SAMHÄLLE & POLITIK  >>>

Tidigare artiklar

Till framsidan  >>>

Brev till Rikare Liv  >>>

Katastrofkapitalism och chockdoktrinen

Om ondskan i världen

I ett citat i Wall Street Journal den 22 juli 2006 sa Milton Friedman – Jag tror inte att jag någonsin uppfattades som ond. Samme man konstaterade i en artikel, tre månader efter att skyddsvallarna brustit i New Orleans, att skolorna ligger i ruiner, liksom skolbarnens hem, att barnen nu är utspridda över hela landet och att detta är en tragedi. Men, han konstaterar också samtidigt, att detta är ett unikt tillfälle och en extraordinär situation där det är möjligt att reformera hela skolsystemet i New Orleans.

milton friedman menade att nu kunde man ta bort det vanliga offentliga skolsystemet, som enligt honom luktade socialism lång väg, och ge familjerna ”checker” som skulle lösas in på privata institutioner, vinstgivande institutioner som skulle omfattas av statlig skolpeng.

Viktigt var att denna åtgärd inte bara skulle vara en tillfällig lösning utan del av en permanent reform.

Denna lilla historia och många mer kan man läsa i den nyligen utkomna boken ”Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott” utgiven av Ordfront Förlag. Bokens författare är Naomi Klein som tidigare skrev No Logo som blivit en bibel för alla som arbetar för rättvisa och mot exploatering av människor och natur.

boken innehåller en rad små berättelser som successivt förs samman till en bild över hur världsordningen är uppbyggd och hur övermakten, i detta fall framförallt USA och deras allierade, förgriper sig på länder, resurser och människor.

Teorin byggs upp av framförallt två begrepp eller företeelser som Naomi Klein skickligt tecknar; katastrofkapitalism och chockdoktriner. Det är katastrofer som föregår möjligheten att göra verkliga förändringar, detta oberoende om det är naturkatastrofer eller militäroperationer. I dess spår kan man attackera de offentliga, demokratiskt uppbyggda systemen och öppna upp för skilda marknadslösningar, stycka och köpslå. För när väl en katastrof står för dörren, och människor är under chocktillstånd, slår man till med full kraft och inför privatiseringar, lägre skatter, tar bort regleringar, inför nedskärningar inom offentlig sektor och så vidare.

För de som inte ställer in sig i ledet använder man elchocker och andra tortyrmetoder kända eller snarare ökända via Guantánamo och Abu Ghraib-fängelset.

efter att man läst ett par hundra sidor i boken tänker man inte bara på hur den nuvarande världsordningen är ordnad utan också vad kriser, verkliga eller inbillade, också kan göra som i ett land som Sverige.

I början på 90-talet genomgick vårt samhälle en stor ”kris” vilken ledde till kraftiga nedskärningar inom skola, vård och omsorg, avregleringar och utförsäljningar. Detta var möjligt att göra tack vare ett uppbådat ”krismedvetande”, framförallt torgfört av socialdemokratiska politiker och dess rådgivare som då satt vi regeringstaburetterna. Många menar att det utanförskap som då blev följden, där en stor grupp människor på kort tid blev arbetslösa, ser vi fortfarande sviterna av i vårt samhälle.

10 000 miljarder kronor beräknas USA´s insatser i Irak och Afghanistan kosta totalt för det amerikanska samhället. Kostnaderna består dels av direkta kostnader i form av militära utgifter mm, dels av ett ökat oljepris till följd av Irakinvasionen, förlorad arbetsförtjänst, omhändertagandet av krigsinvalider mm.

Man kan fundera över varför man gör dylika uppoffringar som ju bara möter bakslag efter bakslag. Uppenbarligen är det många som tjänar ofantliga summor på dessa operationer och detta oberoende hur säkerhetsläget utvecklas. För ju osäkrare desto fler uppdrag.

Naomi Klein menar att förståelsen över dessa fenomen handlar om att sätta samman den förda politiken hos Internationella valutafonden (IMF), den Friedmanska rörelsen och den amerikanska militärdoktrinen chock och fruktan (Chock and Awe). För målet är att sjösätta den amerikanska modellen av frihandel och demokrati och går det inte med IMF eller naturkatastrofer så tar man till militära medel där det senaste exemplet är Irak.  

att fullborda den ursprungliga katastrofen . I början av boken tar hon upp det som ofta kallas ”återuppbyggnad” och som av oss alla säkerligen uppfattas som något positivt och gott. När man granskar återuppbyggarnas verkliga planer och motiv blir bilden dock en helt annan.

För katastrofkapitalisterna är inte intresserade att återuppbygga det som varit utan man bygger sina egna drömmar.

