Krönikörens försvarstal

"J´accuse!”

Jag anklagar de ansvarslösa (!) forskarna inom naturvetenskapen för brott mot mänskligheten under de gångna 100 åren. Jag gör det på grund av att jag själv blivit anklagad efter publiceringen av mitt första Indien-brev på min Internet-blogg. En av läsarna mailade till mig följande anklagelse:

”Varför flög du till Kerala? Vet du inte att flyget är den största boven i klimatdramat? Jetplanen släpper ut mer koldioxid än bilarna!”

  jag tycker att läsarens anklagelse är orättvis i det långa perspektivet. Tänkt efter! Jag är bara en av de många resenärer, som använder ett transportmedel, vars uppfinnare och förädlare har hållit tyst om dess skadliga effekter i över 70 år. För att nu inte tala om de forskare som dessförinnan kartlade aerodynamikens möjligheter.

 De har inte ägnat en tanke åt de skadliga bieffekter, som jetplanen åstadkommer, det vill säga  utsläppen av koldioxidgaser i luften, som starkt bidrar till den globala uppvärmningen.

Den brittiske flygplanstillverkaren Geoffrey de Havilland var i varje fall totalt ovetande om att miljöförstöring är oundviklig i utvecklingens spår. Ensidigt fokuserade han på teknikförädling, som är naturvetenskapens ”lillebror” och som hela industriepokens framgångar bygger på.

Flygindustrin genererade till exempel piloter, flygvärdinnor, flygplatser, affärsresor, storskalig turism etc. En gigantisk verksamhet med många miljoner anställda runt världen.

redan 1941 lyckades de Havilland applicera Whittles patent och anlitade sina söner som testpiloter, ”försökskaniner”.  Och den äldste sonen Geoffrey omkom medan han högfartsprovade Havilland DH 108 Swallow.H. Målet var att spränga ljudvallen, men planet slets i bitar av påfrestningen.

I början av 1950-talet var dock familjen de Havilland äntligen mogen för att lansera det första jetdrivna trafikflygplanet. Och inte ett ord sades om dess skadliga bieffekter på 50 år. I stället hyllar Storbritannien både Sir Frank Whittle och Geoffrey de Havilland som hjältar. Whittle hedras som en kung med staty utanför flygmuseet i Coventry.

Är Whittle verkligen en hjälte?

Ja, med gårdagens historiska mått, som endast mäter den tekniska utvecklingens frammarsch. Men han är en tvivelaktig hjälte med dagens eller med morgondagens historiska mått!

Glöm inte att det alltid är segraren som skriver historien. Och jag är övertygad om att dagens etablerade vetenskap, som allt mer förlorar sin trovärdighet inte får skriva historien i morgon.

Om vi, mot all förmodan, klarar den förstående klimatkatastrofen är det Green Peace, De Gröna och Miljörörelsen som skriver historien i morgon.

Och i deras historieböcker kommer Sir Frank Whittle framstå rent av som en av de historiska klimatbovarna.

Eventuellt klarar sig Whittle & Co med den förmildrande bortförklaringen att de inte kände till de skadliga biverkningarna av sina innovationer. Men i så fall störtas de från piedestalen som genier. För genier måste ha helhetssyn och ta ansvar för helheten. Annars är de inte genier.

Tyvärr finns det ett annat scenario också. Whittle & Co hade helhetssynen och kände till biverkningarna, men teg om dem eftersom ekonomerna och politikerna ville att de skulle tiga. Den kortsiktiga konkurrensfördelen och den stora vinsten krävde deras tystnadsplikt. Detta scenario är det mest troliga – när vi registrerar den allra senaste nyheten om de verkliga klimatbovarna.

Men de ljuger förmodligen. De har hela tiden känt till den moderna animalieproduktionens skadliga bieffekter. Men de är antingen anställda forskare eller troende konsulter och som sådana lyder de sina arbetsgivare; lantbruksrörelsen, livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin.

Affärsintressen är viktigare än moralen. Och de har aldrig informerat läkarorganisationer och massmedier om detta koldioxidhot. Fast det har pågått sedan 1960-talet. Egentligen startade katastrofen redan i mitten av 1800-talet med Chicagos slakterier.

