Spekulationsekonomin oroar

Världen som ett kasino

Det ohållbara i världsekonomin visar sig i den nu djupgående finanskrisen med över tusen miljarder dollar i förluster. IMF:s högste chef Dominique Strauss-Kahn konstaterar att systemen i världens finanser är mer sårbara än vad man tidigare förstått.

  instabiliteten i världsekonomi har sina orsaker, som studeras och debatteras i internationella sammanhang. Den ständigt akuta frågan gäller hur man ska lappa ihop världsekonomin genom konstgjord andning eller balansering för att skjuta upp en eventuell finanskrasch på framtiden. Så har de ekonomiska makthavarna handskats med världsekonomin under hela den postmoderna kapitalistiska eran.

grundläggande orosmoment i världsekonomin är bland annat kopplingen till investeringarna i fastighetsvärden och bolånen. Spekulationen är av sådan växande omfattning att bubblan till slut spricker. Dessa värden är så övervärderade att kriser är ofrånkomliga.

Enligt min tanke finns en inneboende automatik för sammanbrott av världsekonomin, orsakad av en förlegad ”jordränteteori”, som omformuleras i modern nationalekonomi.

Jordränteteorin håller kapitalism frenetiskt fast vid på grund av att de inte har någon bättre att komma med. Teorin grundas helt på det privata ägandet som helig princip och ideologi. Nyliberalismen blev den liberalextremistiska ammunitionen för denna världsekonomiska avart. Följderna har visat sig runt om i världen och för människorna som faller offer.

”autonoma ekonomier” skulle kunna vara alternativet till denna spekulationsekonomi, med gemensamt ägda fastigheter, som allmännyttan av idag, men i en betydligt större omfattning.

Allmännyttan är redan prövat med mycket goda erfarenheter, och som faktiskt, i det stora hela, stått fritt för destruktiva spekulationer. Allmännyttan, apoteken och mycket mera borde, som princip, kunna utvecklas inom flera samhällsområden. Först och främst av humanitära och demokratiska skäl, men också av andra samhällsekonomiska intressen, fritt från spekulation, och för säkrade nyttovärden.

kapitalismen är inte svaret på människors sökande efter god och hållbar ekonomi – vare sig för hushålls- eller företagsekonomi. Kapitalism är inte heller hållbart för näringslivet i stort. Det finns hur många exempel som helst kring detta. Exempelvis affärsfastigheter i storstadscentra, med extremhyror, som ibland får verksamheter på fall, trots god omsättning, men som plundras med extrema affärshyror.

Runt om i världens storstäder finns denna problematik. Detta beror inte på affärsinnehavarna utan på kapitalismens rovgirighet i dess nuvarande form. Kapitalismen har nämligen aldrig varit känt för snällism!

lars ingelstam är en insiktsfull professor som långt tillbaka trotsat denna ”kasinoekonomi”, som han menar bara är en valutahandel för spekulation. Den nuvarande valutahandeln utgör omkring 90 procent av världsekonomin. Den valutahandel som utgörs av realistiska penningtransaktioner mellan företag utgör endast 10 procent av den globala världsekonomin.

Det pågår en illusionistisk spekulation dygnet runt, ”vilken enbart handlar om att tjäna pengar på valutakursernas förändringar”, enligt Lars Ingelstam. Det är ägandets intressen som värnas, aldrig samhällets intressen!

Denna valutahandel är ofta kontraproduktiv och missgynnar därför folkflertalen i världen. Om denna valutahandel omsattes i gemensamt ägande och i konstruktiva investeringar skulle världens ekonomiska problem med lätthet kunna lösas.

många undrar vart alla pengarna tar vägen vid exempelvis extremt stora vinster, eller vid gigantiska kursfall, konkurser eller liknande. Ja, pengarna eldas inte upp utan tas över av just denna spekulativa kapitalism, som ser till att de investeras i nya spekulationsobjekt.

Enligt en hel del nationalekonomer världen över skulle samhällena förändras kvalitativt om kapitalismens spekulation över världens valutor istället transfereras för konstruktiva och samhällstillvända verksamheter, säkrade från den destruktiva kasinoekonomin.

”Tyvärr är den här världsordningen inget skämt, men själva tanken att vår värld förvandlats till ett gigantiskt kasino är så absurd att de flesta skjuter den ifrån sig, även om problemet dyker upp någon gång då och då i debatten. För att bromsa karusellen föreslog för trettiofem år sedan den amerikanske ekonomen James Tobin en inträdesavgift till kasinot, en avgift på mellan 0,05 och 1,0 procent på internationella valutatransaktioner.” Skriver Lars Ingelstam. Avsikten var att dämpa den värsta spekulationsfebern, men av detta blev det aldrig någonting av.

den ”autonoma ekonomin” kan vara dämpande på den ekonomiska spekulationen och en stabiliserande samhällsfaktor.

Inom företagsvärlden var det tidigare vanligt med självägda företag, utan beroendeställning till kapitalhandlarna. Volvo var tidigare ett sådant företag, som klarade sina egna investeringar. Det finns för och nackdelar med självägda företag beroende på de faktiska kapitalistiska spekulationsförhållandena, vilka tyvärr ensidigt bestämmer spelreglerna i kasinoekonomin.  

Framöver kan vi upptäcka behovet av en fördelningspolitik av högre konstruktiva värden än tidigare, med humanitära förtecken. Om vi själva vill.

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-04-10