 |
|
Global uppvärmning,
torka och översvämning ... Eller ett mer konstruktivt
samtal. |
Foto:
PhotoDisc |
DET
NATURLIGA STEGET
Det
pratas om klimatet
Men
vad händer?
Det
är något fel med det offentliga klimatsamtalet. Vi har tappat
decennium efter decennium på prat. ”Vi kan inte gå över till
förnybar energi förrän den är utvecklad”. Det är som att
säga: ”Jag skall inte börja motionera förrän jag har fått bra
kondition”.
Karl-Henrik Robèrt: |2013-01-23| ”Ekonomin”
anges ofta som bekymret där ”tillväxten” skulle vara omöjlig.
Men det som är omöjligt är tillväxten
av materialflöden inom BNP-måttet. Industriell och
kulturell tillväxt av värden är däremot möjlig i all
oändlighet. Naturen är ett gott exempel. Den har i den
bemärkelsen ”vuxit” under hundratals miljoner år, tills en art
kunde bota sjuka, spela Bach, och betänka sitt eget öde. En enorm
sofistikerad ”tillväxt”, frikopplad från
materialflöden. Det kan vi härma. T ex genom att byta
kärnkraft och fossila bränslen mot modern energi som bara omformar
eviga energiflöden alldeles oavsett ifall vi sätter en
turbin/propeller/solcell i vägen eller inte. Bränslecykeln är
gratis.
Förutom
den förvirrande debatten om tillväxt, låter det också som om
hållbar utveckling skulle vara en kostnad som etiskt bör
delas av alla. Men de som vet hur skicklig navigering mot
hållbarhet går till tjänar pengar oavsett vad de andra gör. Stora
historiska utvecklingssteg brukar ske så. Några
personer/organisationer/ länder ser vad som börjar hända för att
det måste hända och så sätter de igång. Sen börjar de andra
undra varför de där framsynta har ”tur” hela tiden. Men våra
ledare sitter fortfarande fast i gamla antaganden. Under
klimatförhandlingarna bevakar de varandra ängsligt för att inte
bli först att ”ta på sig tagelskjortan”. Hur ofta har sånt
varit en vinnande strategi? ”Vi här i räknemaskinindustrin
investerar inte i datorer förrän alla delar solidariskt på
kostnaderna”. Det handlar om att lägga investeringar
som både ger inkomster, och som går
att teknikkoppla till nästa steg när marknadstrycket på
det oundvikliga blivit än större.
Skulle
man vara ensam om sådan hållbar utveckling är man visserligen på
Titanic. Ingen organisation kan ensam rädda världen. Men man får
åka första klass på resan, utan tagelskjorta. Det
blir lägre och lägre relativa kostnader för resurser,
avfall, försäkringar, innovationer etc. Och det skapar mer
och mer relevans och produktivitet på den alltmer
hållbarhetsdrivna marknaden. Icke hållbar utveckling, däremot,
går åt andra hållet och blir relativt dyrare och mer irrelevant
för att det måste bli så. Som kärnkraft och kol/olja t
ex. Överlevnadsfrågor är övertygande på sikt och dålig
omvärldsanalys kostar.
Slutligen
pratas det hållbarhet utan att definitionen ligger på bordet.
Ungefär som att spela schack utan att känna till principerna för
schack matt. Och som om vi trodde att bakåtsträvarna bör talas
till rätta av människor med överlägsen etik. Hållbar utveckling
är främst en kompetensfråga som börjar med att man
kan definiera hållbarhet och
förstår affärsnyttan. Det är först då man kan (i) ta fram
innovationer som kan lösa utmaningarna, (ii) hoppa från tuva till
tuva bland lösningarna, (iii) ta det onda med det goda (trade-offs),
(iv) hantera systemavgränsningar, (v) undvika att lösa ett problem
genom att generera ett annat och, inte minst, lära sig (vii)
samarbeta effektivt över sektors- och disciplingränser i t ex
värdekedjor. Detta istället för att delta i pratklubbar om
etik och PR och det lilla man kan tjäna på det. Om detta borde ett
mer konstruktivt offentligt samtal handla.
Karl-Henrik
Robèrt, är professor
i Hållbar Utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola och grundare
av Det Naturliga Steget. Karl-Henrik driver forskningsprogram och
doktorandprojekt, och jobbar i Det Naturliga Steget med bolag och
kommuner över hela världen.
|
