Blommorna på marken arbetar inte alls – lär av dem! Låt ord i Jesu andemening bli giltiga!	Foto: RLC

Ledare

Arbeta mindre – må bättre

Arbete är inte bara av godo. Arbete kan många gånger vara av ondo och till stor skada. Arbetets betydelse är först och främst ett måste för överlevnaden. Emellertid har många människor runt om i världen känt sig ofria och tvingade till arbete – inte bara för sin överlevnad, utan även under slavliknande förhållanden. Kring frågan om arbete har stora motsättningar förekommit och blev med tiden kärnan för den politiska utvecklingen.

 Paul Lindberg: |2011-11-12| "Slav var lydig" säger Paulus." "Slav var lydig mot din ägare och gör allt för att vara honom till lags." Många kristna fick höra att detta skulle ha varit symbolik med betydelsen av Herren Gud som slavägaren, och att det var Guds vilja som skulle åtlydas. Men det är ett grovt falsarium. Enligt Jesus följeslagare och efterföljare är det endast Jesus som är ledaren, och han predikade aldrig någon slavmentalitet. Tvärtom! Jesus menade att inför Gud, och med Gud, är vi alla lika, när vi lärt oss kärlekens och rättvisans betydelse, och det gäller för alla människor.

I vår tid vill det globaliserade maktetablissemanget avtvinga människorna allt större arbetsprestationer. Arbeta mer, och högre upp i åldrarna; arbeta effektivare och öka tillväxten; producera större vinst till den aktieägande plutokratin. Denna korporativa utveckling gör individen (kroppen) endast till en andefattig del av samhällskroppen (jämför taylorism). Maktägarna söker assimilera "människokropparna" för egna intressen och tvinga dem till att bli produktions- och konsumtionskroppar, och inte mycket mer. Alltså till ett förhållande som motsvarar det Paulus skrev och menade – slaven skulle vara lydig sin Herre. Det som tydliggjorts för många, är fortfarande höljt i dunkel för andra. 

Det som i stället borde gälla för den kristne är kunskapen så som Jesus predikade. Ingen annan än Jesus är ledaren, enligt hans medföljare. Och det är Jesus som varnade om Mammons sataniska världsherravälde. Därför måste kristenheten återgå till Jesus sanna intentioner. Därför säger vi: Tillsammans med Jesus för kärlek och rättvisa! 

Jesus andemening kan för många verka lite eldigt, men måste ändå ses med ogrumlade ögon. Var därför inte blinda, ni kan ju själva se vad som händer i världen. Läs vad Jesus varnade om! Hans profetiska träffsäkerhet är oöverträfflig.

OHÅLLBAR LIVSANDA

Arbete ska befrämja hälsa och glädje, men kan för många vara precis tvärtom. Värdet av vad en människa arbetar ihop kan generellt indelas i tre delar: en del av värdet går till gemensamma samhällsomkostnader, ytterligare en del går till profit för kapitalägarna, och det som blir över går till den som arbetade ihop det hela. För den enskilde blir den ekonomiska förtjänsten betydligt mindre än en tredjedel av det totala värdet.

Kapitalprofiten är i dag den del som ökar mest och pressar den arbetande människan allt mer, och detta möjliggörs på grund av den korporativa samhällsordningen, som är ett verk av Mammons maktetablissemang.

Många människor känner naturligtvis en stor meningsfullhet i sina arbeten, och ser arbetslivet som glädje- och meningsfullt. Precis så som det borde få vara. De känner sig fria, med en kompetent och stödjande arbetsledning, med bästa avsikter för sina medarbetare. Då handlar det främst om seriösa företag, ofta med ägandet inom företaget, och där vinsterna investeras i det egna företaget. Bland dessa föredömliga företag finns ofta lidelsen för företagets utvecklingsframgångar. Men, det här är idealbilden – världen i stort ser inte ut så i verkligen. 

De flesta människor förstår att den gemensamma samhällskostnaden kan vara motiverad och värt att försvara – under förutsättning att samhällsskatten inte förfuskas och lurar de skattskyldiga. Däremot är det få som accepterar kapitalprofiten eftersom det oftast uppkommit ur spekulationsekonomins ansvarslöshet, vilket vi idag tydligare än någonsin kan se konsekvenserna av. Vi ser den globala uppvärmningen, den globala ekonomikrisen, den globala orättvisan, den globala miljökrisen – ett växande problem som kan få hela samhällen på fall. Ja, det kan utvecklas till en världsomfattande ekonomisk depression.

