 |
| |
FINANSHANDEL
sysslar inte med etik, utan för att tjäna pengar.
|
Foto:
PhotoDisc
|
PÅMINNELSE
Finanskrisen
Kapitalismens
globala kris
Finanskapitalet
åtnjuter en privilegierad ställning. Kapitalet är rörligare än
de andra produktionsfaktorerna, och finanskapital är till och med
mer rörligt än direktinvesteringar. Finanskapitalet flyttar vart
som helst där det belönas bäst. Eftersom det bär förebud om välstånd,
tävlar enskilda länder om att dra till sig det.
George Soros:
|1998|
På grund av dessa fördelar ackumuleras allt mera kapital i
finansinstitutioner och börsnoterade multinationella företag och
det förmedlas av finansmarknaderna.
Nationalstaten
förblir det politiska och samhälleliga livets grundläggande
enhet. Internationell rätt och internationella institutioner, såvitt
de existerar, är inte tillräckligt starka för att förhindra krig
eller omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna i enskilda länder.
Ekologiska hot hanteras inte tillfredsställande. Globala
finansmarknader står till stor del utanför nationella och
internationella myndigheters kontroll.
Jag
hävdar att sakernas nuvarande tillstånd är osunt och ohållbart.
Finansmarknaderna är instabila till sin natur och det finns samhällsbehov
som inte kan tillgodoses med att ge marknadskrafterna fritt spelrum.
Olyckligtvis erkänner man som regel inte dessa defekter. Istället
finns det en vitt spridd tro att marknaderna är självkorrigerande
och att en global ekonomi kan blomstra utan något behov av ett
globalt samhälle.
Det
hävdas att det gemensamma intresset tjänas bäst av att tillåta
alla att följa sina egna intressen, och att försöka att skydda
det gemensamma intresset med kollektivt beslutsfattande bara förvränger
marknadsmekanismen. Den idén kallades för laissez-faire på
1800-talet, men det kanske inte är en så bra beteckning idag,
eftersom det är franska och de flesta människor som tror på
marknadens magik inte talar franska.
Jag
har hittat ett bättre namn på den: marknadsfundamentalism.
DET
ÄR MARKNADSFUNDAMENTALISM som har gjort det globala
kapitalistiska systemet osunt och ohållbart. Tillståndet är
relativt färskt datum. I slutet på andra världskriget begränsades
de internationella kapitalrörelserna och man grundade Bretton
Woods-institutionerna för att möjliggöra handel i avsaknad av
kapitalrörelser. Restriktionerna avlägsnades bara gradvis och det
var först när Margaret Thatcher och Ronald Reagan
kom till makten omkring 1980 som marknadsfundamentalismen blev den
dominerande ideologin. Det är marknadsfundamentalismen som har satt
finanskapitalet i förarsätet.
Det
här är naturligtvis inte första gången som vi har haft ett
globalt kapitalistiskt system. Dess huvuddrag identifierades på ett
ganska profetiskt sätt av Karl Marx och Friedrich Engels
i Det kommunistiska manifestet som utgavs 1848. Systemet som
dominerade under 1800-talets andra hälft var på många sätt
stabilare än den moderna versionen.
Det
globala kapitalistiska systemets 1800-talsinkarnation förstördes,
trots sin relativa stabilitet, av första världskriget. Efter
krigsslutet gjordes ett vagt försök att återställa det, vilket
slutade illa med kraschen 1929 och den åtföljande stora
depressionen. Hur mycket troligare är det då att den nuvarande
versionen av global kapitalism också kommer att sluta illa, med
tanke på att de stabiliserande element som fanns på 1800-talet
saknas nu?
Det
centrala argumentet i denna bok är att marknadsfundamentalismen
idag är ett större hot mot det öppna samhället än någon
totalitär ideologi.
Begreppet
det öppna samhället och marknadsekonomi är nära förknippade
och marknadsfundamentalismen kan betraktas som endast en förvrängning
av idén om det öppna samhället. Det gör den inte mindre farlig.
Marknadsfundamentalism äventyrar oavsiktligt det öppna samhället
genom att misstolka hur marknaderna fungerar och låta dem spela en
orimligt stor roll.
Min
kritik av det globala kapitalistiska systemet faller under två
huvudrubriker. Det ena rör marknadsmekanismernas defekter. Här
talar jag i första hand om de instabiliteter som är inbyggda
i finansmarknaderna. Den andra rör defekterna i vad jag i brist på
ett bättre namn kallar den icke-marknadsstyrda sektorn. Med detta
menar jag i första hand politikens misslyckande och söndervittring
av moraliska värden på såväl det nationella som det
internationella planet.
En
av de stora bristerna i det globala kapitalistiska systemet är att
det har tillåtit marknadsmekanismerna och vinstmotivet att tränga
in på verksamhetsområden där de egentligen inte hör hemma.
Mänskliga
varelser reagerar på ekonomiska, samhälleliga och politiska
krafter i sin omgivning, men till skillnad från fysikens obesjälade
partiklar har människor uppfattningar och attityder vilka samtidigt
omvandlar de krafter människorna är utsatta för. Denna tvåvägs
reflexiva växelverkan mellan vad deltagarna väntar sig och vad som
faktiskt sker är central för all förståelse av ekonomiska,
politiska och samhälleliga fenomen. Detta reflektivitetsbegrepp
är centralt för de resonemang som framläggs i denna bok.
Artikeln
är ett utdrag ur boken Den globala kapitalismens kris av George
Soros, 1998. Norstedts Förlag 1999.
|