Biomedicinen har annars mycket mer på sitt samvete – om jag får avvika från huvudtemat. Just nu har den jätteproblem med att försvara myten om det livsfarliga fettet (kolestorolskrämseln), som läkarna har försökt avvärja med stränga kostrestrektioner: Undvik fett!

kolesterolets farlighet är en myt, har det visat sig, som för cirka 55 år sedan uppstod genom två slarviga iakttagelser.

Den ena var att fett- eller kolesterolrik föda till kaniner gav kärlförändringar som följd.

Den andra var att dödligheten i vad man antogs vara åderförkalkningens sjukdomar sjönk i länder som under andra världskriget utsattes för mager, fettfattig kost. Människorna var smala och de avled inte av hjärtattacker.

Numera vet vi att dessa iakttagelser var ytterst tvivelaktiga. Och vetenskapligt inte var bevisade. Ändå har mytens falska profeter fortsatt att manipulera hälsovårdsmyndigheterna i olika länder. National Institute of Health i USA, som många gånger är vägvisare för resten av världen, har till exempel kapitulerat redan på 1950-talet.

vegetabiliska oljor, dvs. tillverkning av margarin. Numera vet vi att växtoljornas fleromättade fett är cancerframkallande. Dessutom vet vi också att det inte är kolestorol utan kolhydrater, som skapar fetma och typ 2 diabetes. Det är kolhydratsnål kost, som minskar vikten. Vilket är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

I boken ”Eat Fat, Lose Fat; The Healthy Alternative to Trans Fets” uppmanar oss de amerikanska kostexperterna (notrionists) Sally Fallon och Mary Enig. Och nu pågår ett bittert krig mellan anhängare av kolesterolsnål och kolhydratssnål kost. Samtidigt står vanliga människor, konsumenter och patienter, häpna och känner sig svikna, medan regeringarna har svårt att hitta neutrala experter som kan fälla utslag eftersom varje erkänd forskare är knuten till någon industri och dess särintressen. Det interna forskarkriget är ett brott mot mänskligheten.

Varför anklagas inte de falska profeterna Jeramiah Stamler och Fred Mattsson? Och deras anhängare inom big farma plus dietister och läkare inom invärtesmedicin?

avvikelse från huvudtemat klimathotet var nödvändig, anser jag. Den visar nämligen klart och tydligt att vetenskapen både går framåt och sviker samtidigt. Ja, sviker överallt inom naturvetenskapens huvudområden: fysik, kemi, biologi, geovetenskap, astronomi och medicin.

Och detta sker med vetenskapssamhällets och politikernas goda minne. Det krossar självfallet den lilla människans illusioner. Hon som har inbillat sig att naturvetenskapen är en ren rationell forskning och att naturvetaren är en mer ”sansad” och ”objektiv” typ än andra människor (och därför kan tillåtas spela en ledande roll i världspolitiken).

Nej, vetenskapssamhället är inte trovärdigt för att ge medmänniskorna moralisk vägledning.

Se bara hur forskarna uppträder nu i samband med den globala uppvärmningen. Med armarna i kors betraktar de händelseutvecklingen när massmedierna hunsar den lilla människan och anklagar henne som skyldig för den brottsliga processen.

Den lilla människan ska skämmas för att hon använder plastpåsar och plastburkar, som den ansvarslösa vetenskapen har hittat på och affärslivet har prackat på henne.

Nej, ingen naturvetare ber om ursäkt för sina misstag (för att nu inte säga brott) under de gångna 100 åren. Tvärtom! I stället levererar de nya forskningsresultat och begär att vi ska tro på dem. Vad har vi för garantier att de nu berättar hela sanningen och att de den här gången inte döljer vissa fakta av ekonomiska och politiska skäl.

Glöm inte att vetenskapen har hittills alltid tjänat maktapparaten. För 70 år sedan betraktade de alla som eventuellt protesterade mot bolmande fabriksskorstenar, som har förgiftat atmosfären som fiender till utvecklingen.

