|
Foto: RLC
Diakonia
EU
måste samarbeta för ett rättvist klimatavtal
De
klimatförhandlingar som ajournerades i Bonn gick långsamt
framåt, men blev en besvikelse för de som hoppats att EU
skulle visa ledarskap. Sverige och EU sviker u-länderna och visar
liten konkret handling för att världen ska få ett rättvist
klimatavtal. Fattiga länder har redan utvecklat handlingsplaner men
kan inte påbörja sitt klimatarbete eftersom de rika länderna inte
infriar sina löften om finansiering i någon större
omfattning.
Erika Bergman: |2011-08-01|
U-länderna har gjort
flera klimatåtaganden och det finns redan planerade
aktiviteter – nu väntar vi bara på att de rika länderna ska
leva upp till sina löften om finansiering. Om det fanns en seriös
vilja från de rika länderna att ta sitt ansvar skulle vi kunna börja
jobba. Planerna finns och vi står beredda att göra vår del för
att rädda planeten och mänskligheten, säger Mithika Mwenda på
Diakonias samarbetsorganisation Pan-African Climate Justice
Alliance, ett nätverk där över 200 organisationer från 43
afrikanska länder ingår.
Världens
länder har i Klimatkonventionen och efterföljande överenskommelser
enats om att i-länderna som orsakat klimatförändringarna ska
finansiera utvecklingsländernas klimatarbete. Det handlar både om
finansiering av anpassningsåtgärder och om förebyggande åtgärder
för att motverka klimatförändringarna. De belopp som krävs för
att klara denna stora utmaning beräknas bli mycket stora:
hundratals miljarder dollar varje år.
stöd till klimatinsatser i utvecklingsländer
Klimatmötet
i Köpenhamn 2009 mynnade ut i ett konkret åtagande i pengar för
stöd till klimatinsatser i utvecklingsländer på kort och lång
sikt: Rika länder ska bidra med 30 miljarder dollar fram till år
2012 och 100 miljarder dollar årligen från år 2020.
Av
de pengar som utlovats har u-länderna fram till idag sett väldigt
lite. Ett exempel är att rika länder som Sverige tar från
biståndet istället för att skjuta till nya pengar för att lösa
klimatkrisen i fattiga länder. Ett annat är att flera länder gång
på gång lovar bort samma pengar i olika typer av klimatåtgärder.
–
De sätter en ny etikett på biståndspengarna istället för att
skjuta till nya pengar som behövs, säger Mithika Mwenda från
PACJA.
Den som tar mest ansvar går före
EU
har inte heller spelat den positiva roll i förhandlingarna som så
många hoppats på. En viktig fråga är hur ett bindande avtal ska
kunna omfatta både de länder som skrev under Kyoto-protokollet och
de stora utsläppsländer som inte ingår i den överenskommelsen. För
att få med övriga stora utsläppsländer som USA och Kina i ett
avtal är EU beredd att använda de fattiga ländernas behov av
finansiering i förhandlingsspelet.
– Denna
passiva hållning ger helt fel signaler och får det att framstå
som att den som är minst angelägen om ett klimatavtal är en
vinnare. Det är precis tvärtom. Den som tar mest ansvar och går före
kommer också att vara den som leder utvecklingen, säger Diakonias
klimathandläggare Ankin Ljungman som följt förhandlingarna i
Bonn.
löftet
om en ny åtagandeperiod
Vilka
möjligheter finns nu att för att blicka framåt? Inför toppmötet
i Durban i slutet av 2011 måste EU kliva fram och leva upp till löftet
om en ny åtagandeperiod inom Kyotoprotokollet, och öka
ambitionerna i finansieringen för anpassningsåtgärder i u-länderna.
– Det
finns inget annat alternativ, EU måste visa ledarskap och skapa en
allians med G77 för att nå en rättvis och ambitiös överenskommelse
i Durban. Vi måste ta igen förlorad tid och vara optimistiska inför
kommande förhandlingar, säger Diakonias klimathandläggare
Ankin Ljungman.
|
