 |
| |
Vilka
är de viktigaste antisemitiska stereotyperna och myterna?
|
Foto:
RLC |
SVENSKA
KOMMITTÉN MOT ANTISEMITISM
Antisemitiska
stereotyper
och
myter
Den
antijudiska tanketraditionen innehåller ett stort antal
föreställningar, myter och anklagelser. Dessa har i många fall
förändrats över tid, givits nya rättfärdiganden och anpassats
till nya omständigheter. Vissa beskyllningar har dock förblivit
sig anmärkningsvärt lika genom historien.
Svante
Weyler:
|2021-10-21| Några
av de viktigaste och fortfarande förekommande antisemitiska motiven
är följande:
Anklagelsen
om Kristus- eller Gudsmord
Denna
beskyllning utvecklades i den tidiga kristendomen och har varit
central i kristen antisemitism fram till modern tid. Enligt en
länge dominerande teologi gjordes alla judar i alla tider
kollektivt skyldiga till Jesu korsfästelse. Denna tanke har spelat
en viktig roll för förföljelsen och diskrimineringen av judar i
Europa.
Judendomen
som kristendomens motsats (så kallad antitetisk teologi)
I
kristen teologi finns en tradition av att ställa judendomen i
motsatsställning till kristendomen; kristendomen beskrivs i sådana
sammanhang till exempel som andlig, kärleksfull och förlåtande
medan judendomen framställs som materialistisk, lagisk och
oförsonlig.
Hämndlystnad
Föreställningen
om judendomen eller judarna som präglade av hämndlystnad har sina
rötter i den teologiska tradition som framställt judendomen som
kristendomens motsats. Denna bild förekommer dock sedan länge
även frikopplad från ett specifikt religiöst sammanhang. Exempel
på detta är när Israels politik beskrivs som ett uttryck för ”gammaltestamentlig
hämndlystnad” eller ”öga för öga, tand för tand-mentalitet”.
Ritualmord
Denna
legend uppstod i Europa under 1100-talet men har levt kvar in i
modern tid. Myten bygger på påståendet att judar i samband med
firandet av den judiska högtiden Pesach skulle kidnappa och döda
kristna barn och använda deras blod i bakandet av det osyrade
brödet. Anklagelser om judiska ritualmord, dock med vissa andra
förtecken, förekommer i dag framför allt i den arabiska och
islamiska världen.
Brunnsförgiftning
och spridandet av pesten
Den
pestepidemi som utbröt under 1300-talet dödade cirka en tredjedel
av Europas befolkning. Sjukdomens orsaker var okända. Vissa
anklagade judarna och påstod att dessa skulle ha förgiftat
brunnarna. Anklagelserna ledde till massakrer på tusentals judar. I
vår tid förekommer i vissa fall påståenden av liknande slag i
antisemitisk propaganda i Mellanöstern.
Penningdyrkan,
girighet och utsugning
Bilden
av judar som besatta av pengar, som snåla eller som utsugare kan
spåras tillbaka till senmedeltiden. Som ett resultat av att judar
förbjöds arbeta inom en rad vanliga yrken, men tilläts och
uppmuntrades av kyrkan eller lokala makthavare att sysselsätta sig
med handel, penningutlåning och skatteindrivning, så förstärktes
stereotyper som sammankopplade judar med pengar, girighet och ocker.
Även kristna var verksamma inom dessa områden, men drabbades inte
av samma fientliga fördomar. De ekonomiska stereotyperna –
föreställningar om judarna som snåla, ohederliga, rika etcetera
– tillhör de mest seglivade i den antisemitiska idétraditionen.
Makt
Föreställningar
om en oerhörd och ofta farlig judisk makt har varit och är central
i antisemitiskt tänkande. Bilden har rötter i europeisk
högmedeltid. Den kom att förstärkas under 1800-talet, efter att
emancipationen i vissa länder rivit ned hindren för judars
deltagande i samhällslivet. Vissa judars ekonomiska och sociala
avancemang uppfattades av vissa opinioner, påverkade av existerande
negativa och förfrämligande stereotyper, som ett hot mot rådande
maktförhållanden och privilegier. I antisemitisk propaganda
förvandlades enskilda framgångsrika eller inflytelserika judar
till representanter för ett hotfullt och mäktigt judiskt kollektiv
– en bild som ofta tecknades i konspirativa termer.
