daniel Poohl är chefredaktör för Expo.
Artikeln först publicerad i Expo Idag.
Läs
mer:
www.expo.se
|
