Framväxten av en tolerant religiositet var kännetecknande för al-Andalus.	Foto från Alhambra

Religionsdialog

Islamiska riket al-Andalus

En av profeten Muhammeds närmaste män lär ha sagt att Koranen är en utmärkt skrift mellan två bokpärmar. Det är människorna som får den att tala. Och på samma sätt kan islam inte beskrivas på ett enda sätt, bilden av religionen påverkas och skiftar med dess uttolkare. I boken Vems Islam visar författaren Mohammad Fazlhashemi hur synen på islam förändrats genom historien, och ger samtidigt insyn i debatten inom islam av i dag. Det finns enligt författaren ett brett stöd bland muslimer för ett modernt islam. Och där en traditionell och okritisk hållning får lämna plats för kritiskt tänkande, jämställdhet och demokrati. Utdrag ur kapitlet Det andalusiska fenomenet publiceras här nedan. 

icke-muslimer erkänner islam en rad långtgående juridiska rättigheter för icke-muslimer som lever under muslimsk överhöghet. Det handlar om bestämmelser om bokens folk, de s.k. dhimmi, det vill säga människor som lever under muslimskt herravälde och officiellt har erkänts trots att de tillhörde en icke-muslimsk religion. Dessa bestämmelser kom redan under Muhammeds egen livstid och blev en ledstjärna i förhållandet till judar och kristna på Arabiska halvön, och senare även i kontakterna med andra religiösa grupper. Bokens folk skulle garanteras en sorts religionsfrihet. De skulle få sin tro och utöva sin religion och inte utsättas för påtryckningar om att omvända sig till islam. Bestämmelserna skulle också fungera som en garanti för fredlig samexistens mellan muslimer och icke-muslimer. Tolkningen av dessa bestämmelser har emellertid inte varit entydig, delvis beroende på att Koranens utsagor i denna fråga är något vaga.

Ett annat exempel är den periodvis gynnsamma utvecklingen i det muslimska Spanien, al-Andalus, som under närmare 800 år var under muslimskt herravälde. Muslimerna lyckades utveckla en kulturellt och materiellt framgångsrik civilisation i al-Andalus där judar, kristna och muslimer under långa perioder levde i fredlig samexistens. Det omtalade andalusiska fenomenet utgår från många samverkande faktorer.

Under långa perioder dominerades regionen av politisk stabilitet, ekonomisk tillväxt och civilisatorisk utveckling. Det gäller främst perioden som kommit att benämnas som al-Andalus guldålder, under kalifatet i Córdoba 912–1031. Under perioden från 750-talet fram till mitten av 1000-talet kännetecknas utvecklingen i al-Andalus av materiellt välstånd, kulturell blomstring, framgångsrik handel, förbättrat jordbruk, stadsmiljöer med storslagna palats, bibliotek med hundratusentals böcker, upplysta gator, offentliga badinrättningar, kanalsystem för avlopp, akvedukter med rinnande vatten etc.

Hovet bedrev generös mecenatverksamhet för forskare för forskare, poeter och lärde inom olika discipliner. Under denna era gjordes stora framsteg inom skönlitteraturens, poesins, den naturvetenskapliga forskningens och filosofins område. En rad framstående lärocentra och andra vetenskapliga institutioner som observatorier, bibliotek och liknande etablerades till exempel i Córdoba, Toledo och andra orter på al-Andalus. Dessa fungerade som en brygga för att vidarebefordra lärdomar från den muslimska världen till Europa.

DEN GYNNSAMMA UTVECKLINGEN tar sin början med att den siste kvarvarande prinsen ur den umayadiska dynastin, Abd ar-Rahman, flyr hals över huvud till al-Andalus för att undkomma den rivaliserande abbasiddynastins bödlar. Han bildade emiratet i Córdoba och klippte banden med det abbasidiska kalifatet och därmed också det övriga islamiska riket. Detta hade inte bara betydelse för den politiska och ekonomiska utvecklingen, utan förändrade även förhållandet till islam i en pragmatisk riktning.

Vid sidan av den materiella och kulturella blomstringen var det framväxten av en tolerant religiositet som var kännetecknande för al-Andalus. Sammantaget ledde utvecklingen i al-Andalus till ett inkluderande samhällsklimat som välkomnade alla andalusier oavsett religiös tillhörighet, och det blev möjligt för människor med olika bakgrund att känna sig delaktiga i den andalusiska kulturen.

Författaren Nathan Shachar, som har god inblick i Spaniens och den spansktalande världens utveckling, skriver i sin bok Den gåtfulla passionen. Essäer om den spanska världen att när man tar sig an de litterära verken från al-andalus under perioden mellan 750 och 1000 finner man inte minsta fläkt av irredentism eller exilpatos. Muslimerna såg på al-Andalus som sitt hem. Muslimska hovpoeter prisade al-Andalus växter, vattendrag, dofter och dagrar med samma inlevelse som deras föregångare i olika delar av det islamska riket spelade på ökengeografins eller andra former av närliggande miljöers strängar.

Det andalusiska fenomenet naggades i kanten mot slutet av 1000-talet, samtidigt som den kristna återerövringen, la Reconquista, tryckte tillbaka muslimerna i olika omgångar. Utvecklingen berodde också på sammanbrottet i kalifatet i Córdoba som innebar att den politiska sammanhållningen inom det muslimska lägret upphörde och ersattes av en destruktiv rivalitet som pågick mellan olika statsstäder runt om i al-Andalus.

Intressant att notera är att även under den här perioden gick lojaliteterna kors och tvärs över religionsgränserna. Det hände t.ex. att muslimska och kristna furstar ingick allians mot en tredje muslimsk eller kristen furste. Ytterligare en faktor som bidrog till att den andalusiska modellen nedmonterades var att bokstavstrogna och ortodoxa grupper från Nordafrika, som exempelvis almoraviderna (1089–1145) och almohaderna (1147–1212), tog över styret i delar av al-Andalus. Dessa var inte bara restrektiva och intoleranta mot icke-muslimer utan motarbetade i ännu högre grad den toleranta och pragmatiska form av islam som hade utvecklats i al-Andalus fram till mitten av 1000-talet. 

Det definitiva slutet för det andalusiska fenomenet kom när de sista muslimska makthavarna besegrades av los reyes católicos –  de katolska monarkerna – Ferdinand och Isabellas arméer.

Boken Vems islam av Mohammad Fazlhashemi är en kunskapspärla för alla dem som vill veta mer om den islamiska civilisationen. Världen som den ser ut är i stort behov av försoning, och det är någonting man får ta lärdom kring i denna högaktuella bok som utgavs 2010.