Oviljan till hårdare arbetsutnyttjande lindras med "vaccinationen shoppingglädje" – arbeta och köp, arbeta och köp... Självklart vill människor ha ett materiellt gott liv. Men när materialism tar helt överhand och köpsuget accelererar, så visar det sig i alla undersökningar att människor inte alls blir lyckligare av denna tragiska och onda cirkel. 

Workaholic är numera ett vedertaget begrepp som uppkom i USA. Det handlar om människor som helt anpassats för enbart arbete och ingenting annat. Denna andefattighet leder för många till sjukdom och kollaps – ofta med för tidig död. Och frågan måste ständigt ställas: Vad är meningen med livet? Var och en borde ställa sig den frågan, och de flesta gör nog det emellanåt. 

Människorna lever många gånger ett liv på "andras" villkor. Och dessa "andra" är de som Jesus benämnde Mammon. Den benämningen är i allra högsta grad relevant i vår tid, och har alltid varit den faktiska och påtvingade livsandan i denna världsordning. Vi är i stort behov av en ny livsanda!

ARBETA MINDRE – MÅ BÄTTRE

Hur ska arbetstiden kunna minska för människorna? Ja, det måste först och främst vara en fråga om valfrihet. Valfriheten kan gälla alla dem som exempelvis vill deltidsarbeta, eller minska arbetsdagen med någon, eller några timmar. Denna möjlighet finns delvis redan i dag, men måste i så fall normeras för att möjliggöras rent allmänt, och med förbättrad social trygghet och för en rimlig inkomstförsörjning.

Professor Lars Ingelstams förslag om en "dragspelsmodell", en arbetsdelning, som under tider med ökad arbetslöshet och marknadskriser, skulle få samhällsförhållandena att bli mer mänskliga. Förslaget handlar om att låta så många som möjligt få arbeta genom arbetsdelning, i stället för arbetslöshet. Genom att korta av arbetstiden, vilket lönekompenseras med statliga biståndspengar, som annars skulle ha gått till arbetslöshetsbidrag. Man kan tillägga att samma principer som det Ingelstam förslår borde även kunna tillämpas för människor som exempelvis inte orkar med nuvarande arbetstryck.

Det viktigaste är den humanitära aspekten. De människor som har det svårt måste få möjligheten till en värdig tillvaro, och ingen ska behöva vara fattig. Det är själva poängen.

Flera tidigare undersökningar har visat att en majoritet av löntagarna vill ha kortare arbetstid. Men denna fråga drivs knappast inte i dag. Frågan om 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön var ju inte speciellt realistiskt. 

KVALITETSSAMHÄLLE I STÄLLET FÖR ÖKAD TILLVÄXT

Den industriella teknikutvecklingen med effektivare automation skulle ge oss ett bättre samhälle, var det tänkt. Och det har det väl delvis blivit. Men utvecklingen tog ett katastrofalt snedsprång då den industriella tillväxtidiotin löpte amok och spårade ur. Massproduktionen blev ingen vidare välsignelse, och ger inte riktigt den frihet som drömmarna handlade om. I stället har massproduktionen blivit ett hot mot människan och livet på jorden. Den korporativa tesen "Det som är lönsamt för kapitalism är bra för folket" har kommit på skam. 

Tanken kring kortare arbetsdag är viktig ur flera kvalitativa aspekter. Frågan gäller bland annat den enskildes rätt för ett kvalitativt högre livsinnehåll än att enbart stå till marknadens förfogande. För den enskilde kan detta naturligtvis vara en smaksak, med delade meningar. Kortare arbetsdag i kombination av högre kvalitetsprodukter med längre hållbarhetsgarantier, kan vara en avgörande kvalitetsfaktor för livet, och för att rädda vår planet mot den globala uppvärmningen. För ett realiserande av en sådan samhällsutveckling måste vi i så fall ta ställning för humanism och ekologism. 

Maktetablissemangets eviga tjat om ökad tillväxt har egentligen inte gynnat folkflertalen av i dag. Tvärtom, faktiskt. En bra materiell standard vill alla ha givetvis. Men vi kan nöja oss med en "bra" standard, inte förstöra livsbetingelserna med mass- och överkonsumtion som endast gynnar Mammons intressen.

Välfärden behöver inte längre räknas i pengar om vi avkapitaliserar hela välfärdssektorn, och ser alla nödvändiga anordningar som gemensamma intressesfärer. Tillväxttänkandet måste av nödvändighet ersättas för ett hållbart kvalitetstänkande.