Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

SYSTEMTÄNKANDE

Ekonomins klyftor

Risk för framtid och ekonomi

I USA får de rikaste som utgör 1 % av hushållen 21 % av inkomsterna, och tendensen är att andelen ökar. Detta var en huvudpunkt för rörelsen Occupy Wall Street ("vi är de 99 procenten!"), men är också en bok av ekonomipristagaren Joseph Stiglitz, professor i ekonomi.

Lars Ingelstam: |2020| Den skeva fördelningen av inkomster är, menar Joseph Stiglitz, inte bara ett av många problem utan det grundläggande felet i en ekonomi som håller på att bli allt sjukare. USA är världens rikaste land, men fattigdomen är mycket högre än i andra rika nationer. Den sociala rörligheten (det som i Sverige brukat kallas klassresan) har i stort sett upphört. Dessutom är vi, säger Stiglitz om sitt USA, bland de allra sämsta i världen på att ta hand om vår koldioxid, och vi slösar med vatten. Vi betalar mycket stora summor för hälsovård men hälsotillståndet är mediokert och många medborgare saknar fortfarande sjukförsäkring.

Detta paket av missförhållanden kan enligt Stiglitz till allra största delen föras tillbaka till marknaden, men inte till marknaden som idealbild. Den verkliga marknaden är så störd och manipulerad att den i stort sett brutit samman. Den viktigaste förklaringsfaktorn är en oerhört förmånlig politisk behandling av flera branscher. Jordbruket får enorma skatte- och bidrags förmåner. Oljeindustrin och andra energibranscher subventioneras och behöver inte betala de verkliga kostnaderna för utsläpp och klimatförändring. De rikaste grupperna i USA har fått upprepade skattesänkningar plus andra, mindre synliga, förmåner. Alla amerikaner utom de allra rikaste har fått sänkta disponibla inkomster. De bidrag som gått till fattiga människor har minskat eller dragits in.

För mig som svensk och europé är det märkligt att läsa detta. Vår föreställning om statens roll har ju varit att den, i någon grad i alla fall, skulle ställa till rätta de skevheter som marknaden skapar, särskilt genom att jämna ut inkomster och säkra tryggheter för medborgarna när de egna inkomsterna inte räcker till. Stiglitz kritiska beskrivning säger att USA:s regering (Trump) och statsapparat i många år har gjort precis tvärtom.

Här finns det alltså skäl att stanna upp. Hur är det egentligen med den svenska staten, och med EU? Är svensk och europeisk politik inne på samma väg som skrämmer Stiglitz: ett samhälle som favoriserar små och redan rika eliter på bekostnad av folkets breda lager, de 99 procenten?

Stiglitz utmanar politiken. I första hand måste politiska beslut återställa marknaden till att fungera som marknader ska göra. Stiglitz, hans likasinnade kollega Paul Krugman (Nobelbelönad, 2008) och förre arbetsmarknadsministern Robert Reich (Saving Capitalism, 2016) är mycket tydliga med att ekonomin i det "rika" USA inte kan skiljas från politiken. Och riktningen måste vändas. Det hävdar att en politik byggd på särintressen har skapat många av de problem som USA:s ekonomi lider av. Men det är bara genom politiken, både ekonomisk politik i form av efterfrågestimulanser och offentliga investeringar, och samhällsreformer som sjukförsäkring och miljöskatter, som en rimlig riktning på ekonomin kan återkallas. Sambandet är fundamentalt: economics måste med nödvändighet bedrivas som political economy.

Joseph Stiglitz bok: The Price of Inequality: How Today`s Divided Society Endangers Our Future.

En bok om systemtänkande

Lars Ingelstam

Systemen, överflödet

och det gemensamma

Sverige är ett rikt land. Men ett modernt samhälles ekonomi består inte bara av "ekonomi". Särskilt under 1900-talet har en rad system byggts upp: försörjnings system, transportsystem, kommunikationssystem, utbildningssystem och många fler. Det behövs därför systemtänkande ("a systems approach") för att förstå hur resurser skapas och diskutera hur de bör användas. 

< Artikeln till vänster är ett avsnitt av en mängd artiklar om system som syftar på samarbete istället för konkurrens.

Om vi enbart strävar efter efter tillväxt tvingas människor att rikta sina ansträngningar mot sådant som de inte behöver, medan det samtidigt förklaras för dem att vad de behöver kan de inte få.

Lars Ingelstam är matematiker och varit forskare och lärare vid KTH, chef för Sekretariatet för framtidsstudier och under 22 år professor vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Han har publicerat ett 10-tal böcker och ett stort antal artiklar i ämnen som teknik och samhälle, ekonomi och arbete, system och framtidsstudier, fred och säkerhet.

Boken kan köpas hos

BOKUS eller ADLIBRIS