Det omojliga uppdraget


Kunskapen om klimatförändringar har ökat med hjälp av ny satellitteknik. Framtiden är mycket oviss.	Foto: NASA

LEDARE

Generationsmålet

Det omöjliga uppdraget

Visst kan man läsa en hel del domedagslitteratur om framtiden och förfasa sig. På min läslista just nu finns två böcker som har starka drag åt detta håll, nämligen David Jonstads ”Kollaps – Livet vid civilisationens slut” och Björns Forsbergs ”Omställningens tid – Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid”. I dessa böcker finns flera poänger, men det som just nu uppehåller mina funderingar är ett föredrag av professorn och föreståndaren vid Stockholm Environment Institute, Johan Rockström.

Ulf Svensson: |2012-02-16| Johan Rockström är inte bara en allmänt kompetent forskare utan en person som befinner sig i en situation där han utsätts för en kanonad av vetenskapliga möten och sammanhang där svårsmälta fakta tränger sig på.

Vid ett föredrag i januari månad vid ABF:s högkvarter på Sveavägen i Stockholm drog han en rekordpublik som säkerligen upplevde något liknande som jag gjorde. Människan står inför ett globalt miljöhot, med en komplexitet av sällan skådat slag, där vi alla har ett uppdrag att delta i. Och att spela en roll i ett gigantiskt förändringsarbete som världen aldrig tidigare upplevt. Arbetet ska dessutom ske snabbt. Och det nya vi gör på jorden måste vara rätt från början – eller i alla fall inte behäftat med samma systemfel som de vi ser idag. Det vill säga systemfel som innehåller återvändsgränder som bara förvärrar problemen.

Uppdragets karaktär

Sverige ska som land till år 2020 lämna över ett samhälle till nästa generation, där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Detta kallas för generationsmålet – beslutet är fattat av Sveriges riksdag. Det är också ett mål som är överordnat det svenska nationella miljömålssystemet, som för närvarande är föremål för en översyn. Generationsmålet innehåller i sin tur sju av riksdagen beslutade mål för en miljöpolitik enligt följande:

» ”kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen”

» ”andelen förnybar energi ökar och att energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön”

» ”ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och att deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad”

» ”den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart”

» ”människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas”

» ”en god hushållning sker med naturresurserna”

» ”konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt”

Vart är vi på väg?

Man kan se generationsmålets sju inriktningar som det stora, övergripande kretsloppet, som långsiktigt ska hålla samman människans olika samhällen – i Sverige, inom EU och internationellt. Problemet med den nuvarande utvecklingen är att alla kurvor, nästan alla, pekar åt helt fel håll. Förra året var till exempel det år då vi släppte ut mest växthusgaser någonsin på vår planet.

Under 2000-talets inledning slår vi värmerekord på värmerekord. Vi vet också att jordbruket dykt upp som en joker i klimatleken. Jordbruket anses vara den verksamhet på jorden som är det enskilt största hotet mot den globala miljön, genom att det minskar de så kallade ekosystemtjänsterna, den biologiska mångfalden och accelererar den globala uppvärmningen. Detta sagt samtidigt som jordbruket också är en nyckelresurs för mänskligt välmående, genom att sektorn producerar näringsrik och hälsosam mat, i bästa fall.

Vi kan ofta läsa rubriker som ”Framtiden måste bli klimatneutral och energieffektiv”, och ett tag trodde vi att etanolen som drivmedel för vår bilflotta skulle frälsa oss. Nu kan vi läsa i dagspressen att allt fler bilägare i Sverige tankar allt mindre etanol, som vi dessutom kommit på att den inte är så miljövänlig och uthållig som vi från början trodde. Och allt fler dieselbilar säljs, som trots bioinblandningar inte långsiktigt håller måttet på grund av att den är fossil, släpper ut skadliga ämnen och kväveoxider. Så, vart är vi på väg?

Kanske måste vi inse att vi måste göra andra och djupare analyser av var vi befinner oss, hur vi har kommit hit och fundera ett varv till vart vi bör styra. För sanningen är, enligt professor Johan Rockström och hans analys, att vi befinner oss i ett prekärt läge och där omprövningar måste vara högst på dagordningen.

