 |
|
Sökandet
efter framtidssamhället som någonting gott har alltid varit
aktuellt. |
Foto:
RLC |
Ekonomins
grunder
Ekonomins
plats
Och
platsens ekonomi
Lars
Ingelstams bok, ”Ekonomi på plats”, är en välgörande bok om
konkret ekonomi, utgiven 2006. Som han själv skriver i inledningen
är tidsperspektivet några decennier både bakåt och framåt i
tiden vilket är befriande i en tid när nästa ränteändring
upplevs som en potentiell stupstock för högbelånade storstadsbor.
Det som är spännande med denna skrift är också att den är jordnära,
konkret och omstörtande. Den har dessutom blivit högaktuell genom
diskussionen om sänkt arbetstid som framförallt miljöpartisterna
internt strider om för närvarande.
Ulf Svensson: |2012-01-13|
Lars Ingelstam tillhör
den i skaran av samhällsvetare som varit med i hetluften sedan
1960-talet, som innehaft en rad centrala positioner och som således
har ett genomarbetat perspektiv på det han skriver om. Han har
dessutom författat en rad böcker inom samma genre från 1980-talet
och framåt. Tonen i skriften är den typiske forskarens – eftertänksam,
öppen, perspektivrik och grundlig – vilket skiljer honom och andra
samhällsvetare från många politiker, debattörer och företagare.
De har ofta funnit sanningen, som man marknadsför med mördande
reklam, med hjälp av okritiska medier och oftast med alldeles för
stora ekonomiska resurser.
Utgångspunkter
Bokens
titel, ”Ekonomi på plats”, är vald med omsorg. Hela hans
projekt är en undersökning av vad ekonomi är och på den vägen
diskutera hur en klokare hållning till ekonomi och ekonomisk
politik skulle kunna se ut. Han citerar förre statsministern Ingvar
Carlsson som i sin regeringsförklaring 1989 fastslår att:
”Med
denna regeringsförklaring fastläggs att uppgiften att föra en
ansvarsfull ekonomisk politik överordnas andra politiska krav.”
Att
vi med detta synsätt som ledstjärna blir slavar under marknadens
krav har inte minst den senaste tidens ekonomiska utveckling visat.
Att när människors grundläggande behov grovt åsidosätts kan det
få helt förödande politiska konsekvenser vilket två världskrig
under förra seklet klart visat.
Ingelstam lyfter upp andra aspekter på
ekonomi där konkret nytta och glädje lyfts fram före mer
abstrakta begrepp som ”tillväxt” och ”konsumtionsutrymme”
som han starkt polemiserar mot. Han diskuterar sambanden ekonomisk
nivå, välfärd, lycka och behovstrappan, enligt Abraham Maslows
teorier.
Ingelstams ståndpunkt verkar
klar – ekonomisk utveckling ska vara
till gagn för människors liv i en konkret vardag, inte vara ett
spelfält för spekulanter. Två områden, omsorg och skola, visar
kanske tydligast just nu kvintessensen i hans resonemang, nämligen
vad som händer när privat kapital tar hand om livskvalitet för äldre
och undervisning för yngre. Carema Care, eller olika typer av
kunskapsskolor visar sig ofta vara just det motsatta, ingen
livskvalitet utan vanvård och ingen kunskap utan betygsinflation.
Kanske kan Ingvar Kamprads donation till Linnéuniversitetet ses i
ljuset av Sveriges värsta omsorgsskandal i modern tid med
Carema Care, där bland annat Ingvar Kamprad investerat 700 miljoner
kronor enligt en uppgift i Aftonbladet. Det är kanske är därför
som den första punkten i stiftelsen inriktning är att stödja
forskning ”för förbättrad livskvalitet för äldre”.
All
ekonomi är lokal
Efter
att ha gått igenom argument för att ekonomin måste underordnas
andra värden i liv och samhälle tar sig Ingelstam an uppgiften att
beskriva denna process där han i två nyckelmeningar säger
följande:
”Att
ekonomiska värden och värderingar skulle upphöjas till mål i sig
framstår som både okultiverat och oförnuftigt. Men just därför
utmanar oss den ekonomiska verksamheten i samhället till goda
problemlösningar, skarp eftertanke, social ingenjörskonst och
stimulerande forskning.”
Jag
skulle här vilja citera ett arbete från Norrköpings kommun från
1985 apropå samhällsplanering:
”Det
är klart att fabriker, bostadsområden, trafiksystem, affärer osv
formats av praktiska, ekonomiska motiv. Men de har använts för att
tillfredsställa mänskliga, kulturella och sociala behov. Kan man tänka
sig att de behoven också styr planeringen?”
Ja,
kan man tänka sig att de mänskliga, kulturella, och sociala
behoven också styr den ekonomiska politiken? När vinstintressena
styr verkar tyvärr människors behov komma i andra hand. Men det
finns en väg ur detta dilemma enligt Ingelstam och denna väg är
dels den om problemlösningsförmåga, skarp eftertanke, social
ingenjörskonst och stimulerande forskning. Det var tidigare
socialdemokratins paradgren – dels att ta tag i begreppet lokal
ekonomi och dess bestämningar och särskilda möjligheter, där
”strävan till förnyelse och välfärdsproduktion till samhällets
förbättring” apostroferas av Ingelstam.
