Kyrkovalet: 

Carl Bildt och Hedvig Eleonora

Vi har genomlevt ännu ett kyrkoval där det mesta blev som det varit. Nomineringsgrupperna dominerade, precis som tidigare, av våra politiska partier, vilket gör att den berömda delningen mellan kyrka och den politiska statsmakten i praktiken kvarstår.

  Ulf Svensson: |2009–11–19|  Alla verkar vilja ha en demokratisk folkkyrka, men engagemanget bland medlemmarna räcker inte till för att faktiskt gå och rösta. Frågan är om det nya röstsystemet är en del av lösningen för hur vi gemensamt formar denna gemenskap i mer demokratisk anda – om det nu är detta som är målet.

Ingen har kunnat undgå att läsa om att våra främsta politiker nu gör entré i kyrkopolitiken. Beatrice Ask, Thomas Bodström, Karin Söder (kyrkomötet) och Carl Bildt ger sig snart ut i kyrkopolitiken. Från början har de stått långt ned på listorna. Men i och med de nya röstreglerna, där man får kryssa för tre kandidater, har dessa A-politiker hamnat på topplaceringar. Det verkar som om alla, utom möjligen Carl Bildt, tar plats i sina respektive församlingars gemenskaper.    

Allt lika, allt olika

Till det yttre är kyrkovalet i Hedvig Eleonora församling en kopia av det förra valet. För ser man på hur många som lagt sina röster, vilka nomineringsgrupper man röstat på samt mandatfördelning är det en blåkopia av det föregående valet. Att två nomineringsgrupper gått samman och bildat en ny gemenskap ändrar inte detta förhållande. Det är bara ett nytt namn men samma politik, får man förmoda eftersom det är samma människor.

Det är först när man granskar listorna ”val till församling” som man inser att något stort har hänt. De som röstat har nämligen använt möjligheterna att kryssa fritt i listorna, och det har man också gjort med besked.

Eftersom Moderaterna har absolut majoritet i församlingen, skulle det mest naturliga vara att förstanamnet på listan, juristen Annika Sandström, och tillika kyrkorådets ordförande, också hamnat som första invalda kyrkofullmäktigeledamoten. Åtminstone om man är nöjd, eller mycket nöjd, med den förda politiken.

Många församlingsbor har ju slutat fira gudstjänst i kyrkan, efter händelserna med den förre kyrkoherden. Men Sandström hamnar först på sjätte plats, passerad av andra moderater, en kristdemokrat och en kandidat från Hedvig Eleonora församlings framtid. Tre andra moderater hamnar före henne, där åtminstone ett av namnen avviker från mängden, och det är civilekonom Gabrielle Barnekow Klint. 

Det var hon som var den enda moderaten som röstade mot beslutet att peta den kvinnliga kyrkoherden – ett ställningstagande som övriga moderater i kyrkofullmäktige ogillade. Hon hamnade på andra plats bland invalda ledamöter.

Även förste vice ordföranden i kyrkorådet, advokat Birgitta Melander, som var placerad som kandidat nummer tre i moderaternas nomineringsgrupp, hamnade först på tionde plats i det slutgiltiga valet av alla ledamöter.

Församlingsborna i Hedvig Eleonora Församling har även röstat på den revisor som visade civilkurage och vägrade skriva på revisionsrapporten, kristdemokraten Birgitta von Hofsten.

Utrikesminister Carl Bild, med många järn i elden, hamnade på fjärde plats i det slutgiltiga valet, från att ha haft plats 26 i kandidatlistan för moderaterna, vilket också var lika med den sista platsen.

Kort sagt: församlingsborna har haft åsikter om vilka som borde representera dem för nästa valperiod. Denna prioritering skiljer sig markant mot den prioritering som nomineringsgrupperna själva har presenterat.

Viskningar och rop

I Moderaternas rapport inför valet 2010, Framtidsvalet 2010, finns en avdelning som kan rekommenderas alla invalda moderater i Hedvig Eleonora församling till läsning, nämligen ”Vårt etiska förhållningssätt”.

Etikens har ju på senare tid toppat nyhetsflödet i samband med att Malmö kommun, som är en så kallad ankomstkommun för ensamkommande asylsökande minderåriga, placerat en del av barnen i Vellinge kommun.

I Vellinge har moderata politiker med näbbar och klor försökt avstyra denna utplacering, med en mängd olika argument.

Moderaternas partisekreterare, som för övrigt är pappa till skriften Framtidsvalet 2010, har därför fattat telefonen och läxat upp sina partikamrater i Vellinge, och beordrat den politiska moderatledningen i Skåne att se över sin flyktingpolitik.

Kommunalrådet i Vellinge kommun, Lars-Ingvar Ljungberg, som också är ordförande för Skånemoderaterna, fick i uppdrag att få moderatstyrda kommuner att ta emot de ensamkommande flyktingbarnen, eftersom bara 5 av 23 moderatstyrda kommuner gör just detta.

Kanske en delegation borde sändas till Hedvig Eleonora församling, för att upplysa de moderata kyrkopolitikerna om etik, demokrati och hur kyrkans offentlighetsprincip ska tolkas. 

Medlemsdemokrati eller partilojaliteter

Att den politiska församlingsledningen i Hedvig Eleonora kan vifta bort protesterande församlingsbor på ett kyrkofullmäktigemöte eller personalenkäter är kanske inte så konstigt.

Men frågan är om man har råd att ignorera medlemmarna och deras röster? Varför ska medlemmarna rösta när det inte får någon verkan? När resultatet borde mana till eftertanke, med den historia som nu föreligger i församlingen. Och med förhållanden som blir alltmer splittrande, då är det dags att vakna. För till syvende och sist är politikerna och kyrkoherden till för församlingens väl och ve, inte tvärtom.