Fantasier
om judisk allmakt spelade en viktig roll i nazitysk propaganda. De
tyska judarna – av nazisterna definierade som ”rasfrämmande”
icke-tyskar – påstods ”behärska” politik, ekonomi, kultur
och medier i Tyskland. Judar runt om i världen – av nazisterna
betecknade som ”den internationella judendomen” – sades ”kontrollera”
världsekonomin och ”styra” samtliga stormakter.
Även
i dag utgör föreställningar om judisk makt och inflytande en
kärnidé i antisemitisk propaganda och tankevärld. De kan bland
annat avläsas i antydningar eller påståenden om ”judarnas makt
över medierna” eller i vissa tolkningar av amerikansk
utrikespolitik där denna antyds eller påstås ”kontrolleras”
av judar eller en föregivet allsmäktig ”judisk lobby”. Denna
typ av bilder vilar även på stereotypa bilder av judar som ett
homogent kollektiv vilket agerar utifrån föregivet ”judiska”
intressen liksom på historiskt rotade fördomar om judar som
främmande, nationellt opålitliga, förrädiska och manipulativa.
Sammansvärjningar
och den judiska världskonspirationen
Föreställningar
om judiska sammansvärjningar hänger tätt samman med myten om den
judiska makten. De uppstod först på medeltiden, framför allt som
fantasier om en judisk sammansvärjning i syfte att förslava eller
förinta alla kristna. Senare återkom liknande legender i vilka
judar tillsammans med frimurare påstods konspirera mot
kristenheten.
Under
andra hälften av 1800-talet utvecklades nya versioner;
högerradikala, nationalistiska och rasistiska författare i
Frankrike, Tyskland och andra länder publicerade en rad böcker som
varnade för en judisk konspiration mot den kristna världen, mot
enskilda nationer eller mot den föregivna ”ariska rasen”. Ingen
skrift kom dock att bli så inflytelserik som Sions vises protokoll,
en förfalskning framställd av den ryska hemliga polisen och först
publicerad 1903. Boken, som utger sig för att vara ett protokoll
fört vid ett hemligt möte med judiska ledare (”sions vise”),
beskriver en judisk världskonspiration med syftet att underminera
den kristna civilisationen och upprätta ett judiskt
världsherravälde.
Att
Sions vises protokoll var ett falsarium avslöjades tidigt, bland
annat av den brittiska tidningen The Times 1921, men skriften kom
att få en enorm spridning, framför allt efter första
världskriget. Texten översattes till en rad olika språk,
däribland svenska, och spelade en central roll i den nazityska
antisemitismen. Sions vises protokoll har efter andra världskriget
fortsatt att spridas i massupplagor, i synnerhet i arabvärlden.
Rasistiska
stereotyper
Under
inflytande av rasbiologin kom även antisemitismen att under slutet
av 1800- och början av 1900-talet att biologiseras. De negativa
egenskaper som påstods karaktärisera judar gavs även ett
biologiskt rättfärdigande, de sades vara rotade i den föregivna
judiska ”rasen”. Judar framställdes inte bara som bärare av en
främmande och farlig mentalitet utan också som kroppsligt
annorlunda: det yttre sades avspegla det inre. I antisemitisk
propaganda avbildades judar på ett sätt som skulle framhäva deras
påstådda särart, underlägsenhet och farlighet. Kroknäsa, feta
läppar, kloliknande händer, plattfötter etcetera blev
återkommande attribut i antijudiska karikatyrer. Rasistiska
stereotyper av detta slag spelade en viktig roll för konstruktionen
av nationella identiteter i Europa: genom att framställa judar
(eller andra kategorier) på detta sätt drogs gränsen till det som
sades utgöra ”tysk”, ”fransk” eller ”svensk” nationell
identitet.
Den
rasistiskt präglade antisemitismen, vilken spelade en viktig roll i
nazistisk ideologi, byggde på uppfattningen att judars föregivet
negativa egenskaper var biologiskt förankrade, opåverkbara och
eviga. Om judar tidigare i viss utsträckning kunnat undkomma
förföljelse genom konvertering till kristendomen innebar
biologiseringen av judehatet att denna flyktväg helt stängdes.
|
