|
Astralteologi
och astronomi Utan
fotonen finns inget ljus eller materia 
Paul
Lindberg: |2012-11-10| Sumererna
gav oss talsystemet talbas, vilket vi använder
oss av än idag, genom att indela en cirkel i 360
grader, och indelningen av 60 minuter per grad. Utgångspunkten
var att jorden och de övriga planeterna var sfärer.
Sumererna kom fram till att rummet och tiden utgjorde
tidsrummet, och som vetenskapligt förklarades först i
modernare tid.
Babylonierna
utgick från himlakrafter, och genom att studera stjärnor
och planeter skulle järtecken kunna förutsägas.
Astrologi blev drivkraften för astronomi. Om dessa
himmelska tillstånd skrev de ned alla observationer i
ett mäktigt kunskapsverk med namnet Enuma anu enlil.
Och i dessa dokument ser vi imponerande kunskap om
sakernas tillstånd.
Kring
den mesopotamiska astrologins sökande efter
himlakropparnas rörelser, hittades fem planeter med blotta
ögat. De kom fram till att planetrörelserna kunde förutses
och bidrog med att kartlägga sin tids stjärnkonstellationer,
vilket möjliggjort vår tids beräkningar bakåt i
tiden, kring exempelvis Betlehemsstjärnan. På grund av
möjligheten till tillbakablickande beräkningar och i
relation med våra stjärnbilder kan faktiskt ganska
exakta planetrörelser förutses för framtiden. Vi vet
idag att i en lång bit in i framtiden kommer galaxerna
Vintergatan och Andromeda att krocka.
MATEMATISK
HELIOCENTRISM
Med
grekerna kom astronomin att bli naturvetenskap, men inte
utan andlig koppling. De ansåg att matematiken var förutsättningen
för utvecklingen av astronomin. De såg också
sambandet mellan astronomi och de sköna konsterna,
vilket även görs inom vetenskapen än idag.
Pythagoras
och hans efterföljare Aristarchos var de greker
som först introducerade det heliocentriska begreppet på
ett mer vetenskapligt sätt, med "centralelden"
solen i dess mitt. Men den ståndpunkten fick inget större
gehör bland tidens tänkare.
Pytagoréen
Filolaos skrev boken Om naturen, där han beskrev
Aristarchos ståndpunkter, i vilket man kan uppskatta tankegångar
i begrepp som energi och begynnande aningar
kring kvantmekanik.
Filolaos bok togs tillvara av Arkimedes, tursamt
nog, vilken såg den avancerade matematiska logiken i
boken. Arkimedes i sin tur skrev ned allt det han fått
reda på av pytagoréerna i boken Sandräknaren (Syracusari
Arenarius, Dimensio Cirkuli). Och det var säkert via
den boken som heliocentrism förmedlades till bland andra Copernicus,
och en ny världsbild föddes i Europa.Den
kunskapsspridningen gick via Östromerska riket och
senare via den muslimska kunskapssfären.
Det
anses att Aristarchos ståndpunkter med tiden gav upphov till spänningar,
igenom både den filosofiska och den naturvetenskapliga
historien. En tudelning uppstod mellan vetande och
ovetande, mellan kunskap och okunskap. Men det blev
också en spänning
mellan konservatism och progressiv kreativitet, som gör
sig gällande än i dag – det statiska mot det förändringsbara.
Den konservativa,
eller statiska, hållningen
gjorde gällande att de ståndpunkter som fastställts
och prövats till bevisning genom konsensus, är den
enda vetenskapliga sanningen – den allmänna kulturströmmen. Medan den
progressiva hållningen höll med om detta – men, med
tillägget –
ända tills en ny sanning visar sig vara sannare.
De
konservativa fantasterna åberopade giganterna Platon
och Aristoteles, som fastställda sanningsfundament, och kunde därför inte ifrågasättas.
Troligtvis ovanstående vetenskapsfilosofer fått vända
sig flera gånger om i sina gravar.