I New Orleans var det en mindre men säkrare stad man ville bygga med andelslägenheter, privatiserad skola och andra byggprojekt. Målet var inte att hjälp de som förlorat allt, utan målet var att bjuda in de med makt och pengar att investera på sina egna villkor.

På Sri Lanka, efter tsunamin 2004, hade tusentals invånare förlorat sina liv, sina strandnära hem, båtar och utkomstmöjligheter inom sjöfartsnära verksamheter. Den lankesiska regeringen basunerade däremot ut att katastrofen hade gett landet en unik möjlighet att istället bygga nya turistorter av världsklass längs den Indiska Oceanen. Det vill säga att tragedin kunde växlas in i något gott och framtidsinriktat. Ingen hade frågat fiskarna vad dom ville och knappast är det dessa som blev föremålet för den så kallade återuppbyggnaden.

Sammanfattningsvis följs den ursprungliga katastrofen av ännu en, nu kallad ”återuppbyggnad”, där den inledande katastrofen fullbordas tvärtemot de intressen som de har som faktiskt drabbades. Många går från att vara fattiga till att bli utblottade och vi förleds att tro att krisen ändå måste ha haft något gott med sig med alla miljarder till återuppbyggnad.

nytt vinstgivande komplex. Presidenten Dwight Eisenhower varnade för det militärindustriella komplexet, men enligt Naomi Klein ser vi nu framväxten av ett nytt, större komplex – det katastrofkapitalistiska komplexet.

Denna nya industri använder den amerikanska staten som partner och det handlar inte längre om bara terroristbekämpning (terrorister verkar vara alla som har egna planer för framtiden), utan om internationella fredsbevarande uppdrag, katastrofhjälp vid naturkatastrofer, övervakning med avancerad teknologi, återuppbyggnad och bistånd som några exempel.

I denna omdaning har en rad funktioner i USA, som tidigare varit offentliga, numera privatiserats. Exempelvis krigssjukvård, förhör av fångar, insamling av information och så vidare.

I slaget om Irak är en stor mängd amerikaner i själva verket anställda i något företag och inte engagerade som militär personal. Och staten är naturligtvis också det nya komplexets största kund. Till detta skall naturligtvis också läggas alla vapenleverantörer från det militärindustriella komplexet, som haft stora framgångar i och med Irakkriget.

Och frågan är vad klimatkrisen kommer att leda till. Vem får uppdrag att rensa i dess spår?

konsekvenserna. Det vi nu ser hända är i själva verket inte kapitalistiskt, inte liberalt, inte konservativt utan korporativt, om vi ska tro Naomi Klein. Vad kan vi då vänta oss i fortsättningen, vad händer härnäst i världen. Att ”befria” fler marknader i världen, för återbyggarna eller för katastrofkapitalisterna, blir en affär mellan aggressiva stater och det katastrofkapitalistiska komplexet.

Geografiskt talar Klein exempelvis om ”de slutna oljeekonomierna i arabvärlden” och intressanta sektorer att exploatera är exempelvis ”katastrofinsatser och soldatvärvning” som nästa offer. Men det finns även andra geografiska områden som kan bli intressanta och även andra sektorer som väntar på att upptäckas.

för några år sedan fick engelska journalister tag i en hemlig rapport från Pentagon som sade att krig troligtvis kommer att följa mänskligheten på hennes vandring på jorden. Och det är av tre anledningar som människan kommer att kriga; energi, rent vatten och mat.

Att energi är en het anledning till krig är numera alla överens om. Att rent vatten varit konfliktdrivande visar alla konflikter där färskvatten måste delas av flera stater. En konfliktanledning som dessutom kommer att öka i spåren av klimatförändringarna.

Att i jakten på biobränslen också kan leda till konflikter visar de matstrejker som seglat upp lite varstans i världen. Ska man odla marken i syd för att förse marknader i norr med billiga drivmedel i stället för att odla mat för inhemska befolkningar. Man kan undra vilken katastrof som nu skall möjliggöra unika möjligheter att producera en skön framtid för, säg länder i Afrika att bli nya etanoldynastier.

slutord. Naomi Klein är inte emot alla former av marknadssystem. Råder justa villkor kan marknader samexistera med offentliga sektorer. Det hon vänder sig emot är den form av fundamentalistisk kapitalism som Milton Friedman propagerade för och som tvingar länder och folk till underkastelse, ofred och utarmning.

Jag rekommenderar varmt denna bok som säkerligen kommer att bli både debatterad och utgöra ett viktigt bidrag till diskussionen om hur vi på jorden skall ordna våra mellanhavanden så att allas våra liv blir meningsfulla och värdiga.    

Ulf Svensson

Uppdaterad - 07 - 11 - 18