 |
| |
Klyftorna
mellan rika och fattiga är tillbaka på de nivåer som rådde
innan uppkomsten av 1900-talets välfärdskompromiss.
|
Foto:
RLC
|
COGITO
Den
radikaliserade mitten
Klyftorna
mellan rika och fattiga
Det
sägs att stora omvälvningar sker först när medelklassens
intressen hotas – först då börjar politikens mittfåra
diskutera alternativa lösningar. Idag, en bit in på 10-talet, kan
vi konstatera att stora delar av medelklassen i den rika världen
har goda skäl till att känna sig missnöjd med sakers tillstånd.
Det talas ju bland annat om en “förlorad generation” bland
Europas unga – de som gjort allting rätt men ändå saknar jobb.
Dessutom börjar den breda medelklassen – inte minst i USA –
inse att deras inkomster stagnerat jämfört med den procent som utgör
samhällets rikaste.
Karl Palmås
: |2014-02-26|
Detta tema präglade förhandsdiskussionen
inför årets möte för World Economic Forum i Davos: Ytterligare
en rapport konstaterade att klyftorna mellan rika och fattiga är
tillbaka på de nivåer som rådde innan uppkomsten av 1900-talets välfärdskompromiss.
Samtidigt kom själva mötet att handla om medelklassens jobb. Detta
inte minst efter det att Googles ordförande höjt ett varningens
finger inför det faktum att maskinintelligens håller på att ersätta
den välutbildade medelklassen på arbetsplatserna.
Vissa
hävdade att detta dilemma kan överkommas genom mer entreprenörskap,
men andra bedömare – exempelvis Financial Times – menade att
utmaningen kommer att kräva större förändringar än så. Martin
Wolf, tidskriftens främste ekonomiske kommentator, slog fast
att vi sannolikt måste börja dela på arbetet, och mer allmänt börja
fundera på hur vi disponerar arbete och fritid. Detta ställer
nyutkomna After
work (utgiven i samarbete med Cogito) i nytt
ljus: Någonting har hänt då till och med Financial Times börjat
tvivla på arbetslinjen.
mittfåran
söker nya lösningar
Detta
är inte det enda tecknet på att mittfåran inom politiken har börjat
söka nya lösningar. I Storbritannien pågår en diskussion om hur
ett återupptäckande av den republikanska traditionen kan skapa
demokratiskt välstånd. I samma anda har Institute
of Public Policy Research, en respektabel
tankesmedja på mittenvänstern, dragit igång en diskussion utifrån
brasilianske samhällsteoretikern Roberto Ungers idéer.
Unger
är känd som Harvard-professorn som uppmanade vänsterväljare att
inte rösta på Obama under senaste amerikanska valet – för att
presidenten inte erbjuder ett sant alternativ till status quo.
Professorn är kritisk mot att den etablerade vänstern hänger upp
sin krispolitik på det han kallar ”vulgär-keynesianism”: Dess
enda mål verkar vara att återställa det institutionella ramverk
som fanns på plats under efterkrigstidens guldår. Visst måste
krisen hanteras, men vänstern behöver ett nytt slutmål att sikta
mot.
Unger
vill inte bara reglera, utan dessutom demokratisera
marknadsekonomin. Hans recept innehåller ingredienser vi redan känner
igen: Finansialiseringen av ekonomin måste motverkas, så att den
återigen tjänar – och inte styr – den reella ekonomin.
Arbetarnas del av produktionskakan måste ökas, men i en tid av
frilans- och projekt-arbete ”utanför hierarkierna” kräver
detta nya former för organisering.
innovations-drivande
kunskap skall demokratiseras
Andra
delar av Ungers program är mer unika, såsom tanken att tillgången
till innovations-drivande kunskap skall demokratiseras, och därmed
inte kunna koncentreras till några få storföretag. Hans
resonemang kan även kopplas till vad den rika världen bör lära
sig av den fattiga världens informella ekonomier:
De
rika ekonomiernas formella hierarkier underminerar den
experimentkraft som skulle kunna skapa en mer demokratiserad
ekonomi.
Unger
talar om vad “vänstern” bör göra, men gissningsvis skulle den
svenska vänstern inte hålla med om att hans projekt är deras. Den
utmaning Unger ställer upp förefaller vara en mittenangelägenhet,
och kanske är det just medelklassen som behöver ett nytt mål att
sikta mot? Historiker brukar nämligen även ställa fascismens
uppkomst i relation till just en radikaliserad medelklass. Kanske
har Google-ordföranden rätt – är det frågan om medelklassens
jobb som kommer att definiera de kommande årtiondena?
Läs
mer:
OpenDemocracy
om republikanism och demokratiskt välstånd
Institute
of Public Policy Research om Roberto Unger
|
