Medan isarna smälter...

Sanning och konsekvens

Miljöhotet existerar inte

Elisabet Höglund, tidigare tevejournalist, läxade för en tid sedan upp alla som inte begripit att det inte bevisats om någon global uppvärmning. Det skedde i Härnösand, där hon citerar 1800-talsbiologen Thomas Huxley: ”En sann vetenskapsman erkänner inga auktoriteter, ty för honom är skepticism den högsta av dygder och blind tilltro en oförlåtlig synd.”

  Paul Lindberg: |2008–10–30|  Elisabet Höglund tycker att ovanstående visdomsord är prov på högsta visdom och en regel, som alla, vilka kallar sig vetenskapsmän borde följa. Och denna uppmaning riktar hon mot forskarkåren med analyserna bakom den globala uppvärmningen.

Hon riktar också en uppmaning till journalistkåren om att: ”alltid kritiskt granska det vi ser och hör, alltid vrida och vända på alla fakta och uppgifter, och alltid lyfta på alla stenar för att se, vilka överraskningar som kan dölja sig under dessa.”

Hennes eget mästrande och citerande av visdomsord skulle enligt Elisabet Höglund kanske inte riktigt nå fram till sanningen, men kunna komma en bit på väg.

Det är tydligt att hon tidigare varit ointresserad av klimatforskningen under anställningstiden på teve? Det är det många som har varit, och nu vaknar upp, skrämda över situationen, och kanske vägrar att acceptera obekväma sanningar.

Under flera decennier har en rad forskare och miljöorganisationer gjort precis det som Höglund efterlyser i dag, att kritiskt granska, men kom fram till raka motsatsen av det hon själv tycker man borde ha kommit fram till. 

Under hennes propagandakampanj i Härnösand upplyste hon om att hon inte är meteorolog, klimatolog, geolog, glaciolog, oceanolog, naturgeograf, rymdforskare, statistiker och inte heller naturvetare. Jag är bara humanist, berättade hon. 

Men de flesta inom de forskarområden hon räknade upp är just de som kommit fram till slutsatsen att vi nu redan trätt in i en allvarlig global klimatkris.

Hon tycker själv, som kommentar till ovanstående yrkesuppräkning, att hon istället är utrustad med en god portion sunt förnuft och med en stark intuition, som under alla hennes år som journalist har hjälpt och väglett henne när hon stått inför situationer som handlat om sant eller falskt. Så ser hon sig själv, med sitt eget omdöme.

Fältforskningen idag har, genom decennier av studier, kommit fram till de formuleringar för nödvändiga åtgärderna av olika samhällsinstitutioner och parlamentariker. Att misstro denna verklighet är rena paranoian. 

Det finns panikslagna kritiker mot forskningen som ser forskningsresultaten som något slags konspiratoriskt. Men precis som Höglund säger, så är inte alla forskarna ense och övertygade om att det finns tillräckliga bevis om att Jorden står inför en klimatkris. Men det anser däremot en förkrossande majoritet av världens forskare, de är övertygade om klimathotet. Och då har vi att ta ställning till vilka vi bör lita på.

Forskarna är inga konspiratörer, bara för att de kommer med obekväma sanningar. De ser heller inte svart eller vitt på problemen, eller ser det som en politisk höger- vänsterfråga. Dessa forskare är seriösa och med allra bästa avsikter.

Det går att förstå de psykologiska våndor som uppstår vid förändringar av den omfattning som världen nu är i behov av.

Det som ser ut som en konflikt mellan ideologier, är i denna situation olyckligt. Visst finns det propagandistiska övertoner, men det beror nog mera på problemets allvar och frustrationen över att så lite görs. Och den motsatta frustrationen över att drömmens nyliberalism var dömd att misslyckas redan från början. 

Nyliberalism har visat sig komma till stor skada för människorna, både vad det gäller för rättvisa och demokrati, världsekonomin, men framförallt för konsekvenser av den globala miljön.