DEKADEN
OCH UNIVERSUMS MATEMATIK
Idag
anses det allmänt att materiens realiteter kan förklaras
matematiskt. Matematiken är helt abstrakt och
skiljer sig på så sätt från vetenskap. Den är
inte empiriskt prövbar, utan bygger på axiom.
Matematik kan beskrivas som ett universalverktyg med
ändamålet att lösa problem, och används huvudsakligen som verktyg
inom flera vetenskaper, men ändå inte enbart inom
naturvetenskapliga områden.
För
att bygga upp universum rent matematiskt skapas monaden,
enligt Pythagoras. Monaden syftar på siffran 1, och
alla heltal mellan 1 och 10. Dessa tal utgör dekaden.
De talen anses skilja sig från talen vi använder i våra
vardagsliv. Pythagoras använde endast heltal, eftersom
han ansåg att bråk inte är riktiga tal, utan bara som
relationer mellan heltal.
Talet
1 symboliserar en punkt, talet 2 en linje, talet 3 en tvådimensionell
figur. Denna till synes enkla dimensionsförklaring
ligger till grund än idag för den mest avancerade
dimensionsmatematik. Pythagoras menade
att eftersom 1+2+3+4=10, så förklarade han att dekaden 10 var det heliga
tal som utgjorde alltet. Denna enkla lilla
beskrivning utgör vår tids mest avancerade och
grundläggande matematik i förklaringen kring universum
och sakernas tillstånd. Inom dekadens enkelhet
innefattas hela de innerliga sfärernas harmoni.
Enligt
matematiken börjar universum med en enhet. Enheten
uppdelas i begränsade och obegränsade beståndsdelar.
De begränsade delarna symboliserar ordningen i
universum, och de obegränsade symboliserar kaos och
diversitet (mångfald, eller splittringen av det
bestående, men också förändringen till en högre
ändamålsenlig utveckling). Urskiljningen
av jämna och udda tal fick betydelse i Pythagoras
beskrivning av formen för motsatspar.
Aristoteles
redogjorde i sitt verk Metafysiken kring Pythagoras
tabeller över exempelgjorda motsatspar. För den
oinvigde kan dessa motsatspar nästan verka banalt enkla, och därför
kan inte något speciellt upptäckas.
Och detta berodde på dess enkelhet, men med en
omfattande kunskapskonsekvens. Ting och företeelser försågs
med tal, och dessa tal fick egenskaper, och i dess
dialektiska processer fick tal i omvänd ordning egenskaper för
ting och företeelser. Och så fungerar exempelvis vår tids
datorer. Det handlar bl.a. om ettor och nollor, och
mycket, mycket mer – i nära på gigantiska
relationsprocesser.
Platon och Aristoteles påverkades i
stort sätt helt och hållet av Pythagoras, som de menade var en reellt
existerande och historisk person.
Tabell
över 10 motsatspar enligt Pythagoras:
1.
Begränsad Obegränsad
2.
Udda Jämn
3.
Ett Plural
4.
Höger Vänster
5.
Man Kvinna
6.
I vila I rörelse
7.
Rak Krökt
8.
Ljus Mörker
9.
God Ond
10.
Kvadrat Rektangel
LJUSETS
PARTIKELNATUR – E=hv
Antiken
gav oss en ljuskälla som vi övertagit och bearbetat.
Den ljuskällan är den värdefulla kunskapen på gott
och på ont. Om atomen hade grekerna kännedom. Leukippos
lanserade begreppet a-tom under 400-talet f.v.t,
som betyder o-delbar. Han grundade filosofiskolan atomisterna,
och menade att atomen var materiens minsta beståndsdel.
Och det visades vara sant, men han menade också att
atomen var odelbar, och det var inte sant. Efter
Leukippos tog Demokritos till sig atomisternas
lära, och efter honom uppstod den filosofiska
ståndpunkten materialism.
Redan under
samtiden beskrevs atomen bestå av rena energier,
eller partiklar. Troligtvis var det Aristoteles som
konfronterade mot
Leukippos, och tydliggjorde de faktiska förhållandena.
Även om en hel del av det som uttalades många gånger
kunde betraktas med tvivel, så har det visats sig
med en klar tydlighet vilka imponerande tankegångar
som utvecklades, och allt det som i modern tid faktiskt visat sig
vara sanning.
