Centrum mot rasism

Lantmäteriverket är rasistiskt

Det är svårt att avgöra vad som är värst; det makabra faktum att det i 2000-talets Sverige finns ett kvarter som heter Negern eller det ännu absurdare faktumet att en offentlig myndighet försvarar tilltaget som "harmlöst" och "en del av det immateriella kulturarvet".

  Mariam Osman Sherifay: |2010–01–27|  Det rasistiska kvartersnamnet har orsakat smärre uppståndelse tidigare. Det fick dock förnyad aktualitet för en tid sedan när Afrosvenskarnas riksförbund slog larm om att Anette C Torensjö, chef för Ortnamnssektionen, i ett yttrande angående fråga om ändring av namn på kvarteret Negern rekommenderat namnberedningen i Karlstad att inte ändra kvartersnamnet. 

Den röda tråden i Lantmäteriets (sken)argument är det "faktum" att "neger" är ett barn av sin tid: "en språklig yttring som speglar den tid då namnet är givet och i det sammanhanget framstår det som harmlöst" (harmlöst för vem, kan man med rätta fråga sig). 

verklighetsfrånvänd slutsats
En dylik slutsats är inte bara frapperande verklighetsfrånvänd, utan saknar täckning i historien. Negerbegreppet är inte och har aldrig varit "harmlöst", varken i Sverige eller i resten av Europa/västvärlden. Tvärtom visar ett nedslag i den svenska rasismens historiska arkiv att "neger" refererar till den lägst stående "rasen". 

I "Illustrerad Geografi för Lägre Skolor" (1877) står det exempelvis att "Folken af denna ras stå lägst af alla i kroppsligt och andligt hänseende". I allmänhet framställde skolböckerna "den svarta rasen" som "barnslig, lat, lögnaktig och grym". 

Ett sådant kolonialt synsätt på "afrikaner" var knappast en enskild företeelse som låter sig isoleras till skollitteraturen utan snarare en utbredd föreställning under 1800-talet, de stora koloniala imperiernas tid. 

Samma koloniala rasstereotyp spreds av vetenskapen, författare, kyrkomissionärer, svenska "äventyrare", officiella dokument, ordböcker m.m. 

Prästen Carl Adolf Carlsson skrev ogenerat och ogrundat att "Negern...är knappt till hälften menniska; resten är apa och tiger" och därför "icke i stånd att...uppnå någon egentlig högre och sjelvstendig kultur." 

RASBIOLOGISK HIERARKI

Rasismen var lika spridd i Sverige som i resten av Europa; det räcker med att påminna om Carl von Linnés rashierarki som placerade vita högst upp och svarta längst ner, upprättandet av Rasbiologiska institutet i Uppsala 1921 (det första statliga i världen) och drottning Kristinas och Gustav III:s bedrivande av slavhandel och kolonialprojekt.

Så visst är begreppet "neger" i allra högsta grad ett barn av sin tid och visst är det så att kvartersnamnet Negern, som Torensjö skriver, "speglar sin tillkomsttid och det kulturella klimat som då rådde." Men, och det här är ett viktigt men: det var en rasistisk tid och ett kulturellt klimat som kännetecknades av rasism, kolonialism och imperialism. Så även i Sverige. 

Men ändå skriver Lantmäteriet, lika bestämt som grundlöst:" Under 1800-talets senare del förekom benämningen neger allmänt i litteraturen och då utan någon nedsättande prägel" och att "det är först i mycket sen tid som man kommit att uppfatta ordet som kränkande."

Lantmäteriets blundande för och förnekande av negerbegreppets uppenbara rasistiska implikationer är dock inte så märklig och irrationell som det först kan te sig. Tvärtom har förnekelsen av rasism varit ett stående inslag i det svenska offentliga samtalet. Det är just denna klassiskt svenska strutsmentalitet gentemot en hemmaplansrasism som ger retoriskt bränsle till Lantmäteriets kvasiresonemang om att ordet "neger" aldrig har varit rasistiskt och kränkande i ett förment icke-rasistiskt Sverige. 

MODERN RASISM I SVERIGE
Att stoppa huvudet i sanden som Lantmäteriet gör är symptomatiskt för det officiella Sverige som fortsätter att blunda för både den historiska och moderna rasismen som genomsyrar det svenska samhället. 

Den svenska inte-hos-oss-mentaliteten förkroppsligas av Lantmäteriets agerande som istället för att göra upp med sin rasistiska historia genom att byta namn envetet insisterar på bevarandet "av vårt gemensamma kulturarv som berättar en historia." En falsk historia om ett icke-rasistiskt Sverige som aldrig har existerat utanför det svenska medvetandet, bör tilläggas. 

Och det är just med stöd i den här selektiva historieskrivningen som Lennart Dehlin, utredare på Lantmäteriet, fastslår att "neger är inget skällsord".

Integrationsministern Nyamko Sabuni skulle säkerligen inte hålla med Dehlin. I alla fall inte att döma av debattartikeln "Bli kallad neger är kränkande" som hon skrev i Aftonbladet härom året. Sabuni menar att "ordet syftar på en lägre stående människa" och uppmanar alla negersägare att upphöra med att använda N-ordet. I vad som kan uppfattas som ett kraftfullt avståndstagande skriver hon: "Svarta har aldrig själva kallat sig negrer. En neger är en degraderad, sinnesslö, lägre stående människa och att kalla någon neger och inte mena något illa med det är att likna vid att spotta någon i ansiktet och inte mena något illa med det."

"HARMLÖS RASISM"

Och nu har Lantmäteriet, statens förlängda arm, spottat alla Afrosvenskar i ansiktet genom att ihärdigt försvara bibevarandet av kvarteret Negern med motiveringen att det är "harmlöst".

En statlig myndighet ska föregå med gott exempel och inte ägna sig åt att försvara och upprätthålla rasistiska värderingar. Att det inte går att tala en jämlikhetens grammatik och samtidigt praktisera en myndighetsutövning som går i ojämlikhetens tecken, det håller nog både integrationsminister Nyamko Sabuni och kommunminister Mats Odell (som ytterst ansvarar för Lantmäteriet) med om. 

Den här senaste episoden är inte bara människofientlig och rasistisk till sin karaktär utan direkt pinsam för Sverige som återigen visar att man är en eftersläntrare vad gäller bekämpningen av rasism och diskriminering.

Men problemet är större än Lantmäteriet, "Karlstads-affären" är bara ett symptom på en större samhällssjukdom. Det är därför dags att på allvar adressera problemet med den strukturella rasismen mot afrosvenskar. Att byta namn på kvarteret Negern är en start. Har ni det politiska modet att agera, Mats Odell och Nyamko Sabuni?

Mariam Osman Sherifay är ordförande i Centrum mot rasism.