|
Foto
PhotoDisc
Termodynamikens
huvudsatser
Kärnkraften,
människan och entropilagen
Bland
alla konstruktioner i industrisamhället intar kärnkraften en särställning.
De radioaktiva ämnena i reaktorn är så farliga för människor
och annat levande, att de måste hållas inneslutna både under
driftstiden och under all framtid vid slutförvaringen. Men
detta strider mot entropilagens allmänna giltighet.
Gunnar Lindgren: |2011-03-26|
Inom fysiken finns två viktiga
naturlagar som bestämmer industrisamhällets och människans
framtid. Det är de två termodynamiska huvudsatserna, där den första
säger att energi inte kan tillverkas eller förstöras.
Den andra,
som också kallas entropilagen, anger att alla processer i
universum går mot utjämning. Hög koncentration går mot lägre
koncentration. Hög ordning går mot lägre ordning. Ett batteri
urladdas även om vi inte använder det. Ett bildäck töms sakta på
luft och flaggstänger rasar till slut ned på marken. Vattenkanaler
fylls igen och mobiltelefoner går sönder. Heta objekt i universum
svalnar sakta och långt in i framtiden väntar en mörk himmel. Den
sinnrika ordningen i våra kroppar kommer en dag efter åldrandet
att ha upphört.
Människan
vill dock inte se entropilagen som sin evige följeslagare, utan
vill tro att hon med tekniska innovationer och ”smarta” lösningar
kan förhindra de nedbrytande processerna – allt är möjligt.
Detta kan ses som något djupt mänskligt och varför inte också
som något bedårande fyllt av hopp och fantasi?
ATT
STOPPA ENTROPILAGEN
När
det gäller kärnkraftens farliga radioaktivitet har den med ovanstående
synsätt en egen ”vilja” att sprida ut sig på ett eller annat sätt.
Människan lever i tron att detta går att förhindra. Spridningen
kan ske genom tekniska fel, olyckor, sabotage/krig,
naturkatastrofer, inneslutningar som genombryts samt kanske
viktigast av allt – av orsaker vi inte kan föreställa oss idag.
När
nu kärnkraftsolyckor ändå sker, möts detta med förslag på nya
åtgärder och förändringar, tal om nya generationer av reaktorer
samt även retoriska rationaliseringar – här i Sverige kan ingen
olycka ske då vi har säkrare reaktorer, ingen risk för jordbävning
och tsunami osv.
Men
entropilagen är inte upphävd för det. Det krävs inte bara bättre
säkerhet, utan en fullkomlig och evig inneslutning, vilket är en
orimlighet på samma sätt som evigt liv.
Omdömet
och förnuftet hos den vanliga människan liksom hos experter
grumlas av några mänskliga psykologiska egenheter.
STATISTISKA
SÄKERHETSBEDÖMNINGAR
När
vi bedömer säkerhet nöjer vi oss med statistiska bedömningar som
alla inte utesluter en framtida spridning. Man kan ange att risken för
att en olycka skall ske under 2011 är 1 på exempelvis 1 000
reaktorår. Detta uppfattar vi som betryggande – det är liten
risk att ett haveri sker i år. Men efter 1 000 år har
sannolikt en olycka skett. Genom att ett mänskligt liv är kort
godtar vi ändå detta utan större betänkligheter, vi tror att vi
klarar oss. Om vi skulle leva i 1 000 år, skulle denna risk
inte accepteras, utan kanske upplevas som en olycka under 100
reaktordagar för oss?
Det
är detta synsätt som vi måste tillägna oss och se på en olycka
med alla kommande generationers ögon. Det har ingen betydelse
när den inträffar – däremot att den någon gång inträffar.
Antag
att chansen att vinna på ett lotteri 2011 också är 1 på 1000. Vi
tvekar inte att köpa lotter och vill tro att vinsten infaller detta
år. Genom denna typ av psykologiska egenhet kan vi utan samvetsbetänkligheter
tolka sannolikhet till vår fördel. Kärnkraftshaveriet kommer att
ske i framtiden, medan vinstlotten kommer i år – trots samma
sannolikhet.
Döbelsmotivet
och Faustmotivet
Det
djupt mänskliga i detta beteende när det gäller risker beskrivs
ibland med de två begreppen Döbelnsmotivet och Faustmotivet.
Fältherren
von Döbeln skildras i Runebergs epos ”Fänrik Ståls sägner”.
Döbeln var sjuk och ber sin läkare om en medicin som gör att han
kan stå på benen idag, men blir sjufalt värre i morgon. Här
skildras hur vi vill leva i nuet utan tanke på konsekvenserna i
framtiden. Det kan gälla ogenomtänkta köp på avbetalning eller
att begå brott utan tanke på påföljd. När det gäller kärnkraften
har vi svårt att idag undvara kärnkraften och 20 minuter långa
duschar. Vi fortsätter även om kommande generationer kommer att
drabbas ”sjufalt värre”.
I
Faustsagan förhandlar doktor Faust med djävulen. De kommer överens
om att den onde skall få Fausts själ om han någonsin tar in på
ett angivet värdshus. Där väntar djävulen. Faust skall i gengäld
få evig ungdom. Den självsäkre Faust utgår från att han
enkelt kan vinna detta spel genom att aldrig ta in på detta värdshus.
Men under en storm vid en ridtur tillsammans med ännu en ny kvinna
ser han räddningen i form av en lykta vid ett värdshus och de tar
in där. Djävulen väntar på honom.
När
vi likt Faust tror oss kunna sätta oss över entropilagens
giltighet när det gäller kärnkraften genom allehanda tekniska åtgärder,
hamnar vi ändå till slut vid en spridning av radioaktivitet. Det
är lika sannolikt att det händer 2012 som något år i framtiden.
Det är lika allvarligt och oacceptabelt närhelst det händer.
"INGEN
ONÖDIG ORO"
Kärnanläggningarna
är inte ”rena” utan släpper avsiktligt ut radioaktivt avfall
till luften och havet.
Slutligen
finns särskilt inom strålskyddsområdet och när det gäller kärnkraftens
risker en ambition som må vara grundad på omsorg och försiktighet,
men som leder oss vilse. Det gäller begreppet ”ingen onödig
oro”. Den information vi har skäl att vänta när det gäller den
senaste tidens händelser i Japan är noggrant silad genom denna
orosmildrande väv – både i Japan och i Sverige.
En
oroväckande omständighet när det gäller information, är att
bilden av kärnanläggningarnas konstruktion på ett avgörande sätt
är missvisande. Kärnreaktorns innersta sägs vara helt innesluten
och kärnkraften kan påstås vara ”ren”. I själva verket är
reaktorinnehållet förbundet med kärnkraftverkens höga skorstenar
liksom vid en kamin, och det sprids radioaktiva gaser till lufthavet
och omgivningen dygnet om. Gaserna misstänks påverka klimatet samt
ge ökad risk för leukemier hos barn i närheten. På samma sätt
samlas flytande radioaktivt avfall upp i stora tankar som töms
regelbundet direkt i havet. Detta kan liknas med ett stillsamt
smygande haveri, där radioaktivitet sprids utan större dramatik.
Källa:
http://www.analys.se/lankar/Bakgrunder/1997/Bkg%201-97.pdf
|
