|
Miljömagasinet
Kärnkraftsförespråkare
på dekis
Dessa
säkra kärnkraftsreaktorer som bara blir säkrare och säkrare för
varje ny incident och vid varje ny olycka! Men det verkar råda en
slags desperation från kärnkraftsförespråkarnas sida. De talar
oftast inte om det aktuella läget utan om en fjärde generation kärnkraft
som är säkrare. Nåväl, frågan hur något som är säkert kan
bli ännu säkrare vore något för en satiriker att skriva om.
Eia Liljegren-Palmaer: |2011-03-25|
– Vad vi vet är att det är nuläget som är farligt,
men hur farligt? Vi vet också att det finns säkra vetenskapliga
bevis för att låga doser av joniserande strålning är farliga.
Till exempel har cancerfallen ökat hos människor som bor i
vindriktningen av kärnkraftverkens skorstenar. Det har släppts ut
mängder med radioaktivitet från Fukushima, vet vi, annars så
skulle det inte finnas radioaktivt jod i Tokyos vatten och inte
heller i grönsaker producerade på mils avstånd från reaktorerna.
UNDER
FUKUSHIMA-VECKAN
Inga
tillförlitliga och oberoende siffror publicerades i alla
de tidningar som jag läste under första Fukushimaveckan. Snarare
var det så att en del av de meteorologiska stationer och andra organ
som vanligtvis rapporterar, hade krypterat sina webbsidor så att
allmänheten inte längre kunde komma åt dem. Som exempel kan nämnas
att det i Norddeutscher Rundfunk (nordtyska radion) meddelades att
tyska väderleksstationer inte längre fick publicera strålningsdata.
Varför
allt detta hemlighetsmakeri? För att inte oroa folk? Tror
dessa myndigheter och politiker att vi är jubelidioter som inget
har lärt av historien? Tror Hans Blix att vi blir lugnade av påståendet
att fjärde generationens kärnkraft inte har samma problem som de
gamla? Kärnkraftverk som inte ens finns färdiga på ritbordet.
Och som det skulle behövas sisådär 7 000 av om de skulle kunna
ersätta olja och kol. Kärnkraftverk som det tar tiotals år att
bygga. I stället för att säga sanningen: kärnkraften är för
farlig för att användas. Punkt. Slut.
FARLIGAST
ÄR DET LAGRADE KÄRNAVFALLET
Kommer
inte Hans Blix ihåg vad han sade till mig ”off the record”
efter Tjernobylkonferensen i Geneve september 1986 när jag frågade
honom om kärnkraften skulle klara av en svår olycka i ett västerländskt
kärnkraftverk? Nej, var svaret. Nu vet vi inte hur svår denna
olycka är, vi vet numera hur många reaktorer som hade problem, men
vad vi allra minst vet om är hur det faktiskt står till med det
lagrade använda bränslet. Det finns plutonium i allt använt kärnbränsle,
och blir det inte tillräckligt kylt kan en spontan kedjereaktion
uppstå.
Men bara lugn, sade Måns.
Bara! sade Bill.
Bara? sade Bull.
Artikeln är publicerad i Miljömagasinet nr 12 - 25 mars
2011
|