Fabriksskorstenar var symbolen för industrisamhällets frammarsch. Och där det saknades fabriksskorstenar var efterblivna länder.

höjden av välstånd, var så sent som på 1970-talet när en amerikansk familj hade två eller tre personbilar. Bilen var status. Först i slutet av 1990-talet blev bilen en av bovarna i klimatdramat. Och det "visste inte vetenskapen" som borde ha slagit larm, istället var det den växande miljörörelsen som slog larm.

Det är de gröna, som har fått etablissemanget att vakna. Varför blev vi inte varnade redan på 1950-talet”?

Vetenskapen har tidigare aldrig agerat kollektivt och enhälligt satt stopp för det tvivelaktiga framåtskridandet. Kanske enstaka storheter (inom Pugwash-rörelsen) pep till någon gång, men deras röst var bara ett rop i öknen. Ingen har hört deras varningar utanför den inre kretsen.

vätebomben. John von Neumann var medlem av atomenergikommissionen som ledde utvecklingen av USA:s kärnvapenarsenal. De sista åren kom han till mötena i rullstol på grund av den cancer som senare tog hans liv. Han stod indirekt modell för Stanley Kubricks och Peter Sellers skrämmande filmfigur Dr Strangelove or How Learned to Stop Worring and Love the Bomb.

 Varje ingrepp i naturen är skadlig mer eller mindre. Blekansikten, som hänsynslöst stormar fram i naturen, blir straffade – förr eller senare. Naturen slår tillbaka en vacker dag.

Indiens Veda, hinduismens heliga skrift på sanskrit, säger i stor sett samma sak. Den moderna Indiens grundare Gandhi har upprepat det. Liksom Vandana Shiva, Indiens starka miljöaktivist. Hon hävdar att utveckling i forskning inte alltid betyder framåtskridande för mänskligheten.

den urgamla visdomen får rätt. Och nu instämmer den katolska kyrkan Vatikanen i kören. Ärkebiskopen Gianfranco Girotti listade i Vatikanens dagstidning L´Osservatore Romano de ekologiska brott som modern ondska. Utöver de sju dödssynderna (högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja) måste vi nu undvika följande moderna synder:

> Vållande av fattigdom

> Miljöförstöring

> Växande orimlig rikedom

> Genmanipulation

> Social orättvisa

> Moraliskt omstridda experiment

> Drogmissbruk

Tyvärr begår den katolska kyrkan flera av dessa uppräknade synder. Jag hoppas därför att vetenskapen, som vid renässansen på 1500-talet, tog ut skilsmässa från kyrkans diktatur, skärper sig under 2000-talet och återerövrar sin trovärdighet.

Med all respekt för den religiösa tron så vill jag personligen inte att Vatikanen ska skriva morgondagens historia. Trots att de bedyrar att de erkänner den moderna vetenskapens alla bevisade landvinningar och att de inte håller med frikyrkornas kreationister i USA. Likväl vill jag att världen avstår från ett nytt äktenskap mellan naturvetenskapen och Vatikanen.

Forskarna får dock gärna bikta sig och bekänna sina synder för FN.

”Fysikerna har lärt känna synden, och detta är en kunskap de inte kan göra sig av med”. Så lyder ett citat av J. Robert Oppenheimer, den berömde amerikanske fysikern, som ledde atombombsprojketet Manhattan från högkvarteret i Los Alamos under andra världskriget. Yttrandet fälldes år 1947 efter kränvapenkatastroferna i Hiroshima och Nagasaki

Oppenheimer är en av de få naturvetenskaplig forskare som erkände att det finns en moralisk dimension i forskning. För majoriteten av deltagarna i Manhattan-projektet blev de tekniska framgångarna så överväldigande att man försummade att tänka på vad de egentligen sysslade med. Det fanns dock avhoppare från Los Alamos, en av dessa var Josef Rotblad, sedermera en av Pugwash-rörelsens grundare och 1996 belönad med Nobels fredspris för sitt initiativ. 

Annars fortsätter de flesta av forskarna som förut med forskarens anspråk på värderingsfrihet – utan krav på besinning

Imi Markos

Författare

Uppdaterad 2008-03-18