Valet 2010

Den förlorade debatten

Blockpolitiken bygger ett samhälle för ekonomiska varelser, inte för riktiga människor, skriver Birger Schlaug, före detta språkrör Miljöpartiet och riksdagsledamot, numera bland annat representant för Steg 3.

  Birger Schlaug: |2010–08–31| Så har vi då hamnat i blockpolitiken. Det är beklagligt eftersom allt som ligger utanför de blockledande partiernas världsbild förloras. Det vi nu ser är två block som färdas, så fort som möjligt, i var sin fil på samma motorväg mot samma mål: mer jobb, mer konsumtion, mer ekonomisk och materiell tillväxt.

Grundideologen för de två blocken tycks vara Gunde Svan, mannen som med pinsam regelbundenhet hojtar “skynda, skynda, skynda” i Fångarna på fortet. Det är det som gäller: skynda, skynda, skynda. Varje kris möts med idén om att vi skall varva upp, växla upp och köra fortare än tidigare.

Det är beklämmande när svaret på såväl miljö- och klimatfrågor som sociala frågor hellre borde vara “varva ner, växla ner, kör försiktigare”.

Vi som lever i Sverige och liknande länder har med råge nått ett stadium där konsumtions- och tillväxtsamhället borde växla över till utvecklingssamhället – där kultur, social närvaro och fri tid ges en kraftigt ökad betydelse på bekostnad av ekonomisk och materiell tillväxt.

Istället för hjärntvättande begrepp som “jobbpolitik” – som bygger på kvantitativa mått – borde vi tala om “utvecklingspolitik” som bygger på kvalitativa mått. Och hur i h-e har Fredrik Reinfeldt lyckats med att ett helt land numera definierar den som lever ett gott liv – har vänner och gör sociala och kulturella insatser – som levande i utanförskap om han eller hon inte har ett formellt heltidsarbete?  

FÖRDUMMANDE VÄRLDSBILD

Problemet idag är inte att vi har en borgerlig regering. Problemet är att vi har en rödgrön opposition som, med blockpolitikens egen inneboende logik, till 90 procent delar regeringens världsbild, målsättningar och normbildning. 

Vi har fått en fördummande tillbakagång till den endimensionella politiken, beskriven genom höger-vänsterskalan. Frågor som ligger utanför denna skvalpar runt i samhället utanför den partipolitiska dagordningen. 

Konflikten mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet är utraderade ur den politiska debatten – till glädje för den politiska journalistiken eftersom dess tolvtaggare förstår sig på frågor som ligger i linje med att bättre är detsamma som mer, större, fortare.  

BLOCKEN ÄR SVÅRA ATT SKILJA ÅT

När blocken är snarlika och dras alltmer till varandra är de allt svårare att skilja åt. Socialdemokraterna känns inte trovärdiga när man beskriver situationen för fyra år sedan som “rättvis” och “solidarisk”. 

Sanningen är ju den att det var under socialdemokratisk era som den fördelningspolitiskt relevanta arvs- och gåvoskatten avvecklades, klyftan mellan rika och fattiga ökade, vinstintresset tog över i allt fler skolor, utförsäljningar inleddes i större skala – och visst var det under socialdemokratisk regi som krisårens besparingar gick ut över skola, vård och omsorg istället för över militär och ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen för dem som hade mer än genomsnittet i inkomst. 

Reinfeldts regering fortsätter politiken i tangentens riktning. Därför låter Mona Sahlins retorik skrämmande tom.  

VÄDJAN TILL DE SOLIDARISKA SIDORNA

Trots detta är det rimligt att lägga sin röst – om den inte hamnar hos Feministiskt initiativ, som såväl driver krav på sänkt arbetstid och levererar konsumtionskritik – på det rödgröna blocket. 

Retoriskt så har detta block en mer sympatisk framtoning: det vädjar emellanåt till våra solidariska sidor, medan alliansen konsekvent vädjar till våra egoistiska sidor. Brickluncherna som serveras på det fartyg som kanske är på väg att sjunka fördelas lite bättre med de rödgröna. Att rösta mot det sämre är också en strategi, när man inte med brinnande hjärta kan rösta för något annat.

Men i grunden har de två blocken anammat ekonomismens grundelement – de ser människan som en ekonomisk varelse vars uppdrag är att konsumera, arbeta och vara duktiga idioter i det ekonomiska hjul som snurrar allt fortare. 

Men människan är en biologisk, social och kulturell varelse i första hand. Och det är en förbannat stor skillnad på att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser och riktiga människor. Vilket den reellt existerande höger-vänsterskalan inte tar hänsyn till. Allt medan Gunde Svan hojtar: Skynda, skynda, skynda!

Valet om fyra år måste handla om något vidare och djupare!

Birger Schlaug var tidigare språkrör och riksdagsledamot för Miljöpartiet. 

Artikeln är en ledare från Cogito. Läs mer:

www.cogito.nu