 |
| |
Tidigare
skjutfält, som idag kan ha alternativa verksamheter, kan
fortfarande innehålla explosiv ammunition under marknivån.
|
Foto:
Ormeau.
|
FREDSTEKNIK
Ammunition
i mark
En
tickande bomb
Ammunition
som inte har exploderat finns idag runt om i marken på skjutfält
och på avvecklade skjutfält och utgör en potentiell risk för
personskador. Sådan ammunition utgör i princip "en tickande
bomb". Riskerna finns i Sverige, när skjutfält ska bearbetas
och förändras för civil användning, exempelvis för
bostadsbyggnation eller för sportplaner m.m.
Dan Loyd: |2015-04-24| Icke
exploderad ammunition utgör alltid en potentiell risk och det
gäller även ammunition som har hamnat under markytan. Sådan
ammunition utgör i princip "en tickande bomb" och risken
finns i Sverige på både militära skjutfält i drift och på
skjutfält som förvandlats till områden för civil användning. I
många fall råder det stor osäkerhet om denna riskfaktor och man
vet ofta inte var ammunitionen kan finnas eller hur stor risken kan
vara. Tyvärr minskar inte risken med tiden. Erfarenhetsmässigt vet
man att även 100 år gammal ammunition kan explodera med i stort
sett samma sprängkraft som när ammunitionen var nytillverkad.
SKJUTFÄLT
SANERAS EFTER ANVÄNDNING
När
man avvecklar ett skjutfält saneras det och man letar bland annat
efter icke exploderad ammunition i marken. Tyvärr kan det dock
även efter noggrann sanering finnas kvar sådan ammunition. Man kan
nämligen inte förvänta sig att våra nuvarande saneringsmetoder
är fullkomliga. En annan faktor som man måste beakta är att
riskmedvetandet är betydligt lägre när man vistas på ett område
som tidigare varit skjutfält, än när man befinner sig på ett
skjutfält i drift.
I
det senare fallet är det normalt inte tillåtet för civilpersoner
att vistas på området. Man kan emellertid inte bortse från att
icke behöriga personer ändå tar sig in på militära skjutfält.
Orsaken kan vara dels ett misstag dels en medveten handling. Det är
speciellt allvarligt om kriminella personer letar efter icke
exploderad ammunition på skjutfält i drift för att kunna använda
ammunitionen i terrorhandlingar.
MARKUPPVÄRMNING
KAN ORSAKA EXPLOSION
Onormal
uppvärmning är en orsak till att icke exploderad ammunition i
marken kan explodera. Sådan markuppvärmning kan till exempel ske
genom skogsbränder, hyggesbränning och lägereldar. Man är ofta
inte medveten om de risker som finns. Den stora skogsbranden i
Västmanland i augusti 2014 berörde lyckligtvis inte något
militärt skjutfält. Om så hade varit fallet skulle man inte ha
kunnat bekämpa elden på skjutfältet med hänsyn till den
uppenbara skaderisken för släckningspersonalen.
Det
primära problemet är att söka efter kvarglömd icke exploderad
ammunition i marken. Här kan man använda en kombination av de
tekniker som vi idag använder främst utomlands för att söka
efter landminor och andra typer av sprängämnen. Markradar är en
sådan teknik. IR-teknik där man mäter temperaturdifferenser på
markytan är en annan metod. Föremål i marken stör värmeflödet
till eller från ytan och detta resulterar i små men mätbara
temperaturdifferenser på ytan. Dessa differenser kan användas för
att detektera ammunition i marken. Vid öppna fält är metoden
mycket användbar, men det är betydligt svårare i skog och buskrik
terräng. Det är ofta lämpligt att använda en IR-kamera som är
monterad på en UAV (obemannad luftfarkost).
SVÅRT
ATT FÖRUTSE EXPLOSIONSRISKEN
Ett
annat problem är att reda ut vilka temperaturer och värmeflöden i
marken som kan åstadkomma en explosion. I realiteten vet man mycket
sällan vilken typ av ammunition som finns i marken eller hur långt
under ytan som den finns. Man vet heller inte i vilket tillstånd
ammunitionen befinner sig. Markens egenskaper kan man däremot
bestämma med större säkerhet. Sammantaget
innebär detta att det är mycket svårt att förutse när
ammunitionen kan explodera på grund av uppvärmning.
Motsvarande
problem med icke exploderad ammunition finns naturligtvis också i
andra länder både på skjutfält i froft och på avvecklade
skjutfält. En betydligt större riskfaktor utomlands är icke
exploderad ammunition från olika typer av krigshandlingar. En del
slagfält är kända och de har förhoppningsvis blivit sanerade.
Det finns tyvärr även ett stort antal okända slagfält, där det
kan finnas icke exploderad ammunition av olika typ. I Europa har
alla länder med några få undantag varit inblandade i krig under
de senaste 100 åren. För närvarande pågår strider i bland annat
Ukraina och för tjugo år sedan rådde fullt krig i före detta
Jugoslavien.
För
att öka kunskapen om riskerna med icke exploderad ammunition
pågår ett projekt där vi studerar vilka temperaturer och
värmeflöden i marken som kan åstadkomma en explosion. Projektet
driva av Johan Renner, Matts Karlsson och Dan Loyd,
Mekanisk värmeteori och strömningslära, Linköpings universitet,
samt Stefan Sjökvist, Termisk systemteknik, Linköping.
VAD
HÄNDER NÄR AMMUNITION VÄRMS UPP I MARKEN?
Möjligheten
att genomföra systematisk experiment är av naturliga skäl mycket
begränsad. Inledningsvis använder vi därför en simuleringsmodell
för att analysera problemet. Modellen inkluderar en
"standardgranat" som befinner sig på olika avstånd under
markytan. Vidare studerar vi inverkan av olika marktyper. Man kan
naturligtvis inte dra några generella slutsatser utgående från
detta modellproblem. Däremot ger studier av modellproblemet en
allmän information om vad som händer när ammunition i marken
värms upp och vilka risker som det medför. Extremfallen går att
beräkna med någorlunda säkerhet, men det finns en stor gråzon,
där det är mycket oklart vad som kan hända.
En
preliminär analys visar att en enstaka lägereld normalt inte
orsakar en explosion av ammunition som ligger i närheten av elden
och ett stycke under markytan. Om man däremot eldar många brasor
efter varandra på samma plats så ökar risken avsevärt och
personer runt lägerelden kan skadas vid en explosion. Vid en
skogsbrand kommer marken att värmas upp kraftigt och det är då
mycket stor risk att eventuell ammunition i marken exploderar och
skadar personal som deltar i släckningsarbetet.
Dan
Loyd, professor, Mekanisk värmeteori och strömningslära,
Linköpings universitet.
|
