 |
|
Alla
ska med... |
Foto:
RLC |
KRÖNIKA:
All
inclusive
Bilda
9,5 miljonerklubben nu!
Vem
vill inte någon gång i livet åka till ett superlyxigt hotell där
allt är förbetalt, inget är omöjligt och guldkantskänslan ständigt
närvarande. Kort sagt, en tillvaro där allt flyter på,
upplevelserna är behagliga och om det händer något finns
servicen, eller hjälpen, där på direkten. Tidigare skulle detta
kunnat vara en bild av det svenska folkhemmet och dess arvtagare, välfärdssamhället.
Nu har något hänt och det är först med perspektivkikare som vi
ser vad – upplösning av samhällsgemenskapen, demontering av värdegrund
samt solidaritet och demokrati på dekis.
ULF SVENSSON: |2012-10-12|
Dock måste jag fortfarande tillstå att mycket fortfarande
fungerar väl. Den stora frågan är hur länge till. Själv hamnade
jag nämligen på Karolinska universitetssjukhuset för operation.
Jag blev väl omhändertagen även om jag kände viss oro, när jag
innan operationen kunde läsa att Karolinska universitetssjukhuset
hade producerat för mycket vård året innan, uträknat av
Stockholms läns landsting, och nu gällde det att bli av med 800
personer i personalstyrkan. Samtidigt har man under våren och
sommaren kunnat läsa om långa köer till operationer, överbeläggningar
med ökade patientrisker rent allmänt, att man kunde bli vårdad på
annan avdelning än den som man egentligen tillhörde vilket ökade
riskerna än mera, resistenta bakterier med mera, med mera.
1,6
miljonerklubben
1,6
miljonerklubben bildades 1998 genom att ett antal starka, kända,
kvinnor över 45 år gick samman för att påverka politiker och den
allmänna opinionen. Fokus i arbetet var att arbeta för en mer hälsorelaterad
forskning på kvinnor i Sverige. Man menade att mannen var normen
inom medicinsk forskning och att även forskning på
kvinnorelaterade sjukdomar bedrevs med mannen som förlaga. Arbetet
har varit framgångsrikt vilket bland annat fått till följd att en
systerorganisation bildats för kvinnor mellan 25 och 45 år – 2,6
miljonerklubben.
Vid
sidan av dessa båda organisationer kan vi hitta en rad patientföreningar
kring alla stora folksjukdomar men även organisationer för mindre
patientgrupper. Listan kan göras lång, mycket lång!
Alla
drabbas
Faktum
är att när någon blir sjuk drabbas flera personer i den närmaste
omkretsen – familj, släkt, vänner, arbetskamrater med flera.
Livet förändras och det som tidigare var självklart, som en
promenad i skogen, kan nu ha reducerats till ett trevligt minne.
Sociala kostnader läggs till ekonomiska dito. Beloppen blir snabbt
astronomiska och lönsamheten stiger om samhället skulle satsa på
förebyggande åtgärder. Och, det är här någonstans, som vi nu
kan se vad nedmonteringen av viktiga samhällsfunktioner kommer att
kosta i form av personligt lidande, sociala sammanhang och ekonomisk
utveckling.
Föreningen
för Alla
I
Örnsköldsvik finns faktiskt en förening för alla. Den startades
2010 och har som främsta mål att arrangera en årlig Picknick i
Parken. Men föreningen handlar också om att arrangera olika
evenemang för att främja mångfald och gemenskap. Man kan fundera
på att de är ideella krafter som drar och också fundera på om
samhället borde ha gjort detta eller inte. Antagligen fungerar en sådan
här verksamhet alldeles utmärkt utan att malas sönder i kommunala
eller byråkratiska beslutskvarnar. Det ideella har definitivt en
viktig plats i Sverige i dag, men för att vardagen ska fungera för
alla som drabbats av än det ena än det andra krävs andra typer av
omsorger.
Samhället
måste helt och fullt ta det ekonomiska ansvaret! Det om något är
samhällets elementära legitimitet.
social
spetshumanism
Jag
skulle vilja påstå att en 9,5 miljonerklubben är det som vi i
Sverige allra mest behöver. En klubb som ser till varje individs
behov och som också tar vara på varje individ. I skenet av att den
politiska debatten just nu handlar om hur många miljarders
miljarder som ska gå till utbyggnaden av infrastrukturen, där ju
allt som produceras respektive de som producerar skyndsamt ska fram,
kanske man skulle kunna fundera på vilka värden som all denna
produktion ska främja om inte sociala, kulturella och mänskliga värden.
Frågan
är hur stort ekonomiskt utrymme som är kvar efter att vi satsat på
spetsteknologi och innovation till spetshumanism, mångfald och
gemenskap. Investeringar måste ju ha en avkastning men denna verkar
i dag gå till de individer som minst behöver den. Det är om detta
9,5 miljonerklubben handlar om.
|