Elisabeth Höglund berättade på kampanjmötet vad hon starkt ogillar: "det är när andra försöker pådyvla information och förmenta fakta, som jag själv inte kan kontrollera eller som står i strid med de kunskaper och erfarenheter jag själv förvärvat. – Jag ogillar, när utnämnda och självutnämnda experter försöker tala om för mig vad som är rätt och fel och att jag är förbjuden att tänka i andra banor än de påbjudna."

Man tar sig för pannan. Detta är den grova propagandans språkbruk i all sin burdusa tydlighet. Höglund gör sig här till alltings mått.

Under kampanjmötet i Härnösand talar hon själv om "de 400 forskare" som minsann visar hur fel FN:s klimatpanel har. Hon utnämner sig själv med rätten att döma ut hela FN:s klimatpanel som inkompetenta, och där står hon själv med ljusets avslöjande sanningar, hon som inte själv är forskare, men med sitt eget sunda förnuft. Ganska fantastiskt!

Vad inte Höglund berättade under kampanjmötet var att när Al Gore presenterade ”En obekväm sanning”, kom efter en kort tid, presidenten George W. Bush med erbjudandet till världens forskare om stora honorar om de kunde bevisa att klimatförändringar inte är en realitet, och att det inte är orsakat av människan. Sedan dess har mycket kommit fram under solen.

Presidentens erbjudande fick ett stort mediagenomslag världen över. Och det visade sig snart att vissa forskare kom med de resultat som presidenten efterlyste. Vissa fastslog att världen inte står inför en global uppvärmning. Andra menade att det visserligen finns en global uppvärmning, men som inte orsakats av människan, utan kan bero på solen. Men dessa forskare har faktiskt varit få, i relation med de som tagit miljöhotet på största allvar.

Läraktiga av presidentens erbjudande kunde även storkoncerner lämna bidrag till olika forskare, ofta privata forskare inom företag. En rad forskare med tvivelaktiga ambitioner lät sanningen underordnas Mamons intressen. En mindre splittring uppstod faktiskt bland forskningen, vilket senarelägger de nödvändiga åtgärderna. Så kan det gå.

Kampanjmötet i Härnösand fick också veta "att flera forskare och vetenskapsmän till och med hoppat av FNs klimatpanel, när deras egna uppfattningar och teorier har visat sig inte stämma överens med de rådande."

"De ’kritiska’ forskarna har alla vägrat ställa sig bakom uppfattningen, att det ’bara’ är de av människan förorsakade koldioxidutsläppen som ligger bakom den globala uppvärmningen. Istället anser de, att förklaringen till den globala uppvärmningen ska sökas i solens aktivitet och i relationerna mellan jorden och solen."

Faktum är att samtliga forskare inom FN:s klimatpanel är medvetna att det finns påverkan från många olika källor. Det har man vetat i decennier genom forskningen. Höglund däremot använder sådana självklarheter som en propaganda. Vad FN:s klimatpanel säger är att människans påverkan av klimat är utslagsgivande på grund av den massiva påverkan, som förvärrar de naturliga fluktuationerna.

Höglund menar att människans utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser inte påverkar mycket, och menar att det är vad "kritikerna" anser. Med kritiker kan hon knappast mena forskarna, eftersom det inte finns så många forskare med den ståndpunkten. Med kritiker tycks hon förväxla syftningen medvetet, som egentligen gäller kritiker som tycker som hon själv, de som inte gillar FN:s klimatpanel.

Höglund berättar: "kritikerna menar också, att FNs klimatpanel har förvridit och manipulerat fakta för att dessa ska passa in på den i förhand bestämda mallen." 

Ovanstående är naturligtvis Höglunds egna konspirationsidéer och med rejäla övertoner, eller av något annat förvridet slag. Det kanske rent av är precis tvärtom. Fakta förvrids istället av sådana som Högberg och hennes uppdragsgivare? 

Och till slut säger hon: "Om klimatet däremot fortsätter att värmas upp trots den minskade solaktiviteten, ja då har FN haft rätt och då står det klart, att det är människans påverkan – och inte solens – som ligger bakom den globala uppvärmningen."

 Vilken saltomortal! Ska vi nu chansa på att Elisabeth Höglund har rätt, eller att FN:s klimatpanel har rätt? Det är frågan?