En kristen kyrka utan Jesus, blir en kyrka utan visdom.	Foto RLC

Inledningen till andliga skriftsamlingen Ljuset inom dig

Tro och verkligheten

Förutsättningen för vetandets giltighet ligger i prövningen som malts i diskussionens sanningskvarn. Att veta att man tror, tillhör därför den kvalificerade personliga hållningen. Hur många gånger har inte den tvärsäkra sanningen tvingats till omprövning på grund av nya och trovärdigare sanningar, som istället äntrat sanningens definitioner.

  Paul Lindberg: |2011-09-13|  När vetenskapsjournalisten frågar vetenskapen om vad som är sant och riktigt, så blir svaren inte så sällan subjektiva och obeständiga ståndpunkter. Det kan bero på vilket kunskapsunderlag som lagts ned i svaret. Innan sanningar fastställts handlar det mycket om tro och aningar, som med tiden kan leda till sanningar. Sanningens kontrollapparater är det som prövar, genom bland annat verifikation och falsifierbarhet. Inom naturvetenskapen finns även predikatlogiken som kontrollapparat. Dessa metoder har sin grund i människans empiriska erfarenheter, men som härletts ur fantasifullheten kring aningar och approximationer, hypoteser, syllogismer, men också inspirationer, och så vidare.

Sanningsmetoderna har sin ursprunglighet och betydelse ihop med dialektiken – tes, antites och syntes. Trots visdomens erfarenhetsmetoder, så brister bevisföringen alltför ofta, som istället kan bero på den mänskliga faktorn, eller kanske i bristande förmåga eller av en god vilja.

Exempelvis: För mindre än ett decennium sedan har en omfattande kunskapsutveckling skett inom både kvantfysiken i allmänhet och kunskapen om mörk materia. Nya ståndpunkter med en mängd forskare inblandade tävlar om svaren för den bästa beskrivningen av slutledningarna.

Den övergripande kunskapen av betydelsen för den mörka materien har stärkts, och den mörka materien anses vara förutsättningen för universums upprätthållande.

En mängd vetenskapliga indicier och en hel del vetenskapliga bevis har lagts på plats som bekräftar dessa saklägen. Mörk materia kan vi ännu inte se, eller helt och fullt kunna bedöma, men vars betydelse anses vara ett säkerställt faktum.

Liknande kunskapsutveckling kan föreligga kring begreppet kvantmedvetandet. Ståndpunkt står mot ståndpunkt, och svarens fastställande kommer först när konsensus råder. Mognadens fördröjda tröghet för fastställandet av sanningar, kan ibland bero på att olika intressen och sanningsinnehavare helst vill få den egna ståndpunktens acceptans som norm. Och när andras sanningar blåser i nacken, uppkommer irritation och rädsla för prestigetapp, vilket inte alls är ovanliga beteenden i dessa sammanhang. Men fördröjd tröghet kan också ha sina fördelar vad det gäller utvecklingen av nya vetenskapliga ståndpunkter. Att traggla ståndpunkterna från olika håll kan hindra falska sanningar att slå rot alltför lätt. Tiden får utvisa vad som är sant eller falskt.

Kvantmedvetandet är den alternativa beskrivningen av tanke och minnesapparaten (rema), med hjärnan som materialiserad processor för ett kvantmekaniskt medvetande och med samspelande minnesprocesser.

För närmare tio år sedan kritiserades forskare som lade fram ståndpunkter om kvantmedvetandet. Då ansågs de vara alltför fantasifulla och ifrågasattes av dem med traditionella ståndpunkter. De ansågs religiösa – vilket de flesta av dem faktiskt inte är.

SKRIFTSAMLINGEN LJUSET INOM DIG

I mina personliga reflexioner (skrifter och essäer) finns en grundläggande tanke, och det gäller meningen med livet – den eviga frågan. Det gäller inte i första hand meningen med mitt eget liv. Jag har ett rikt liv, och klarar mig. Nej, jag tänkte som så, om Gud inte finns, så har livet för många varit hopplöst orättvist. Trots Gud, så har ändå livet varit orättvist för hundratals miljoner människor. Men, då finns ändå ett hopp om en rekonstruktion och rehabilitering. Och det hoppet kan vara betydligt mer trovärdigt än vad den allmänna meningen är riktigt medvetna om idag. Det är i alla fall vad jag tror.

Möjligheten för ett kvalificerat och realistiskt hopp grundar sig på vad den vetenskapliga utvecklingen visar prov på. Det är poängen med mina artiklar. Och det handlar om ett rikare liv för alla dem som nekats detta i denna världsordning.

En stor del av mänskligheten lever på gränsen till existensminimum och i stor fattigdom, och av dem lever alltför många under existensnivå. Många lever under slavliknande och totalitära förhållanden utan mänskliga rättigheter, utan rättigheter att organisera fackliga eller politiska organisationer.

På grund av ett missbruk av den fria viljan, har en hel del framgångsrika, eller människor med alltför stor självgodhet, valt bort Gud som en realitet. Andra har valt bort Gud av förnuftsskäl, enligt dem själva.

