 |
| |
Det
behövs en ny folkrörelse för fred: Krig är inte vägen
till fred. Fredsarbete sår däremot inte hat och revanschlust. Det
bygger i stället broar mellan länder och folk.
|
Foto:
Peace Associated
|
Publicerad
i GP-Debatt 13 augusti 2014
Krig
är inte vägen till fred
Behovet
av en ny folkrörelse
Få
talar i dag om freden. I stället håller en ny folkrätt på att växa
fram som innebär en acceptans av våldet under täckmanteln om självförsvar
och mänskliga rättigheter. Denna nya väg är en farlig väg. Den
öppnar för krig i större skala, skriver Thage G Peterson i
GP-Debatt. Peterson är teolog, tidigare talman i Sveriges Riksdag och statsråd,
bland annat försvarsminister i flera S-regeringar under tre
decennier.
Thage G Peterson: |2014-09-18|
Det hävdas i dag att Sverige har
levt i 200 år utan krig. Men det är inte sant! Sanningen är att
Sverige har varit i krig i snart 13 år. Inte i vårt närområde
visserligen. Men Sverige har varit i krig i Afghanistan.
Det
är sant att Sverige efter vapenvilan som slöts i Moss i Norge den
14 augusti 1814 har fått njuta av freden och friheten. Sverige ställde
inte upp på några krig i Europa under 1800-talet. På 1900-talet
blev vi inte indragna i de två världskrigen. Men på 2000-talet
har vi varit i krig i Afghanistan. Det hävdades att Sverige var i
Afghanistan på ett fredsuppdrag. Men nu har hemvändande soldater
berättat hur det i verkligheten har varit. Svenska soldater har
varit i strid. En officer berättade nyligen i Sveriges Radio att
man ofta har varit i strid. Men att de politiker som fattade
besluten om att skicka svensk trupp för strid i Afghanistan inte
vill prata om det.
Jag
möter nästan dagligen dem som frågar: Hur kunde det bli så här?
Varför träder ingen fram och försvarar vårt aktiva deltagande i
kriget?
En
oberoende granskningskommission måste tillsättas för att ta sig
an den största militärinsatsen i Sveriges moderna historia och lägga
fram en vitbok.
Kostar
ofattbara belopp
Krig
har alltid kostat ofattbara belopp. Krig tar pengar från viktiga
sociala områden. Krig tar pengar från miljöbekämpning och från
fattigdomsbekämpning. Fred är däremot lönsamt. Konfliktförebyggande
och fredsbyggande är nog den bästa och mest kostnadseffektiva vägen
mot en varaktig fred. FN borde göra en världsomspännande
utredning om krigens kostnader. Det vore en viktig insats för
freden.
I
dag har freden hamnat på undantag. Få talar i dag om freden. Krig
och konflikter har tagit överhand. I vårt eget närområde har vi
Ukraina, som kan om det går illa utvecklas till ett storkrig mellan
USA och Ryssland. Irak håller på att spricka. Kriget i Syrien
avtar inte. Konflikten mellan Israel och palestinierna har åter väckts
till liv. Läget i Syd-Sudan är alarmerande. Allt verkar ha gått
fel. Men det hindrar inte att dess ledare lägger ner lika mycket
pengar på vapenköp som FN vädjar om skall ges till Syd-Sudans
lidande folk i humanitärt bistånd.
Det
är viktigt att vi hävdar principen om fredsansträngningar före
krig. Vi får inte tro att krig och dödande är lösningen på motsättningar
och konflikter. Det är farligt om fredsansträngningar kommer först
i andra hand. Vi måste tala mer om freden och ifrågasätta militära
lösningar. Det går inte att uppnå vänskap genom att bomba sönder
barn och deras föräldrar och hem. Det man uppnår är hat. Det går
inte heller att bomba bort hatet. Det våld som har skett i
Afghanistan kommer att sitta i för decennier framåt. Det har många
afghanska ungdomar påpekat för mig.
En
farlig väg att gå
Ett
nytt och osvenskt sätt att se på konfliktlösning har tagit plats
i vårt land. I takt med detta ändrade synsätt på hur fred skall
nås och upprätthållas så har det hävdats att en ny folkrätt håller
på att växa fram som innebär en acceptans av våldet under täckmanteln
om självförsvar och mänskliga rättigheter. Denna nya väg är en
farlig väg. Den öppnar för krig i större skala. Och legitimerar
våldet och dödandet i relationer mellan länder och folk. Den nya
svenska linjen kan ses som en anknytning till den förhärskande
doktrinen hos stormakterna i väst om konfliktlösning genom militära
interventioner. Men interventionerna i Afghanistan, Irak och Libyen
är inga lysande exempel till eftervärlden. Tvärtom.
Interventionerna har skapat misslyckade stater med ännu mer av oro
och konflikter! Afghanistan är i dag längre bort från freden än
när kriget började för tretton år sedan. Till detta bedrövliga
tillstånd har Sverige medverkat.
Måste
återgå till fredliga samtal
Om
Sverige på nytt skall bli ett land som förespråkar fred före
krig så måste vi åter lyfta fram de fredliga lösningarna i det
internationella umgänget. Sverige måste återgå till de fredliga
vägarna med samtal, förhandlingar och medling och bistånd som det
centrala i fredsarbetet. De diplomatiska vägarna var riktmärket
som vann en bred anslutning världen över. Sverige stod för fred
och inte för krig!
Som
ung på 1940-talet upplevde jag fredsdagen i Europa 1945. Freden
blev ett lyft för oss som då var unga. Vi såg freden som en möjlighet
till att bekämpa bostadsnöden, fattigdomen, arbetslösheten och
den orättvisa skolan. Vi såg freden som en grundbult för att
skapa rättvisa och trygghet. Det var drömmar och visioner om en bättre
framtid i en fredligare värld, som höll oss vid liv och som
innebar att vi tänkte framåt. Att tro på och arbeta för en
fredlig värld var både en framtidsfråga och en moralisk fråga för
oss.
Världen
har länge trott att krig är vägen till fred. Med denna tro har
man rättfärdigat kriget. Men jag hävdar att det är freden som är
vägen till fred. Freden sår inte hat och revanschlust. Freden
bygger broar mellan länder och folk. Därför behövs en ny folkrörelse
för fred.
Thage
G Peterson, teolog,
tidigare talman i Sveriges Riksdag och statsråd, bland annat försvarsminister
i flera S-regeringar under tre decennier.
|
