 |
| |
Problem
uppstår då klyftorna
mellan rik och fattig ökar.
|
Foto:
Blogspot
|
DECEMBERUPPGÖRELSEN/DEBATT
Uppgörelsens
följder
Den
visionslösa politiken
Dagen
efter decemberuppgörelsen – som jag valde att kalla glögguppgörelsen
eftersom knappast någon nykter politiker kunnat komma på något så
dumt – skrev jag att SD skulle bli den stora vinnaren och
demokratin den stora förloraren.
Birger Schlaug: |2015-08-20| Decemberuppgörelsen
var faktiskt lika korkad som Miljöpartiets senaste valstrategi
– den som före valet hävdade att valstrategin var en katastrof
beskrevs som gnällig föredetting, den som kommit fram till samma
sak efter valet som genomklok partisekreterare. (Strategin gick ut på
att göra kampen om vem som blev tredje största parti till
huvudnummer och det politiska innehållet till bisak.) Möjligen kan
man lära sig att Sverige inte är detsamma som urbana glin på Söder
med noll politisk erfarenhet, boende i en twittervärld där omvärldsanalysen
inskränker sig till hur många som offrar en tiondels sekund på
att trycka iväg ett gilla.
Miljöpartiet
hade kunnat vara alternativet i svensk politik i en tid när
gamla system krackelerar. Istället lät man SD (sic!) framstå som
alternativet. Decemberuppgörelsen
har bäddat för SD eftersom politiken uppfattas som om det bara
finns ett oppositionsparti. Vilket är ironiskt. SD är ju i alla
andra frågor lika cementerade i gamla föreställningar som de övriga.
Det är den groteska idén att vi skall jobba mer trots att tekniken
rationaliserar bort allt fler jobb, det är den bisarra idén att
det är skatt på arbete som skall finansiera skola, vård, omsorg
och trygghetssystem, det är den absurda idén om att lappa och laga
på ett socialförsäkringssystem som är så komplicerat och
komplext att det bara gläder de byråkrater som får sin försörjning
av att det blir alltmer oöverskådligt, det är den tragikomiska idén
om evig ekonomisk tillväxt trots att var och en som läst
grundkursen i matematik vet att tillväxt som mäts exponentiellt är
en såväl teoretisk som praktisk omöjlighet – till och med
Nationalencyklopedin slår fast detta...
Och
så har vi hamnat där att de system som skall hantera den snabbt växande
befolkningsökningen brister. Det blir allt svårare att hantera
befolkningstillväxten, inte minst i ett land med så komplexa
systembyggen och en demokrati byggd på de där gamla
medborgaridealen där beslutsfattande tar lång tid med långa
remisstider och möjligheter till flera överklaganden.
Och
så partipolitiken... Åkesson får draghjälp av de andra
partiledarna. När t ex Björklund i en tevesänd debatt retoriskt hävdar
att det är skamligt att säga att bostadsbristen uppkommer genom
snabb invandring – trots att varenda människa fattar att ju
snabbare befolkningstillväxten är, utan att bostäderna blir fler,
ju mer ansträngd blir bostadsmarknaden. Eller när moderater hävdar
att det skall bli rakare linjer mellan flyktingmottagning och jobb
utan att begripa att människor har klart för sig att det sedan länge
är det som förr kallades för massarbetslöshet. Eller när Löfven
och andra hävdar att snabb befolkningsökning är lönsamt för
Sverige trots att var och en som kan tänka inser att det inte är så
enkelt längre. Genom den retorik man använder lyckas man med
konststycken att få en partiledare från ett parti med nazistiska rötter
att för många framstå som den enda som kan tänka.
Hur
kan man agera på det sättet? Det är riktigt att vi som bor i
Sverige under många år kunnat få landet att fungera bättre genom
invandring – det är bara att se vilka som jobbar inom vården och
hur samhället berikats på alla möjliga sätt. Men, precis som när
Ny demokrati växte, känner inte människor igen sig om
demokratiskt förankrade politiker inte också förmår beskriva
problemen. Det finns nämligen ingen samhällsutveckling som är
problemfri. Särskilt inte när den sker snabbt. Så att samhällsorganismen
inte hänger med.