Konsekvenserna av detta kan vi se i historien och vår nuvarande verklighet. Egoism är en verklig politisk ideolog, ämnad för assimileringen av världens mutkolvar vilka ställer sig till Mammons förfogande. Och den ideologin splittrar människor, och hindrar utvecklingen för en allomfattande demokratisk gemenskap.

Men, invänder många, religionerna har inte alltid varit så värst föredömlig, eller hur!?

Så är det självklart. Trots det lägger miljarder människor förhoppningar på en god Gud, som kan komma till undsättning när livet är alltför svårt att leva – eftersom världsordningens representanter inte gör det.

Andra kan se detta som en förhatlig verklighetsflykt, och fördömer dessa beteenden. För den hoppfulle tycks verklighetsflykten däremot vara enda möjligheten för en ny och ljusare framtid. Och den förhoppningen står jag själv för.

När den rika världen förfasas över religiös verklighetsflykt, så borde de rannsaka sig själva, med den rika världens monstruösa verklighetsflykt, vilket förverkligas i all sin nakna cynism. Den rika världen vägrar inse att Mammons illusioner om den konsumistiska livsstilen är den största verklighetsflykten genom tiderna, på grund av sin omfattning. Och den omfattningen kommer att bli ett fördärv för hela mänskligheten. Denna verklighetsflykt är däremot något att förfasa sig över.

Förhoppningen och tilliten till Gud, kan för många människor istället ge impulsen till en inre förändring, som kan främja det allmännas bästa för den demokratiska gemenskapen.

Det övertygande steget handlar om personlig insikt, ljuset inom dig, något som kan sökas och läras, för ett växande medvetande och kritiskt tänkande. Det handlar om en personlig andlig utveckling, som realiserar drömmen om det goda samhället. Gemenskapen är det som gäller för livet, kärleken och rättvisan. Det handlar om verklighetssynen för världens alla människor – communio.

GUD I VERKLIGHETEN

Jag ser Gud i vetenskapen och i människors goda vilja för den ändamålsenliga utvecklingen. Jag ser i Jesus berättelser om bland annat ”En ny jord, och nya himlar”, med analogier som avslöjas i forskningen kring exempelvis de matematiska och astronomiska dimensionsförklaringarna. 

Mörk materia, mörk energi och vakuumenergi är, exempelvis, begrepp som tycks vara mycket skarpa tecken på Guds andekraft. Kring dessa ståndpunkter känner jag mig hemma i den goda jordmullen, tillsammans med en hel del framstående forskare, som söker och finner den kunskapande tillblivelsens verklighet.

Denna vunna kunskap tillhör, ofrivilligt kanske, även den vetenskapliga spetsteologin. Med liknande sökande har forskarna krävt nödvändiga förändringar av den nuvarande livsstilen, men som nonchaleras av de maktägande politikerna och Mammons spekulationskapitalism – de som för närvarande äger hela världen.

Verklighetssynen behöver inte delas av alla, men om vi kan se den gemensamma nämnaren för strävandet av en hållbarare värld, så borde försoningen kunna vara vägledaren. 

Gud kan knappast förklaras, mer än med provisoriska mänskliga begrepp, men med dessa begrepp kan människor verkligen söka bredda kunskapens möjligheter.

Att söka insikt om Guds närvaro i själva verkligheten, tillhör vägen, sanningen och livet. Det är inte fåfängt – det är meningsfullt. Men är det önskvärt att veta mer om Guds verklighet? Ja, det måste det få vara, för alla de människor som är i starka behov av Gud – framförallt när världsordningen sviker de behövande.

Att önska förklara Guds förklaring är provet på trons betydelse för Ordets görare. Att misstro försöken att förklara Gud, liknar missunnsamhet och förnekelse för mänskliga behov och rättigheter. Mammons görare, däremot, vill inte ha en verklighetens Gud inplanterat hos människorna.

Guds otillgängliga mystik, tycks ligga i tiden som ännu inte varit, i de oskapade energierna, i allt det som ännu inte uppenbarats, som med tiden blir till och ger sig till känna, och som svarar dem som söker. Sök kunskapen om Gud, och du skall finna den – men på olika speciella sätt. Tro är verkligheten för Ordets görare. Tro utan görare, är däremot falsk religion.

Tro och verkligheten har många gånger gått sida vid sida för det allmännas bästa, men även utvecklats med sämsta tänkbara förtecken. Då har det alltid berott på att religionerna utnyttjats på grund av maktens ideologiska egoism.

Världen behöver förändras, för alla människors ändamålsenliga gemenskap! Låt Gudstron fyllas med kraft och mångfald! Kanske vi också bör skärpa lyssnandet på Jesus och hans tal om Guds rike på ett nytt sätt! En kristen kyrka utan Jesus, blir en kyrka utan visdom. Att tro på Gud före kyrkan är teism. Att tro på kyrkan istället för Gud är ateism.