Mot
Leukippos tes kom alltså antitesen om att atomen hade sina
beståndsdelar av energipartiklar, och
mycket mer än så kom man inte fram till under antiken.
Det
var ett fantastisk kunskapslyft i sig, men som inte utvecklades
vidare förrän under nittonde århundradet.
När
partikeln återupptäcktes under modern tid, kallades
den elementarpartikel, men som senare
pluraliserades, då man fann partiklar med olika
egenskaper – hundratals olika partiklar upptäcktes.
Under
senare decennierna kom man fram till att
elementarpartiklar ändå kanske bestod av högst tre olika
varianter, som förändras opportunistiskt efter kausala
behov och sammanhang. Och numera anses det bara finnas
en endaste partikel, och det är fotonen, som ger
alla de egenskaper som tidigare ansågs vara olika partiklar. Och då är vi tillbaka till antikens uppfattning
om partikelnaturen.
Fotonen
har en relation med ljusets och materiens alla aspekter.
Detta uttalades i Johannesevangeliets inledning
angående Ordets betydelse – utan
ljus finns ingenting. Samma ord som i Johannes inledning
finns än idag inristad på en stele i Egypten och anses
vara från 600-500-talet före f.v.t. Denna tidsepok
utgör antagligen urkällan för människans
ändamålsenliga civilisationsutveckling.
CHALMERS
SKAPADE LJUS UR TOMMA INTET
Fysiker
på Chalmers i Göteborg har lyckats skapa ljus ur
"tomma intet". "Genom att locka fram
virtuella fotoner ur vakuum och hjälpt dem över
gränsen till verkligheten med hjälp av en vibrerande
spegel."
Experimentet
är ett stort genombrott inom kvantmekaniken och bevisar
vad kvantfysikerna länge känt till i teorin. Tanken
är att tomrummet inte alls är tomt, utan fyllt av ett
hav av potentiella partiklar. Ibland är sannolikheten
så stor att de existerar på riktigt och att de visar
sig i verkligheten. De blir då ”virtuella partiklar”
för en kort stund för att sedan snabbt försvinna
igen. De virtuella partiklarna kan då ses som synliga
krusningar (kvantfluktuationer) på det annars osynliga
havet.
Nu
har Christopher Wilson och hans forskarkollegor
vid Chalmers lyckats fånga några virtuella fotoner
från en sådan krusning och ge dem en knuff över till
vår verklighet.
De
har använt en metod som föreslogs redan för fyrtio
år sedan, men som aldrig har kunnat användas tidigare
på grund av rent tekniska orsaker. Metoden går ut på
att låta de flyktiga, virtuella fotonerna studsa mot en
spegel som rör sig med närmare ljusets hastighet innan
de försvinner igen. Vid studsen tillförs fotonerna så
mycket extra energi från spegelns rörelse att de kan
ta klivet över från sin virtuella tillvaro till den
reella.
Men
spegeln måste röra sig med en hastighet som ligger
nära ljusets för att ge fotonerna en tillräckligt
kraftig knuff in i verkligheten, vilket är praktiskt
omöjligt. Istället har de använt en specialdesignad
kvantelektronisk komponent (squid) där en elektrisk
kortslutning kan flyttas fram och tillbaka med ett
magnetfält. Kortslutningen fungerar då som spegel för
mikrovågor.
I
experimentet vibrerar spegeln med flera gigahertz och
har en hastighet på upp till 25 procent av
ljushastigheten. Rörelseenergin från spegeln
överfördes vid studsen till fotonerna som därmed får
kraft att lämna sitt virtuella tillstånd och bli
riktiga fotoner.
Det
är första gången forskarna kunnat observera virtuella
partiklar innan de försvinner igen i vakuumets tomrum.
I det här experimentet är det fotoner, men det kunde
varit vilken annan partikel som helst. Men för att
locka fram elektroner och protoner, som till skillnad
från fotoner har massa, krävs betydligt mer energi.
Sista
kapitlet är ett utdrag från Chalmers. |