Funderingar
Den
bok som Lars Ingelstam har skrivit går i klinch med både de
begrepp som vi använder, när vi talar och tänker om ekonomi, och de
föreställningar vi har om rätt och fel i denna sfär, som framförallt
avhandlas i politiken och i media. Genom att behandla ämnet ekonomi
brett blir i Ingelstams framställning både till en fördel och
till en nackdel. Fördelen är bland annat att man får en bred överblick
över allt som sker, men som också är problematiskt eftersom framställningen
blir svår att greppa. Han gör därför inledningsvis också en del
val, avgränsningar och problematiseringar när resonemanget kring
ekonomi knyts till arbete, historiska perspektiv, värderingar samt
den lokala aspekten. På detta sätt blir boken mera intressant och
inte så tidsbunden. Man får helt enkelt tänka själv!
Jag
har läst många liknande beskrivningar av samhället och olika
fortsatta färdriktningar för samhället som ter sig ganska så
lockande. Men jag kan dock konstatera att dessa röster, ofta oerhört
kunniga, ofta får dåligt genomslag i den allmänna debatten. I
alla fall i dag tillskillnad från på 1970-talet då framtidssamhället
var något gott, något att längta till och något att eftersträva.
Lars Ingelstam var dessutom en av dem som starkt bidrog med denna
typ av lockande välfärdsbeskrivningar. I dag är framtiden inte längre
så lockande och efter att ha läst en intervju med James Hansen,
chef för NASA´s Goddard Institute for Space Studies, och den strid
som handlar om bygget av en ny pipeline från Kanadas oljesandfält
i Alberta till den amerikanska gulfkusten (Från Florida till
Texas).
Hansen menar att om denna pipeline byggs, är det ”game
over”. Orsaken är att då, befarar han, att alla fördämningar
mot en utökad oljeexploatering inte går att stoppa, såsom
djuphavsborrning efter olja och gas. Det gäller även exploatering av Arktis, samt
inhemsk utvinning av både gas och olja i stor skala genom nya
tekniska landvinningar.
USA skulle återigen dessutom kunna bli
nettoexportörer av fossil energi. Livet på jorden skulle i linje därmed
bli mycket besvärligt och han hänvisar bland annat till en rapport
från några fyrstjärniga amerikanska generaler och amiraler som påpekat
i en rapport, finansierad av the Rockefeller Foundation, att klimatförändringarna
skulle bli det största hotet mot den amerikanska nationella säkerheten.
I sista stund har Obama-administrationen stoppat planerna på att
bygga denna pipeline vilket måste ses som en viktig delseger. Frågan
är om hotet därmed helt kan avskrivas eller inte, med tanke på
USAs ekonomiska kris och importbehov av energi.
Framtidsscenarier
För
att återgå till Ingelstams scenarier, som alla i detta perspektiv
känns relativt trygga och hemvävda. Men där kan även små variationer
i slutändan få avgörande skillnader på hur samhället gestaltas.
Och där ser Ingelstam tre vägar som möjliga/troliga/önskvärda
framtidsvägar. Sysselsättning och inkomstfördelning, välfärdstjänster
och det lokala samhällets roll och betydelse varierar inom de olika
scenarierna och tidshorisonten är 20 år, det vill säga inte så
avlägsen framtid.
I
första scenariot, den nya välfärdsstaten, ligger välfärdsproduktionen
i huvudsak kvar inom den offentliga sektorn. En viss expansion och
samverkan sker mot civilsamhället. Och det är också här som fler
personer och timmar tillkommer för välfärdsproduktionen. En viss
arbetstidsförkortning ingår i detta scenario vilket innebär att
fler personer kan anställas. Ett sympatiskt scenario som säkerligen
har stort stöd i samhället efter alla vårdskandaler.
I det andra
scenariot, företagande med socialt förtecken, är det
”kapitalism med ett humant ansikte” (Johan Galtung) som är
ledstjärnan. Här är både utförandet och finansieringen mer och
mer skilt från samhället. Här är det entreprenörerna och det
kommersiella som ska stå för utvecklingskraften även om de välfärdsmål,
som gäller i det första scenariot fortfarande är vägledande.
Det
som sticker ut från dagens förhållanden är att antalet försäkringar som inte
är obligatoriska ökar. Anställda inom kommun, stat och landsting
skulle minska, men arbetstiden skulle inte minska lika mycket som i
det första scenariot.
I det tredje scenariot, civilsamhällets renässans,
exploderar lösningar inom det civila samhällets organisationer,
frivilliga insatser och obetalt arbete. Detta alternativ med föreningsformen
som motor utesluter inte företagsformen. Men de privata aktörerna
har civilsamhället som riktningsgivare och huvudmän, vilket innebär
att människor inte längre behöver bli CaremaCare vårdade,
eftersom denna modell öppnar för alltfler att ingå i samhällsstyrkan.
Ingelstam tar upp exempel på verksamheter som redan i dag drivs
till stor del av dessa krafter, som exempelvis skötsel av arenor,
barnteater, kulturföreningar, vilka driver bibliotek med flera
exempel.
Slutord
Jag
tror på de blandningar som Ingelstam beskriver i Eftertankar. En
drivkraft i samhället i dag, som skulle kunna påskynda den civila
modellen och expansionen, är arbetet med klimatfrågor, odling,
energi och skötsel av bostadsområden. Redan i dag ägnar sig tre
av fyra vuxna åt trädgårdsarbete minst en gång om året. Och
stora mängder mat produceras i 2,5 miljoner villaträdgårdar och på
kolonilotter. Här finns redan ett stort engagemang och många som
bor i lägenheter odlar på sina balkonger, vilket ser ut att växa
bra.
Att engagera sig mera inom dessa områden skulle kunna accelerera
samhällsutvecklingen i sundare banor. Det är också en
utveckling som kan komma plötsligt om temperaturen höjs än mera,
eller om energin sinar och blir dyrare, samt om alla råvarupriser rusar i höjden.
Detta med att fundera själv utifrån Lars Ingelstams analyser är också
en av bokens förtjänster. Läs den!
|
