 |
| |
Jesus.
Enligt en konstnärs uppfattning. Jesus var en auktoritet i
den sanna andan.
|
Foto:
RLC
|
KRISTEN
HUMANISM
Det
sekulära
Egen
och andras rätt till auktoriteter
Det
sekulära – egen och andras rätt till sina auktoriteter. Varför
är ett sekulärt samhälle ett demokratiskt samhälle? Ett sådant
samhälle innebär frihet till religion, men även rätten till
frihet från religion, är ett vanligt påstående.
Erik Lundgren: |2015-03-22|
Jag växte upp i en sträng religiös miljö med bönemöten och många
förbud, fundamentalistisk bokstavstro, som det tog lång tid att
bli fri ifrån. När jag senare bildade mig en politisk uppfattning
och började rösta hade jag med mig en uppfattning om det jämlika
samhället, en gudsrikesvision med paulinska rötter, ett rike där
alla är ett oberoende av nationalitetskultur, klass eller kön. Men
jag lärde mig handgripligt att mina politiska preferenser och idéer
mötte andra idéer och visioner om samhället med andra rötter än
mina paulinska. Och att demokrati innebar majoritetsbeslut,
argumentation, ibland förhandlingar och kompromisser. Alla har inte
växt upp med predikningar och Bibeln. I demokratin finns ingen högre
auktoritet än röstutslaget. Och att i en politisk konflikt hävda
det som Paulus sagt eller vilka intressen storkapitalet har förutsätter
en uppfattning om en överordnad gemensam auktoritet, som många
inte delar och upplever som nonsens.
Denna
insikt om den överordnade auktoriteten väcker en del frågor.
Är demokratin en sådan? Att demokratin skall vara sekulär? För länge
sedan ingick jag i en kyrklig samtalsgrupp, sammansatt av
gammalkyrkliga och mer nutidsinriktade kyrkmänniskor. I min grupp
fanns både laestadianer och kvinnliga präster, så konfliktlinjen
var given från början. Argumentationen om allas lika värde och jämlikhet
mellan könen gick inte hem hos tornedalingarna.
”Ingen
skall komma från Sverje och tala om för oss hur vi ska tro och
tolka Bibeln”, sa de.
Jag
tänkte på det när Arabförbundet skickade hem Margot Wallström
med motiveringar om att Sharialagar med rötter i Koranen värnar om
människovärdet.
Min
uppfattning är att det sekulära innebär en rätt för alla
att välja sin egen auktoritet och till följd därav de politiska
beslut man tycker bäst stämmer med sin vision. Men att i
demokratin skall besluten granskas i sin egen rätt, där den
ideologiska bakgrunden bör debatteras i andra sammanhang, kanske i
kyrkan, kanske, men där är jag osäker. Som kyrkopolitiker valde
jag att anta en kyrkopolitisk identitet. Mina ideal om jämlikhet,
allas lika värde, rättssäkerhet och begränsning av kapitalets
makt borde även gälla i kyrkan. En nylig insändare i Kyrkans
tidning från en teologisk doktorand ville ha en teologisk
motivering till att i grunden sekulära partier ställde upp i
kyrkovalen. Gärna ett Jesusord som gav auktoritet åt de politiska
partierna i kyrkan. Jag kände igen min barndoms fundamentalism och
bokstavstro.
www.kristenhumanism.org
|
