IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Klyftorna mellan rika och fattiga är tillbaka på de nivåer som rådde innan uppkomsten av 1900-talets välfärdskompromiss.

Foto: RLC

COGITO 

Den radikaliserade mitten

Klyftorna mellan rika och fattiga

Det sägs att stora omvälvningar sker först när medelklassens intressen hotas – först då börjar politikens mittfåra diskutera alternativa lösningar. Idag, en bit in på 10-talet, kan vi konstatera att stora delar av medelklassen i den rika världen har goda skäl till att känna sig missnöjd med sakers tillstånd. Det talas ju bland annat om en “förlorad generation” bland Europas unga – de som gjort allting rätt men ändå saknar jobb. Dessutom börjar den breda medelklassen – inte minst i USA – inse att deras inkomster stagnerat jämfört med den procent som utgör samhällets rikaste.


  Karl Palmås : |2014-02-26| Detta tema präglade förhandsdiskussionen inför årets möte för World Economic Forum i Davos: Ytterligare en rapport konstaterade att klyftorna mellan rika och fattiga är tillbaka på de nivåer som rådde innan uppkomsten av 1900-talets välfärdskompromiss. Samtidigt kom själva mötet att handla om medelklassens jobb. Detta inte minst efter det att Googles ordförande höjt ett varningens finger inför det faktum att maskinintelligens håller på att ersätta den välutbildade medelklassen på arbetsplatserna.

Vissa hävdade att detta dilemma kan överkommas genom mer entreprenörskap, men andra bedömare – exempelvis Financial Times – menade att utmaningen kommer att kräva större förändringar än så. Martin Wolf, tidskriftens främste ekonomiske kommentator, slog fast att vi sannolikt måste börja dela på arbetet, och mer allmänt börja fundera på hur vi disponerar arbete och fritid. Detta ställer nyutkomna After work (utgiven i samarbete med Cogito) i nytt ljus: Någonting har hänt då till och med Financial Times börjat tvivla på arbetslinjen.

mittfåran söker nya lösningar

Detta är inte det enda tecknet på att mittfåran inom politiken har börjat söka nya lösningar. I Storbritannien pågår en diskussion om hur ett återupptäckande av den republikanska traditionen kan skapa demokratiskt välstånd. I samma anda har Institute of Public Policy Research, en respektabel tankesmedja på mittenvänstern, dragit igång en diskussion utifrån brasilianske samhällsteoretikern Roberto Ungers idéer.

Unger är känd som Harvard-professorn som uppmanade vänsterväljare att inte rösta på Obama under senaste amerikanska valet – för att presidenten inte erbjuder ett sant alternativ till status quo. Professorn är kritisk mot att den etablerade vänstern hänger upp sin krispolitik på det han kallar ”vulgär-keynesianism”: Dess enda mål verkar vara att återställa det institutionella ramverk som fanns på plats under efterkrigstidens guldår. Visst måste krisen hanteras, men vänstern behöver ett nytt slutmål att sikta mot.

Unger vill inte bara reglera, utan dessutom demokratisera marknadsekonomin. Hans recept innehåller ingredienser vi redan känner igen: Finansialiseringen av ekonomin måste motverkas, så att den återigen tjänar – och inte styr – den reella ekonomin. Arbetarnas del av produktionskakan måste ökas, men i en tid av frilans- och projekt-arbete ”utanför hierarkierna” kräver detta nya former för organisering.

innovations-drivande kunskap skall demokratiseras

Andra delar av Ungers program är mer unika, såsom tanken att tillgången till innovations-drivande kunskap skall demokratiseras, och därmed inte kunna koncentreras till några få storföretag. Hans resonemang kan även kopplas till vad den rika världen bör lära sig av den fattiga världens informella ekonomier:

De rika ekonomiernas formella hierarkier underminerar den experimentkraft som skulle kunna skapa en mer demokratiserad ekonomi.

Unger talar om vad “vänstern” bör göra, men gissningsvis skulle den svenska vänstern inte hålla med om att hans projekt är deras. Den utmaning Unger ställer upp förefaller vara en mittenangelägenhet, och kanske är det just medelklassen som behöver ett nytt mål att sikta mot? Historiker brukar nämligen även ställa fascismens uppkomst i relation till just en radikaliserad medelklass. Kanske har Google-ordföranden rätt – är det frågan om medelklassens jobb som kommer att definiera de kommande årtiondena?

Läs mer:

OpenDemocracy om republikanism och demokratiskt välstånd

Institute of Public Policy Research om Roberto Unger