IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Världens längsta hus, 4,4 km. Kraft Durch Freudes arbetarhotell på ön Rügen – en monstruös arkitektur av Speer.

EFTER Nürnbergrättegången

Albert Speers verklighetsflykt

Besattheten av sig själv och hans Hitler

I slutet av sitt liv erkände Albert Speer för författaren Gitta Sereny att han varit likgiltig för arbetarnas villkor och levnadsförhållanden. Det enda som gällde för honom var deras prestationsförmåga. Speer berättade att han aldrig varit någon humanist. Han hade beskrivit detta åtskilliga gånger vid förhör, intervjuer och i sina egna böcker. Det som betydde något var om försvårande förhållanden hindrade produktionstillväxten. Missförhållandena hos arbetarna var aldrig en moralisk fråga som berörde Speer, enligt honom själv.


  Paul Lindberg: |2012-01-13| Rügen vid Östersjökusten är det stora semesterparadiset för tyskarna, även under nazitiden. Vid de långa milsvida sandstränderna skulle även arbetarfamiljerna få njuta av sol och rekreation. Och bara några kilometer därifrån kom snart slavarbetarna att få slita livet av sig, på grund av militära befästningsverk som organiserades under Albert Speers ledning. Det var miljoner arbetare som förslavades.

År 1981, samma år innan Albert Speer dog, ringde han en sen fredagskväll till författaren Gitta Sereny. Han var på glatt humör och var lite på "kanelen" och gick rakt på sak: "Trots allt har jag gjort ganska bra ifrån mig. Jag var Hitlers arkitekt; jag var hans minister 

KZ-jordkällare för slavar, fuktig utan värme, vid Peenemünde. Dessa fanns överallt i Tyskland. Miljoner slavarbetare gick under – män, kvinnor och barn.

för rustning och krigsproduktion; jag avtjänade tjugo år i Spandau och jag gjorde ny karriär efter frigivningen. Inte illa, eller hur?" 

SKULDEN

Albert Speer gjorde ett avgörande medgivande av sin skuld och medverkan för ett möjliggörande av Förintelsen. Han skrev ett brev 1977 till Sydafrika, riktat mot förnekare av Förintelsen, som menade att det aldrig ägt rum.

Brevets innehöll följande: 

"Jag anser än i dag att de grunder på vilka jag dömdes av den Internationella militärtribunalen var giltiga. Det är dessutom fortfarande viktigt för mig att jag tar på mig ansvaret, och sålunda en generell skuld, för alla de brott som begicks efter min utnämning till minister i Hitlers regering den 8 februari 1942. Det är inte de individuella handlingarna eller försummelserna, hur allvarliga de än var, som tynger mig, utan mitt uppträdande och min hållning som en del av ledarskapet. Det var därfär jag accepterade ett övergripande ansvar under Nürnbergrättegången och på nytt bekräftar det nu. Än i dag anser jag dock att min största skuld ligger i att jag gav mitt tysta medgivande till Förintelsen på miljontals judar."

Detta var Speers första erkännande av hans medskyldighet till Förintelsen. Hade dessa ord uttalats under Nürnbergrättegången så hade Speer dömts till döden. När brevet offentliggjordes så ville Speer inte göra några invändningar, och accepterade att detta var hans ståndpunkt. Han hade alltså haft full kunskap om vad som hände med judarna, men valt att vända bort blicken från vad som hände (Billigung – tyst medgivande).

SPEER ORGANISERAR FÖRINTELSEN

Efter det att Speer blev rustningsminister och övertog OT (Organisation Todt), inledde han på direkt order från Hitler att han och Himmler skulle förverkliga en effektiv förintelse av judarna. Speer såg till att förverkliga dessa direktiv. OT tog över hela krigsansträngningens och industrins organisering och ansvaret för infrastrukturen. Det gällde framförallt järnvägarna och hela bygg- och befästningslogistiken. 

För att ett så gigantiskt projekt som "Den slutgiltiga lösningen" skulle vara realiserbart, måste en teknologisk plan framställas, kommunikationer ställas till förfogande och massiva arbeten utföras. Och här skulle det visa sig att ingen var lämpligare än just Speer – Hitlers närmaste och pålitligaste minister vid den tiden. 

Speer såg till att dugliga teknokrater sattes på rätt ställe för att mördarmaskineriet skulle bli så effektivt som möjligt. Tågtidtabeller, med flera turer per dag, anordnas till Auschwitz-Birkenau och övriga kz- och förintelseläger. Alla anläggningar och järnvägsbyggen utfördes av slavar som därefter mördades. Dessa slavarbeten organiserades under Speers ledning, med hjälp av hierarkiskt underställda chefer. Himmlers SS uppspårade, fängslade och ansvarade för själva mördandet. Samarbetet dem emellan var förutsättningen som möjliggjorde historiens värsta massmord. 

Allt om detta finns med i Speers böcker – och det märkliga är att han förnekade all kännedom om "Den slutgiltiga lösningen". Det finns naturligtvis en enkel förklaring: Speer ville helt enkelt överleva. Sista åren av Speers liv kunde det ena bevismaterialet efter det andra komma på plats, som visade att han personligen var ansvarig, tillsammans med Himmler och Hitler, som huvudansvariga – resten var underhuggare.

SANNINGEN OCH EFTERVÄRLDEN 

Det finns ändå en poäng med att Speer friades från dödsstraff under Nürnbergrättegången. I sina böcker gör Speer upp med nazismen. Han skriver från en position som ger faktamaterial, som troligtvis annars aldrig hade kommit till kännedom. Mycket kom fram i Speers böcker – om än inte alltför sanningsfullt. Han avslöjade händelser bakom kulisserna, om Hitler, om de övriga ledarna, men inte att han själv tillhörde en av de allra största brottslingarna, vilket han verkligen var. Speer var ångerfull, och han sökte rädda sitt liv. Hans ånger och avståndstagande mot nazism tycks ha hållit i sig livet ut, men hans stolthet för sitt livsverk växte med åren fram till sin död.

Något jag själv fastnat för är Speers varningar inför framtiden. Han varnade i sina böcker om att det som hänt inte får upprepas. Han menar att makten i sig skapar elände för människorna. Han varnar också för sökandet efter den optimala teknologi- och industritillväxten, som alltid genererar makttillväxt med följden av minskad empati- och solidaritetskänsla människor emellan. Och som förr eller senare kommer människorna till skada.

Till slut vill jag själv lägga till Jesus varnande ord: "Människas makt över människa leder till människans fördärv."

De två citaten om Speers erkännanden är hämtade ur boken Albert Speer och sanningen, av Gitta Sereny, Bonniers, 2009.

Sanningen om Speer

Albert Speer (1905-1981), arkitekt och delaktig till historiens värsta massmord i sällskap av Hitler och Himmler.

Hitler drömde om väldiga byggnadsverk, som med tiden skulle komma att få bli historiska ruiner, enligt Hitlers tes om sin s.k. "ruinregel". Byggnaderna skulle bäras upp av sten för att göra sig bra som ruiner. Innan Hitler tog livet av sig fick han uppleva att större delen av Tyskland blev en ruinhög.

Partidagarna i Nürnberg behövde en marschplats av största möjliga storlek.

Speer var medveten om att han ansågs som en ganska usel arkitekt bland sina kolleger. Men Hitler var förtjust, och det var det som gällde.

Hitlers rikskansli, ritat av Speer, visade inget mindre än storhetsvansinne. (Bundesarchiv)

Nazi-kongresshallen i Nürnberg, som rustas upp för användning av annat slag än under nazismens era.