Konsumtionsavtryck

För att producera en kopp kaffe krävs cirka 140 liter vatten, och för ett kilo kött krävs 15 000 liter. Inga gifter och ingen handelsgödsel om vi köper kravmärkt, men fortfarande mycket vatten och transporter, eftersom både kaffe och kött importeras i stor skala. Själv köper jag gärna kravmärkt och rättvisemärkt från småbönder i världen. Men jag inser alltmer att när dessa varor transporteras med flyg, vilket är vanligt, så är detta knappast långsiktigt hållbart.

När klimatet förändras innebär det att nederbörd, klimat och temperatur på sikt drabbar just dessa småbönder allra mest, där motståndskraften är som allra minst. Det vill säga att produktionsförhållandena blir sämre och sämre i ett klimat som blir alltmer oförutsägbart, där det långsiktigt blir allt svårare för den lille lantbrukaren att parera klimat, marknad, försörjning samt olika miljöutmaningar.

Det finns länder och företag i den rikare delen av världen, som helt enkelt går in och köper upp rätten att bruka produktiva jordar. Småbönder och lantarbetare hindras från att utnyttja dessa markområden, som man tidigare brukat genom hävd.

När man gå igenom konsumtionstrycket från ett land, som exempelvis Sverige, inser man att vårt avtryck på världens resurser är mycket omfattande och i stigande. Detta innebär att en hel del av vår tillväxt – konsumtionsutrymme och växthusgasutsläpp – sker på andra platser på jordklotet, för vår räkning, men att andra får betala priset.

Tyvärr kan detta fenomen för närvarande inte spåras i den offentliga statistiken. Det finns internationell forskning kring detta fenomen. I Sverige har bland annat forskare hos Uppsalaprofessorn Kjell Aleklett börjat intressera sig. För utan en riktig forskningsbeskrivning och avbildning av problemet tenderar diskussionen att bli ganska så torftig och meningslös.

energieffektivisering

Men löser inte marknaden alla utmaningar och problem? Man skulle ju hoppas på detta, men för att ta tag i en möjlighet, som exempelvis energieffektivisering, så säger den nye generaldirektören Andres Muld för Energimyndigheten följande, apropå detta med energieffektiviseringen inom såväl industrin som vardagslivet:

”Många tror att energieffektivisering kan lösas helt av marknaden eftersom lösningar finns, samtidigt som det är mycket lönsamt. Detta har vi dock inte sett mycket av. Tvärtom går utvecklingen långsamt.

Energieffektivisering handlar inte bara om tekniska lösningar, utan även om beteende, attityder och kunskap. Det handlar om att ge konsumenterna tjänster som gör det lätt för dem att se sin energianvändning, och göra det lätt för dem att styra den. Det handlar om att konsumenterna får kunskaper och möjligheter att påverka och ställa krav.

På Energimyndigheten tycker vi att det är viktigt att arbeta med kunskap, attityder och beteenden. Man kan se det som en trappa där vi på lägsta steget börjar med medvetenhet och sedan, trappsteg för trappsteg, kommer kunskap, attityd, intentioner, handling och högst upp att vidmakthålla beteendet."

KOLLAPS ELLER OMSTÄLLNING

Som ett annat exempel på bristande mekanismer och tydlig politik inom dessa livsavgörande politikområden, kan följande skrivning tjäna som ett tecken i tiden på temat kollaps och omställning från en utredning på Boverket.

”En förändrad bedömningsgrund för miljökvalitetsmålen föreslås som innebär att målen fortsatt är mycket ambitiösa – men inte formulerade på ett sätt som gör dem omöjliga att nå.”

Kort sagt: genom att uttrycka sig på detta sätt, som ju är vanligt i politiken och den alltmer aggressiva PR-branschen, säger man ju egentligen att vi kan fortsätta som vanligt i Sverige. Vi behöver inte ändra vår politik i någon nämnvärd utsträckning utan ”business as usual” är det som gäller.

Alternativt så skulle man kunna diskutera dessa frågor i helt andra termer och utifrån helt andra fakta än de som presenteras i dagens media.

En ny livsanda med nya värderingar och nya fakta, som sätter vår utveckling i perspektiv på världens utvecklingsmodell, och hur vi i Sverige skulle kunna utgå från generationsmålet, ta dessa på allvar, och se var vi hamnar. En dröm? Tja, när vi kommer till en situation där drivmedel och andra resurser sinar kommer förändringarna av sig själv. I den situationen är det viktigare än någonsin att vi har en politisk situation som kännetecknas av solidaritet, demokrati och folklig förankring.