Deltagare, eller bara åskådare?

Ägandets mediamonopol

Demokrati som norm

Utan större bredd av media har inte granskningen någon chans att gräva där makten verkar. Det medier av i dag tycker är av intresse eller ointresse gäller bara för medieägarna med ekonomiska muskler. Exempelvis har ingen genomlyst händelserna inom Hedvig Eleonora församling, eftersom dessa händelser inte ansetts intressantare än kyrkovalet, det vill säga inte speciellt intressanta alls.

  Ulf Svensson: |2009-09-25| Nationalekonomen Joseph Shumpeter lanserade idén om ”kreativ förstörelse”. Entreprenören ansågs vara en central faktor för ekonomisk utveckling. Och oberoende om det var omvälvande eller stegvisa innovationer som infördes, så skedde en parallell nedbrytning av existerande strukturer, för att ny utveckling skulle kunna få utrymme och ta plats.

Inom Svenska kyrkan pågår också ständig utveckling av verksamheten, för att hänga med, respektive för att bryta ny mark. Men frågan är om man kan tala om kreativ förstörelse, som ett fenomen av godo?

Politikernas engagemang inom Svenska kyrkan har inte stannat vid att förvalta, stödja och underlätta för kyrkans verksamhet. Politikernas agenda verkar vara mer långtgående än så. Frågan är om politiskt engagemang inom Svenska kyrkan bara förstör utan att skapa kreativ glädje?

"Women is the nigger of the world"

När John Lennon skrev texten om kvinnan som en lågt stående sort var det mot bakgrund av kvinnors svaga och utsatta ställning i världen. Visst har det gått framåt, men detta får inte skymma problemen, som är stora. Fortfarande finns enorma klyftor till kvinnors nackdel.

Claes Borgström, som ju arbetat aktivt med dessa frågor, gör en genomgång av förtryckarläget i en DN Debatt artikel. Han konstaterar att: ”Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen. För det får de tio procent av världens inkomster. De äger en procent av produktionsmedlen. 75 procent av världens analfabeter är kvinnor. Sju av tio som går hungriga är små flickor. Män utövar våld mot kvinnor i det offentliga rummet och inte minst i det egna hemmet. Kvinnor är utsatta för våldtäkter och andra sexuella övergrepp i fredstid. I väpnade konflikter används våldtäkter som vapen.”

I den amerikanska presidentvalskampanjen formades en hätsk stämning som bland annat drabbade Hillary Clinton. Politiska aktörer, redaktörer, bloggare osv. skojade och häcklade henne på olika sätt, och tyckte att hon borde gå tillbaka till hemmet och stryka skjortor. Detta ansågs OK att kunna säga och uttrycka.

Men en gräns sattes, det var inte OK att skoja med Barack Obama, med exempelvis uttalanden om att han borde återgå till bomullsfälten i södern och plocka den bomull som skjortor kräver. Detta var nämligen ett övertramp!

Övertrampen, som återigen blivit ett aktuellt ämne i USA, gjordes därför till ett starkt inlägg av förre presidenten Jimmy Carter. Vissa fenomen är helt uppenbart väldigt svåra att frigöra sig från för mänskligheten. Och vad som är vad inom genusdiskussionen handlar också om våra gemensamma medborgerliga rättigheter.  

Medborgerliga rättigheter

I första hand verkar vi som individer och medborgare. Men vi är också anställda, patienter, kunder, konsumenter med rättigheter och skyldigheter. Att vara medborgare innebär att vi omsluts av lagar och förordningar som ingår i det vi kallar för ett demokratiskt rättssamhälle.

Även om vi är anställda i en kyrklig församling har vi kvar våra medborgerliga rättigheter. Vi har inga särskilda, politiska eller religiösa regler om hur man får behandla individer inom just denna sfär. Rättsäkerhet, som är ett grundbegrepp för en rättsstat ska råda, vilket innebär att om någon läggs något till lags ska detta redovisas öppet. Tappar man greppet om rättvisan glider man in i ett nytt stadium som innebär att kärnvärden, centrala för samhället, för kyrkan och för demokratin, sakta men säkert rämnar.

Det är detta som är viktigt att ha i bakhuvudet när man granskar förhållandena i Hedvig Eleonora församling och petningen av förre kyrkoherden. Vår kyrka är ju en demokratisk folkkyrka där evangeliet är grunden.

Politisk förstörelse

Nyligen avslöjade Svenska Dagbladet skandalen inom Stockholms läns landsting, där upphandlingen av sjukhusmaten rundade ett demokratisk ansvarigt organ.

Man kan fundera på hur makten i samhället fördelas, synas och redovisas. Ingen privatperson har chansen att själv granska makten utan är helt beroende av vad media tycker är av intresse respektive vad som anses ointressant. Ingen har genomlyst händelserna inom Hedvig Eleonora församling eftersom dessa inte anses intressantare än kyrkovalet, det vill säga inte speciellt intressanta.

Personligen tror jag på att människor måste ta ett personligt ansvar på större allvar än i dag. Att vara makten till lags, vara en bricka i ett spel, duger inte längre.

Händelserna i Hedvig Eleonora församling kastar skuggor mot även andra arenor i samhället där våra politiker verkar. Kan man inte ens stå för sina beslut inom Stockholms läns landsting, som näst efter Sveriges Riksdag är Sveriges största politiska församling, så är det kanske inte så underligt att man inte kan stå för sina beslut i en liten kyrklig församling.

Man kan också uttrycka det på följande vis: Allt tal om värdegrund faller platt till marken om man inte låter ord och handling gå hand i hand, och står upp för våra grundläggande demokratiska rättigheter. Då gör man revor i samhällsväven med skador som får får långtidsverkan, vilket har konsekvenser för oss alla.