 |
| |
Empati
är livsnödvändigt för en väl fungerande världsordning.
|
Museikonst.
Foto:
RLC
|
EMPATI
– KÄRLEK OCH RÄTTVISA
Den
empatiska människan
Konsten
att leva med varandra
Utan
medkänsla för den andre hårdnar tillvaron som en betongklump. Förmågan
att uppleva och förstå andra personers känslor är a och o –
utan att man alltid behöver hålla med. Det handlar om inlevelse och
medkänsla. En ensam liten pojke på tre år flyter i land. Att inte
känna för andra människor bedöms i den civiliserade
världen som onormalt. Någonting står inte rätt
till.
Paul Lindberg: |2015-10-21| Empati
handlar om den psykiska (själsliga) förmågan att förstå
och känna med varandra – oavsett om man håller med eller inte.
Inom
forskningen av socialpsykologi,
kognitionspsykologi
och neurovetenskap
finns ett brett samförstånd om att begreppet empati är ett
sammansatt fenomen som saknar en enkel definition. Enligt andlig och
humanistisk erfarenhet är begreppet kärlek en grundläggande
delförklaring av empati.
Empati
är en psykosocial process
med innebörden av att
kunna känna
vad den andre känner, och
även förstå vad den andre känner, vilket leder till en process
som kan avgöra från vem känslorna härrör – empatisk
precision. Summan av denna process anses vara upphovet till medkänsla,
som utgör begreppet empati. Processens förutsättningar har
uppkomsten från individens psykosociala bakgrund, erfarenhet och sociala arv.
Det
sociala arvet är underlaget för den empatiska människan. I det
sammanhanget ingår inlärningen av medkänsla
och vänlighet – intentionen
för empatisk omtanke. Exempelvis, om du ser en treårig liten
pojke drunknad och uppspolad på en strand, så väcks du av smärtsam sorg inom
dig. Du kan själv förstå sammanhanget och barnets lidande eller
förnimma och minnas liknande sammanhang med smärta (kognitiv empati).
Du är emotionellt medveten och förstår att den lilla treåriga
pojkens lidande är inte ditt fysiska lidande – ändå gör det
så ont. Denna process ingår i det empatiska systemet, utöver
denna medkänsla växer förnuftskänslan av en vilja att hjälpa
till – solidaritetshandlingen.
VILJAN
FÖR EMPATI
Människans
förmåga till empati finns antagligen latent, och leder till
handling om du påverkats av influenser eller bearbetar dig själv för
medkänslan för den andre. Man föds med
förutsättningarna, men som under livets gång måste igångsättas
genom den fria viljan. Förutsättningen är att du
själv vill värdesätta den andres välmående.
Det gäller den fria viljan till insikt om att kunna uppfatta den andres
behov, eller förstå de smärtsamma sociala tillstånden. Människor som inte mentalt engagerar sig för andra
människors välmående, de saknar ofta den elementära förmågan
av empatiskt handlande. De förmår heller inte alltid att aktivera sig för
överhängande behov för den andre. Denna teoretiska slutsats kom fram genom
forskningen efter Andra världskriget.
Personer
som helt saknar empati har också svårigheter av att känna för en treårig
pojke som drunknat och
spolats upp på stranden. Sådana personer kan möjligen också ha svårare med
att förstå medmänniskans upplevelser av smärta (kognitiv empati).
VÅLDSLÖSNINGAR
AV PROBLEM
Konsekvensen av våldsunderhållningen vet man sedan länge, med stor
säkerhet, att det är mentalt skadligt och orsakar en klar
avtrubbning för empatin. Enligt en samstämd forskning från bl.a. USA
rapporteras det att våld föder våld, både på grund av
underhållningsvåld, terror eller reellt krigande. Empatilöshet
och psykopati har ett avgörande samband. Det resulterar till ett
socialt handikapp som leder till bl.a. kriminalitet och mycket lidande
för många människor.
Nazismen
under Andra världskriget möjliggjorde att SS-officerare, själva
pappor, kunde mörda andra barn utan att ens reflektera över sitt
handlande. De indoktrinerades i tron på våldet som problemlösare. Liknande hände efter Twin Towers demolering på
Manhattan (11 september 2001), då flera naiva republikaner uppmanade att
atombomba dem som låg bakom. Men det vara bara det att ingen visste
hur man skulle få reda på vilka som var de skyldiga.
Empati
är således något som måste läras in, medan underhållningens
våldsromantik är ett hinder för empatins allmänna framåtskridande. Påverkan av våldsromantik har utvecklats
så länge denna världsordning existerat.
Enligt
forskningsrapporter påverkar även enkla fördomar som finns bland
folk. Det kan gälla mot olika etniska folkgrupper, mot
människors utseende, eller människor som utsätts för mobbning i
skolan eller på arbetsplatsen. Allt tillsammans ger effekter av avtrubbning
och blockerar empatins tillväxt, vilket istället möjliggör oviljan till
humanitet och rättskänsla. Solidariteten för den andres
välmående punkteras och övergår till sociala problem i en
omfattande utbredning – våld blir lösningen på problem, i
stället för konstruktiv eftertänksamhet.
empatisystemets
betydelse
Empati
anses ha en väsentlig styrka för all social gemenskap som kräver att man förstår
varandra och andras behov, känslor
och intentioner. Den definitionen grundar sig på empatisk förmåga
som att korrekt förstå och känna vad den andre känner. Den som
även hyser sympati (välvillig förståelse), inkluderar dessutom att känna
för någon
och inte bara med någon – det är ett ställningstagande
för den andre.
Daniel
Batson, professor i psyklogi (Princeton University) har
tillsammans med flera andra forskare framfört tesen om att empati
kan betraktas som ett flerdimensionellt fenomen. Han har fokuserat
på hur empati förhåller sig till altruism, (oegennytta).
Begreppet empati är under omfattande forskning av många olika
anledningar. Det handlar om medvetandet för att lära känna sig
själv – för att kunna känna medmänniskorna. "Lär känna dig
själv, för att kunna känna andra!" Det är ett uttalande
från många profeter och visdomens tjänare, bl.a. Jesus.
Att
förstå sig själv, för att förstå andra, leder säkerligen till
många spinn-off-effekter. Eftersom medvetandet är
förutsättningarna för all förståelse, så ligger det en
nödvändighet för mänskligheten att med den fria viljan lösa så
många besvärliga knutar och problem som vi någonsin kan, medan vi
passerar jordelivet.
|
