Fördomar i Svenska kyrkan

Kvinnor diskrimineras

Ett sorgligt faktum har uppdagats, som visar att så många som hälften av de prästvigda kvinnorna har diskriminerats på grund av kön.

Man kan tycka att kyrkan borde vara den sista platsen i samhället där sådant kan hända. Istället är det tvärtom!

  svenska kyrkan är säkert inte ensamma om att detta sker. Men det är mycket värdefullt att det kommer fram i ljuset. Byken måste tvättas i öppenhet.

Vi kan alla söka hjälpas åt att förändra dessa missförhållanden, det ligger i den medmänskliga solidaritetens namn. Vi får aldrig tolerera intoleransen, eller kärleken till fördomar, det måste vara alla demokratiska människors självklara ståndpunkt.

Svenska kyrkan av i dag borde kunna vara den säkraste platsen för humanitet och kärlek över alla gränser. De som inte klarar ens detta minimikrav bör själva ta sig ur detta, eller lämna kyrkan.

De som diskriminerar medmänniskor av vilket slag som helst, och inte vill ändra sig måste hjälpas bort från kyrkan. Det måste även gälla politiskt valda i kyrkoråden. Låt den teologiska ledningen få det avgörande inflytandet över denna tolkningsrätt, som helt måste utgå från svensk lagstiftning. 

Utgångspunkten bör vara att de med reaktionära föreställningar, och som osolidariskt inte lever upp till Jesus ord, som en värdemätare och måttstock, inte kan vara medlemmar i Svenska kyrkan. 

Jag tror att det är fel av kyrkan att till varje pris upprätthålla enighet. Jesus säger själv att han inte kom till världen för att ena världen, han kom för att splittra världen. De som förstår detta, förstår också kyrkans behov av att leva upp till Jesus inneboende avsikter. Det är först då som kärlek och rättvisa blir det eftersträvansvärda.

svenska kyrkans kvinnor är ofta med i olika medmänskliga solidaritetsengagemang och visar på sin föredömlighet, samtidigt som de själva alltså kan få känna hotet av diskriminering, i sin egen kyrka. Detta får inte längre fortsätta och bör därför drivas kraftfullt, som en prioriterad och brännhet fråga, för att aldrig mera kunna sopas under mattan. Driv denna fråga och sök ta bort det ondsinta!

Jag vill uppmana alla rättvisetänkande medlemmar att våga låta modet ta plats, och visa att ni hellre går den väg som Jesus anvisade. Var därför inte för lydiga och ställ er inte underdånigt bakom dem som säger att de som diskriminerar också har rätt med sin åsiktsfrihet i kyrkan. Säg dem att detta är falsk frihet, att de som diskriminerar inte på något sätt har någon acceptans i några instanser. Frihet för vissa får aldrig bli andras ofrihet.  

Jag anar att motsättningar inom denna stora organisation som Svenska kyrkan utgör, har upphovet ur många olika bottnar. 

Den konkreta diskrimineringen av kvinnor har säkert sin grund i en förstockad bibelsyn, en kvarleva från en kyrka med gamla patriarkala och konservativa värderingar. Men också med samhällets allmänna fördomar i stort, det avspeglas även i kyrkorna. Kyrkan har ju alltid varit en tummelplats för olika makthavare, med  viljan att göra kyrkan till sin sak. Så är det!

Politiker har säkert även gjort bra ifrån sig i frågan kring diskriminering mot kvinnor, i könsrollstänkandet, och där kyrkans egna traditioner varit det diskriminerande. Sanningarna kring ovanstående mening är jag osäker på, men önskar större kunskap kring. Jag tror inte på lugn och frid i kyrkan grundad på falsk husfrid. I denna fråga fordras en ny intensiv gnista!

ärkebiskopen anders wejryd säger i Kyrkans tidning att han ser allvarligt på situationen. Han säger att en av orsakerna till denna diskriminering är de många små arbetsgivarna som skapar problem.

Detta är med stor säkerhet en viktig aspekt, men påståendet kanske är mycket vidare än så.

Församlingarnas kyrkoråd har säkert bästa avsikter många gånger, men inte alltid, faktiskt. Och detta kan bero på att de inte alltid själva är troende, och inte alls motiverade för kyrkans inneboende avsikter, och att de därför inte räcker till.

Det kan också vara en frustration för kyrkans teologiska personal att behöva underställas en politisk ledning, som dessutom ska vara arbetsgivare, som i ett litet företag. Detta är ju rena absurditeten, och hur odemokratiskt som helst.

Hela den teologiska kyrkan måste av nödvändighet ledas av sig själva, med biskopar och alla hennes aktiva och medbestämmande medlemmar och sympatisörer. Kyrkan kan omöjligt vara underställd staten, det vill säga politikermakten. Detta är ett sorgligt arv från den bysantinska och romerska kejsarmakten.

låt den uppdagade diskrimineringen bli Jesus höjda svärd till förändring. Utgå från Jesus ord – först och främst. Politiker måste förstå att de inte gör rätt mot kyrkan när de sätter sig över den – det är efterblivet. Och låt istället medlemmarna med Jesus egna ord som måttstock, välja sina egna föredömliga företrädare, till talesmän och kyrkoledare, för en bättre, mera tidsenlig och demokratisk kyrka!

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-03-15