Jag
är övertygad om att det mångkulturella samhället inte bara är
en nödvändighet i en värld som ser ut som den gör – vänta
bara när klimatflyktingarna kommer att räknas i hundratalet
miljoner – och där kommunikationsmöjligheter blivit var människans
möjlighet att se världen och dess orättfärdiga fördelning. Det
är också min övertygelse att ett mångkulturellt samhälle, med
inflöde och utflöde, är mindre problematisk än den instängda
variant som SD förespråkat ända från sitt bildande. Därmed inte
sagt att det är problemfritt, långt därifrån. Jag har fått skit
för att jag skrev om det där redan i slutet av 80-talet i boken Miljön,
makten och friheten.
Jag
menar: om inte vi som vill ha en humanistisk flyktingpolitik och vi
som förordar det mångkulturella också kan tala om nackdelar så lämnar
vi fältet fritt för dem som har rötter i den bruna rörelsen. Och
sen, när de – typ SD – blivit så stora att de inte går att låtsas
att de inte finns, kommer kovändningen. Och då får vi se upp! För
då kommer de där som var röda en gång i tiden och som blev blåa
när det var trendigt och som sedan blev smågröna när det blev
trendigt urbant – då kommer de att stå på de brunstänkta
barrikaderna för de följer trender. Det är de som är de
farligaste. De lealösa. Ingen nämnd och ingen glömd.
Varför
har Sverige tagit emot så många flyktingar? (Jo, det är en rännil
av alla flyktingar, men en rännil blir många i ett litet land.)
Allt som oftast i den politiska debatten har således nyttoaspekten
framhållits, att Sverige blir rikare, att det är lönsamt, att det
är bra för oss. Den där retoriken har retat mig under många år.
Min simpla uppfattning är att vi skall ta emot flyktingar – med
motivet att vi är mänskliga i dess bättre betydelse – oavsett lönsamhet
och egna behov.
Vissa
saker gör man oavsett om man blir rikare eller får andra fördelar,
man gör det för att man är människa som förstår att andra människor
behöver hjälp. Man gör det för att man inser att man inte gjort
ett dugg för att råka bli född i ett samhälle som jämfört med
många andra är rikt, gott, demokratiskt, fritt och befriat från
krig.
Problem
uppstår emellertid när människor ser att det kostar på samtidigt som
de ser att sådana som redan har mycket hela tiden ges mer, att
klyftorna mellan rik och fattig ökar, att vissa skor sig över måttan.
Annika Falkengren, Christian Clausen och dylika skapar problem. Bert
Karlsson och dylika, som skor sig på flyktingmottagning, skapar
problem. Den borgerliga regeringen, som fortsatte och förstärkte
det som den socialdemokratiska regeringen påbörjade, skapade
problem genom en politik som gick ut på att öka klyftorna och
skapa svårare situation för illa drabbade (arbetslinjens idé).
Man krattade i manegen för SD:s retorik.
I
en opinionsmätning – en mätning där man själv fått
meddela att man vill vara med och därmed inte på något sätt är
vetenskapligt uppbyggd – redovisas att SD är största parti. Det
är man nog inte. Men man är stora och kan mycket väl bli störst.
För
ett drygt år sedan var miljöpartiets valstrategi att göra ett
huvudnummer av vilket som skulle bli tredje största parti.
Strategin var korkad i sak och framstår idag som ett enda stort skämt.
Dels för att SD är tre gånger så stora, dels därför att MP
inte framstår som ett parti med en annan huvudberättelse än
sossarnas och de borgerligas. MP lämnade fältet fritt och bidrar därför
till att den politiska debatten domineras av en enda fråga.
PS!
Nu kan man förvänta sig den vanliga kommentaren: att MP styr
politiken och att det är MP:s "fel" att vi har haft en förhållandevis
generös flyktingpolitik. Ett litet parti styr inte politiken. Det
är majoriteten som styr. Däremot kan man säga att effekten av
SD:s inträde i riksdagen ledde fram till att såväl moderater som
socialdemokrater plötsligt framstod som något de inte framträtt
som tidigare: lika humana som folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet
när det gäller synen på flyktingpolitik. Det blev följden av
SD:s inträde. Moderater och sossar ville inte hamna i samma härad
som ett parti med alldeles färska rötter i nazismen. Hade SD inte
kommit in hade såväl M som S fört en annan politik, den gamla
sorten i konflikt med just FP, V och MP och det nya C, som ju annars
är det enda parti som historiskt haft rasism infört i sitt
partiprogram.
www.schlaug.blogspot.se
|
