Ulf Morgan Svensson: |2020-05-05|  En bransch som möter en liknande utmaning, men på hemmaplan, är VA-industrin. I en rapport från Stockholm Vatten och Avfall – ”Slamstrategi för Stockholm Vatten och Avfall” – framgår att man ser stora problem med att avyttra slammet, nu omvandlat och bearbetat till gödsel- och jordförbättringsmedel.

Först konstaterar man i rapporten att Stockholm tidigare transporterat allt avloppsslam till gruvor och slagghögar i Norrland, men nu är det slut på det. Det stora problemet med slammet är nämligen innehållet som är allt annat än giftfritt. Stockholm Vatten och Avfall har konstaterat att mottagarna, främst lantbruksföretag, börjar bli alltmera tveksamma och ovilliga att ta emot detta slam på sina åkermarker. 

Vad gör vi då med slammet?

I slutet av förra året kom också en djuplodande forskningssammanställning från det statliga forskningsrådet Formas – Forskningsråd för hållbar utveckling. Där framgår att det krävs grundläggande kunskaper för att vårt samhälle ska nå hållbarhet. Där framgår också att vi gör för lite och att det går för långsamt för att nå hållbarhet. Forskningsrådet talar till och med om en hållbarhetsskuld. Inom VA-området talas också om en skuld men då handlar det om en underhållsskuld. Enligt VA-branschen kan återanskaffningsvärdet – om vi skulle bygga ut ett helt nytt VA-system i dag – vara i storleksordningen 900 miljarder. Men vad gör detta systembygge åt utmaningen med ständigt ökande slamhögar, om ingen längre vill ha dumpat slam på sina marker?

Spridning av slam kan förbjudas

Svaret ges i en ny statlig utredning Hållbar slamhantering (SOU 2020:3). Här sägs dock i direktiven att spridning av slam på åkermarken kan bli förbjuden i Sverige men också att det motsatta kan komma att gälla. Detta sistnämnda har fångats upp av Svenskt Vatten, som är VA-branschens lobbyorganisation i VA-frågor. Organisationen öser mängder av beröm över utredningen apropå hur samhället ska ta hand om viktiga resurser – och mängder av gifter  uppsamlade i våra avloppsreningsverk.

Utredningens resultat är välgrundat, välformulerat och välkommet och fokuserar på att växtnäring ur ett resursperspektiv är viktigt för att vi ska nå ett hållbart samhälle. (debattartikel av Svenskt Vatten i Aftonbladet 6 mars).

Betänk då att vi samlar allt fler gifter i blandningen av toalettavfall, industriavfall, sjukhusavfall, dagvatten med flera sortiment, pytsar i kemikalier i reningsverken och att detta slam sedan måste hanteras. Betänk dessutom att reningsverken ofta bräddas, dvs. släpper ut stora mängder avloppsvatten helt orenade i olika vattenrecipienter som sjöar, älvar och hav. Det är detta som dödar den biologiska mångfalden i haven. Det är också här i dessa recipienter som vi tar en stor del av vårt råvatten för att kunna tillverka vårt dricksvatten.

"Slamplattor"

Tyvärr slutar inte denna historia här utan tvärtom håller ett nytt kapitel på att skrivas: slamplattor. I Hallstahammars kommun har en tidigare krav-bonde och en entreprenör kommit överens om att bygga en betongplatta på en åker och där erbjuda:

”att till synes förbrukade resurser kommer till nytta i kretsloppet. Vår vision är att bidra till en bättre miljö, utveckla långsiktigt hållbara lösningar och samtidigt skapa ekonomiska värden för inblandade parter.” (entreprenörens hemsida).

Tanken är att blanda slammet från en rad olika reningsverk i Mälardalen, blanda detta slam med annat avfall som förutom avfall från kommunala reningsverk kan vara avfallskalk från metallurgisk industri, askavfall från förbränningsstationer, avfall från biogasutvinning med flera avfallskategorier. På detta sätt späds det giftiga innehållet ut och plötsligt kan man hävda att man håller sig under stipulerade gränsvärden. Sedan kan man helt lagligt sprida detta på vår åkermark.

Vågspel med framtidens livsmedelsförsörjning

Förutom det oetiska i denna behandling av ett giftigt avfall – och att lägga på den mark som är grunden för livsmedelsproduktion och vår civilisation – är det ett vågspel med framtidens livsmedelsförsörjning. I takt med att alltfler kräver ekologiskt odlade produkter, under hållbara miljömässiga förhållanden, kan åkermarken komma att klassas som icke godtagbara för matproduktion. Vi får då områden i Sverige som av en ekonom benämnts som ”ekonomiska skräpytor”.

Samhällsplaneringen klarar inte av VA-frågorna

Frågan är varför den nuvarande samhällsplaneringen inte klarar av att hantera VA-frågorna i sin helhet? Vi vet också att vi inte når våra 16 miljökvalitetsmål till 2020, det vill säga till i år. Cirka hälften av dessa miljökvalitetsmål handlar om vattenfrågorna. Vi vet också att dessa frågor möter nya utmaningar i samband med klimatförändringarna – torka och översvämningar om vartannat. Finns något hopp?

Ja i Helsingborg har man tagit ett helhetsgrepp i en nybyggd stadsmiljö och där giftfri återvinning och kretslopp är på riktigt. Sedan 1939 finns också en helhetslösning för småhus där giftfri, luktfri och avloppsfri VA återgår till åkern som växtnäring. Och slutligen; utan rent vatten ingen utveckling, ingen framtid.