
|
|
SKMA
för en ständig diskussion om hur vi väljer våra strider,
hur håller vi avstånd till försöken att instrumentalisera
antisemitism i politiska syften, hur tar vi vårt ansvar för
att begreppet antisemitism inte urvattnas men heller inte
reduceras på ett sätt så att dess subtila och indirekta
former exkluderas.
|
Foto:
RLC
|
ANTISEMITISM
Debatten
Bör
föras offentligt
Vem
avgör vad som är antisemitism och vad som inte är det? Svaret är
både enkelt och komplicerat. Var och en av oss måste själv bilda
sig, ta ställning och sen bestämma sig för vad man gör åt
saken. Det är det enkla svaret.
Svante
Weyler: |2020|
Det komplicerade: antisemitism är
en företeelse och ett begrepp som dyker upp i olika former vid
olika tid, även om det centrala – judehatet, de allvarliga fördomarna
– förblir sig likt. Ibland öppet, i våra dagar lika ofta fördolt,
förvandlat, förklätt. För att analysera dessa olika former behöver
vi enskilda hjälp, till exempel av historiker, för att bekämpa
dem behövs organisationer som SKMA.
Så
långt är nog alla med. Men ett aktuellt fall i Tyskland visar att
det kan vara betydligt mer komplicerat.
En
kamerunsk statsvetare, Achille Mbembe, inbjöds att hålla öppningstalet
vid en kulturfestival, Ruhrtriennalen. Mbembe har nått ett slags världsrykte
inom den akademiska disciplin som kallas postkoloniala studier, ett
uppmärksammat verk heter ”Critique of Black Reason” och
behandlar följdverkningarna av slaveri, kolonialism och rasism.
Relativiserat
Förintelsen
Men
det blev inte något inledningstal och inte bara för att triennalen
ställdes in p g a corona. Den tyska regeringens särskilda
ombudsman för ”judiskt liv i Tyskland och kampen mot
antisemitismen”, Felix Klein, anklagade Mbembe för att i sina
verk ha relativiserat Förintelsen på ett sätt som gjorde honom omöjlig
som talare vid ett arrangemang stött av den tyska staten. Så långt
rör det sig ”bara” om olika åsikter.
Men
den formellt viktiga punkten var att Mbembe offentligt uttalat sitt
stöd för BDS (Boycott, Divestment, Sanctions), en rörelse som säger
sig verka för palestiniernas frihet och rättigheter och ett slut på
den israeliska ockupationen genom uppmaningar till politisk,
ekonomisk, kulturell och akademisk bojkott av, avinvesteringar från
och sanktioner mot Israel, men som av kritiker ses som en extrem
antiisraelisk rörelse som verkar för upplösning av Israel som
stat. Den tyska förbundsdagen har i en resolution anslutit sig till
den senare tolkningen och beskriver rörelsen som antisemitisk.
Beslutet i förbundsdagen innebär att inga tyska statliga pengar får
gå till organisationer som aktivt stödjer BDS.
37
judiska akademiker protesterade
Felix
Klein har fått mycket kritik för sitt angrepp mot Mbembe,
bland annat i ett upprop från 37 judiska akademiker från Israel
och andra länder (som sen fått stöd av hundratals andra). De
understryker att de har olika uppfattningar om BDS, men anser inte
att rörelsen i sig kan beskrivas som antisemitisk, men viktigare här:
den här diskussionen ska föras i samhället och inte i
parlamenten. Kritiken mot Mbembe hotar forskningens frihet, menar
de.
I
en intervju i Die Zeit förklarade en av undertecknarna, sociologen
Eva Illouz, som är mycket kritisk till BDS upprop till bojkott,
sitt stöd för Mbembes rätt att hålla sitt tal: ”Vi tar frågan
om vem som är antisemit och vem som inte är det på större allvar
än tidigare. Genom att utvidga begreppet antisemitism likställer
man farliga människor som anser att judar är skadedjur med människor
som försvarar mänskliga rättigheter och samtidigt anser att
Israel för en omänsklig politik.”
Okänslig
för det judiska folkets lidande
Eva
Illouz är för övrigt mycket skeptisk till Mbembe som hon anser på
ett olyckligt sätt är okänslig för det judiska folkets lidande
och att han går till stark överdrift (”han demoniserar”) när
han påstår att Israels ockupation av Västbanken är värre än något
annat brott i samtidshistorien. Men hennes omsorg om att begreppet
antisemitism inte får missbrukas väger i det här fallet tyngre.
Det
här är en fråga som vi inom SKMA för en ständig diskussion
om: hur väljer vi våra strider, hur håller vi avstånd till försöken
att instrumentalisera antisemitism i politiska syften, hur tar vi vårt
ansvar för att begreppet antisemitism inte urvattnas men heller
inte reduceras på ett sätt så att dess subtila och indirekta
former exkluderas. Vi är inte alltid överens, vi gör inte alltid
rätt, men vi tar frågan på största allvar.
Diskussionen
måste föras offentligt
Den
laddade tyska debatten ger oss ändå ett entydigt svar: det är i
framför allt i offentligheten diskussionen måste föras.
Regeringar kommer och går, parlamentariska majoriteter skiftar,
lagar skrivs om. Det huvudsakliga ansvaret är vårt, vars och ens.
Svante
Weyler,
ordförande för Svenska kommittén
mot antisemitism
Ledaren
publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2020
|