
|
|
Soja
tillhör de viktiga födoämnens, och ska därför inte
användas till bilbränsle.
|
Foto: Soya Food
|
OXFAM
EU:s
biobränslepolitik
Kritik
mot EU:s politik
EU:s
biobränslepolitik bidrar till vräkning av tusentals människor från
sina hem, utkonkurrering av andra grödor och en ökning av växthusgasutsläppen
skriver Oxfam i ny rapport. En
ny Oxfam-rapport visar hur en mäktig industrilobby har lyckats
motverka reformer och påverka EU:s policy i frågan.
Robert
Höglund: |2016-10-07| Rapporten
spårar konsekvenserna av denna policy och visar hur samhällen
i Tanzania, Peru och Indonesien blir lidande genom att deras land
och rättigheter tas från dem i och med Europas ökade efterfrågan
på grödor att omvandla till biobränsle.
Den
rådande policyn har gett näring åt en kraftfull lobbyism bakom
EU:s kulisser. Lobbandet bara bland europeiska producenter av biobränslen
är nu lika finansiellt mäktiga som tobakslobbyn och har 121 anställda
lobbyister. Det betyder att för varje anställd tjänsteman som
inom EU-kommissionen jobbar med EU:s nya hållbarhetspolicy för
biobränslen, går det sju lobbyister som jobbar för att urvattna
den.
EU
riskerar målen inom hållbar utveckling
EU
riskerar i och med detta att misslyckas med att nå de
internationella målen inom hållbar utveckling, och riskerar också
att försvagas gällande kampen mot klimatförändringar. I
genomsnitt släpper livsmedelsbaserade biobränslen ut 50 procent
mer växthusgaser än fossila bränslen.
EU-policyn
påverkar regioner långt bortom EU:s egna gränser. 2012 låg 40 %
av all mark som EU behöver för att odla grödor till produktionen
av biobränsle utanför unionens gränser. Sedan dess har Europas
beroende av importerade biobränslen bara ökat.
ökad
efterfrågan av biobränslen
Oxfam
har redan varnat för hur antalet storskaliga landuppköp med våldsamma
inslag ökat. Många av dessa s.k. land grabs är länkade
till den ökade efterfrågan på material till produktionen av biobränsle.
VI
har spårat fall i Tanzania, Peru och Indonesien där producenter av
energigrödor och palmolja har tvingat bort människor från sina
hem och marker där de levt, brukat jorden och tjänat sitt uppehälle.
”Biobränsleföretagen
kan ofta köra över dessa människor på grund av att de lokala
lagarna och det lokala styret ofta misslyckas med att tillkännage rätten
till marken för de lokala invånarna”, säger Marc Olivier
Herman.
I
Bengkulu-provinsen på Sumatras sydvästra kust i Indonesien, har
exempelvis ett av de företag som involveras i produktionen av biobränslen
spärrat av invånarnas egna marker (en yta på ungefär
1000 hektar
) och använder dem i sin egen produktion.
ODLING
AV BIOBRÄNSLEN SLÅR UT ODLING AV MAT
Företaget
hotar invånarna för att behålla deras områden, samtidigt som de
förstör deras hem och deras mark.
I byn Lunjuk i Indonesien har
en lokal odlare tvingats sätta upp taggtrådsstängsel för att
skydda sitt land efter att det blev rensat för att bereda plats för
ett globalt palmoljeföretags odling. Den globala efterfrågan på
palmolja ökar stadigt. EU är en av världens tre största importörer
av varan. Eftersom den tillgängliga arealen minskar för företagens
produktion av palmolja gör industrin allt i sin makt för att
expandera bortom Indonesien och Malaysia. Ett område de vill
utvidga i är i Amazon-regionen, vilket benämns som palmoljans nya
huvudområde. Återigen tvingas här människor från sina hem och
den jord de levt på i århundraden.
”Våra
hem har blivit förstörda, all skog är borta, och vattentillförseln
är nästan helt blockerad. Det finns nu bara en enda vattenkälla
som vi kan använda för att få tag på dricksvatten”, säger en
lokal ledare från byn Santa Clara de Uchunya i Amazon-regionen
Ucayali i Peru.
mänskliga
rättigheter saknas
”EU-policyn
saknar till och med basala kriterier gällande social hållbarhet
och mänskliga rättigheter, vilket gör det omöjligt att hindra
europeiska producenter av biobränsle från att använda palmolja från
företag som struntat i ursprungsbefolkningars rättigheter till hem
och mark”, säger Marc Olivier Herman, rapportförfattare.
Oxfam
uppmanar EU att istället investera i energieffektiva och genuint hållbara
bränslekällor. EU måste räkna in de indirekta koldioxidutsläppen
som beror på hur land brukas eller missbrukas. De måste också
utan att kompromissa insistera på att producenterna av biobränslen
har ett tydligt, rättvist och unisont godkännande från de lokala
samhällen som påverkas.
|