Ordets görare och människans medhjälpare  Foto: RLC

Ordets görare

När maten är slut ...

När pengarna tog slut vände sig Lotta till sin församling i Malmö som sista utväg. Eriksfälts församling i Malmö får besök av alltfler som söker hjälp. Mest ökar gruppen av ensamstående mammor och äldre människor.  

  Åsa Liliefeldt: |2010-08-05| Lotta bor i Eriksfälts församling. Hon är 35 år och ensamstående med två barn på tio och fyra år. Sjukdom hindrar henne från att jobba heltid, och som halvt sjukpensionär är det svårt att få ekonomin att gå ihop. 

I samband med kyrkans barntimme hörde hon talas om ekonomisk hjälp från diakonin. Men det kändes inte kul att tigga pengar.

– Första gången tyckte jag att det var jättepinsamt att ha kommit i en situation som jag inte råder över. Men till skillnad från socialen där det känns som jag bara är som ett ärende bland andra är kyrkan mer personlig. De bryr sig om mig och här kan jag själv hjälpa till på loppis eller som volontär. Här finns en bra grundtanke om att man kan hjälpa varandra tycker jag.

Många mammor och äldre män 
Madeleine Andersson, Eriksfälts församlingskurator, har uppmärksammat hur allt fler församlingsbor kommer till kyrkan för att få hjälp med ekonomin. I hennes bokhylla står en pärm med hundratalet namn på hjälpsökande.

– Många riktigt fattiga söker hjälp här. Allt fler ensamstående mammor och äldre människor med dålig pension. En ny grupp är äldre män, en del långt över 70 år. Några av dem är före detta missbrukare.

Hon berättar att många av de ensamstående mammorna saknar utbildning och har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. När maten är slut, räkningarna hopar sig och de inte har råd att köpa vare sig välling eller blöjor, då kommer de till henne. 

Försöker hjälpa på längre sikt
En del bidrag ges i form av rekvisition till en matvaruaffär, andra gånger handlar det om hjälp att betala räkningar eller busspengar. Men Madeleine pytsar inte bara ut pengar utan arbetar efter en handlingsplan där hon försöker hjälpa på längre sikt. Kyrkans medel är ju begränsade och hon tvingas jämt prioritera vad och vem som är viktigast.

En kväll i månaden bjuder Madeleine in ensamstående mammor till familjekvällar då de träffas med barn direkt efter dagis för att laga mat tillsammans. Hon har också startat en samtalsgrupp.

– Om det är något akut så tar vi upp det men i ett längre perspektiv vill jag hjälpa dessa mammor till självhjälp. Att hitta verktyg, få stöd av varandra och se möjligheter och inte fastna som jag ser att de gör. Det är jobbigt att ta sig därifrån.

Samarbete kan ge mycket
Erikfälts församling är ganska brokig. Här finns hemlösa, många socialbidragstagare men också folk som har det bättre ställt. Bara hälften av de 17 000 personer som bor i församlingen är medlemmar i svenska kyrkan. Men Madeleine gör ingen skillnad.

– Nej i så fall skulle vi ju få ha någon form av medlemskort. För att få hjälp måste man dock bo i församlingen även om det ibland görs undantag.

Men är det kyrkans sak att hjälpa fattiga svenskar?

– Nej inte enligt sociallagen men som jag ser det så kan vi tillsammans, kyrkan och socialtjänsten, göra mycket. Vi kan ju inte bara sitta här och säga tyvärr det är inte vårt bord. Vi är ju kristna. Så länge det finns pengar så ska vi väl hjälpa. Vi har den ideologin och det är därför jag jobbar här. 

Hjälp till de utsatta 

Diakonens vardag kartlagd

Diakonerna i Svenska kyrkan möter människor i kris, sorg och utsatthet. Det visar en färsk undersökning om diakonernas vardag i Svenska kyrkan.

  Stefan Håkansson |2010-08-05| Svenska kyrkan delar ut uppskattningsvis 60 miljoner kronor i ekonomiskt stöd under ett år. Det visar studien som gjorts om diakonernas arbete i Svenska kyrkan. 66 procent av de svarande uppgav att församlingen startat någon ny form av social verksamhet under de senaste åren.

– Risken att hamna i utsatthet har ökat under 2000-talet och det är lättare att falla mellan stolarna i det offentliga skyddsnätet, konstaterar Elisabeth Hjalmarsson, handläggare för diakonalt utvecklingsarbete i Svenska kyrkan. De som redan tidigare levde i en svår livssituation har fått det sämre och samhällets insatser är otillräckliga, säger hon. 

Samtidigt ser kyrkan nya grupper som riskerar att få det svårt, t ex ensamstående föräldrar, unga vuxna, invandrade och personer med funktionshinder. Här finns också ofta barn som drabbas både direkt och indirekt. 

– Det är glädjande att få bekräftat att Svenska kyrkans församlingar möter särskilt utsatta grupper i högre utsträckning idag. Att den diakonala verksamheten hittar nya former är positivt, säger Elisabeth Hjalmarsson.

Fortfarande är den traditionella själavården och besök hos äldre och sjuka en viktig del i diakonens tjänst. 33 procent prioriterade besöken på äldreboenden och över 80 procent av de tillfrågade diakonerna hade haft ett själavårdande samtal under sin arbetsvecka.

I många församlingar finns det ett café som en mötesplats i den diakonala verksamheten. 33 procent av de svarande uppgav att en sådan mötesplats finns – allt från kulturcafé till café för psykiskt sköra. Stöd till hemlösa gavs av ca 20 procent av de svarande, främst i större och medelstora städer. Eget härbärge var mer sällsynt visar studien.

Elisabeth Hjalmarsson och studiens författare Miriam Hollmer finns tillgängliga för intervjuer.

Fakta om studien:
Enkäten skickades ut till de drygt tusen församlingsdiakoner som har e-post. 51 procent av dem svarade på enkäten. Svaren är förhållandevis jämnt fördelade såväl mellan olika delar av landet som mellan landsbygd och stad. I Svenska kyrkan arbetar ungefär 1200 församlingsdiakoner.

Stefan Håkansson är pressekreterare i Svenska kyrkan

Studien i sin helhet kan laddas ner här

Läs mer om Svenska kyrkans sociala arbete