|
Valet
av vilken utveckling som är bäst avgörs av konsekvenserna
av det hållbara. |
Foto: RLC
|
KULTURELL
UTVECKLING
Från
tillväxt till utveckling
Ett
vetenskapligt förhållningssätt
Birger
Schlaug, MP, har i sin bok Från tillväxt till utveckling, sökt
beskriva framväxten av tillväxtens betydelse och dess
konsekvenser. Han ser tillväxtens förhoppningar kring behoven för
ett rikare liv, men som med tiden visar sig övergå i något som
mer liknar ett tillväxtens slaveri. Tillväxten fastnar i sin egen
fördärvliga betydelse, utan möjligheter till förändring
när det visar sig att tillväxten skadar livet på Jorden. Rikare
Liv har gjort några urklipp från boken, som enligt vår mening är
den bästa beskrivningen av verkligheten av i dag.
Birger Schlaug: |2012-03-12|
”Det tråkiga ordet tillväxt står alltså för att
bygga för framtiden, för ett materiellt gott och tryggt liv för
folkflertalet”, skriver till exempel Klas Eklund i sin bok
Ekonomisk tillväxt.
Men
man kan förstås vända på det. Det är människors behov och
vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit
fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som lett till
ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper
hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat
dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.
Vi
har fått det bättre på många, många sätt. Och människor i
andra delar av världen har samma rätt att på liknande sett se
sina liv förändras till det bättre. Med goda bostäder, tillgång
till mat och utbildning. Ekonomisk tillväxt, och rimlig fördelning,
är ett redskap för detta – eller om man så vill: det blir en följd
av människors strävan efter bättre liv.
Som
vi kan uppleva det i vardagen är ekonomisk tillväxt således
intimt förknippat med bättre liv och utveckling. Vi har fått
uppleva det i vår del av världen, många fler har rätt att få
uppleva det i andra delar av världen.
Vad
som är hönan och ägget – är det tillväxten som gett oss det
goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som lett till
tillväxt – är inte ointressant. Den kan förvisso ses som en
filosofisk fråga, men jag ser den också som en reellt praktiskt fråga.
Är ekonomisk tillväxt en förutsättning för utveckling? Eller är
det något som är en förutsättning i vissa skeden av
det vi upplever som utveckling i den värld som vi organiserat på
det sätt vi de facto har gjort?
Har vi idag andra behov än de som
ekonomisk tillväxt kan medföra? Är det till och med så att
ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att
bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?
Vetenskapligt
förhållningssätt
Jag
menar att vi måste förhålla oss mer vetenskapligt till begreppet
tillväxt. Vi får inte utgå från att ständig ekonomisk tillväxt
är den enda vägen till fungerande samhällen, goda liv och
fortsatt utveckling.
I den naturvetenskapliga världen ingår
ständigt ifrågasättande av den kunskap som man sitter inne med.
Själva kärnan i vetenskap är ifrågasättande. Det är i
fundamentalistisk religion man inte ifrågasätter, det är i sådan
man kan slå fast att vår planet skapades av Gud den 23 oktober
4004 år före Jesus födelse trots all evolutionsforskning som
visar på något helt annat. Det är i religiösa sammanhang man kan
finna människor som anser att svar är bevisade som riktiga om de
är formulerade i heliga urkunder.
Jag
vill inte vara alltför retorisk – även om det kittlar i
fingrarna – men känner behov av att hävda/konstatera: tron
på ekonomisk tillväxt ligger i samma härad.
När vetenskapen kan erkänna att något
så grundläggande som liv kan vara något som vi inte ens kan föreställa
oss, så borde politiker och ekonomer åtminstone kunna erkänna att
god utveckling för individer och samhälle kan ske på annat sätt
än genom fortsatt ekonomisk tillväxt.
DEN
LINJÄRA UTVECKLINGEN
Det
handlar i grunden om att inte låsa sig vid ett linjärt tänkande.
Det handlar om att inte se morgondagens utveckling som en linjär
fortsättning på gårdagens utveckling. Vi har blivit ganska
duktiga på att inom olika områden se på utveckling på ett mer
intelligent sätt. Men när det gäller synen på just
ekonomisk tillväxt har vi fastnat – de fördömanden som tillväxtkritiker
får sig till livs är ofta av den arten att man hänvisar till det
som varit. Hade vi inte haft tillväxt hade vi fortfarande levt i
grottor, är inte helt ovanligt påstående.
Det
är till och med så att vi blundar för en del absurda konsekvenser
som är förknippade med jakten på fortsatt ekonomisk och materiell
tillväxt. Ur
Nationalencyklopedin: Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant
procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga
följder.
Ekonomisk
tillväxt är ett omsättningsmått. Det betecknar en årlig ökning av
vår samlade produktion av varor och tjänster.
vad tillväxt
står för
Redan här skär det sig med mångas missuppfattning om vad tillväxt
står för. Jag har mött mängder med människor – inte minst
retoriskt sinnade politiker – som hävdat att ”utan tillväxt blir
vi fattigare” eller ”utan tillväxt stannar utvecklingen”.
Är
tillväxtvännen riktigt retoriskt uppjagad – vilket inte minst
kan ske i bloggosfären – så kan det hetta till med utrop som
”vi hamnar i grottorna”.
Men
riktigt så enkelt behöver det faktiskt inte vara. I ordet
”fattig” ligger värderingar – det kan i den ekonomistiska världen
ibland kokas ner till att vara mindre rik än någon annan – vi älskar
ju att jämföra oss med andra. Det är en del av det sociala
spelet. Och bonusbrickorna är oftast sakerna vi omger oss med. Det
är så normen ser ut.
Ibland
kan vi vara fattiga fast vi är materiellt rika, hög hastighet
genom livet kan upplevas som att leva ett fattigt liv. Vi kan vara
socialt, kulturellt och, om ni så vill, andligt fattiga trots ett
liv i materiell rikedom.
Tillväxt
för kulturell utveckling
Vi använder ökande delar av vår tid till varukonsumtion. Shopping
av saker uppfattas av många som ett intresse, en hobby, ett
tidsfördriv fullt jämförbart med ett teaterbesök, bokläsning
eller något annat som förr i tiden gick under beteckningen
själslig odling och andlig utveckling. Det kan tyckas vara
högtravande begrepp, men de existerade de facto en gång i
tiden.
De tänkare som filosoferat och utvecklat idén om ekonomisk
tillväxt utgick från att denna tillväxt skulle vara ett gott
verktyg, ett medel, för att skapa kulturell utveckling. En
hel del av den ursprungliga tillväxttanken kopplades till just
dessa förväntningar. De flesta av dagens tillväxtivrare
tycks däremot helt tappat denna målsättning. Istället har
varukonsumtionen blivit ett självändamål, ett sätt att vara, ett
sätt att skapa sin identitet, ett sätt att behålla eller klättra
på den sociala stegen. Helt enkelt ett sätt att uppfylla kraven
som tillväxtnormen ställer på oss.
I de bokförda expansionsökningarnas namn har vi hamnat i ett
ekonomistiskt slaveri som vi lärt oss uppfatta som synonymt med
frihet. Vi har blivit konsumtionshetsens fångar som tror att vi
blivit fria. Och detta i en tid när vi har större möjligheter än
någonsin att skapa goda liv.
Läs
Birger Schlaugs bok på hans blogg:
www.schlaug.blogspot.com
|