 |
Pang,
där satt den! Pang och bombardemang för jobbens skull! |
LEDARE
1914
– 2014
Vapenskrammel
och korruption
Socialdemokratiska
arbetarpartiet styrs av en Ledare som söker samla partiet för en
politisk seger lagom till hundraårsminnet av 1914. Det året brakade första
världskriget löst. Vapenhandeln slog den tidens alla rekord. Det tillverkades och levererades vapen i en
aldrig tidigare omfattning. Denna vapenhandel resulterade med över 20
miljoner människors död. Sysselsättning för profitens och
dödandets skull är självklart moraliskt brottsligt! Och Ledarna för denna vandel är
skyldiga till många människors lidande och död – då, precis
som idag.
Paul Lindberg: |2013-02-17| Krigsindustrierna
gick på högvarv åren kring 1914. Folk arbetade i sitt anletes
svett – de var sysselsatta och de var lågavlönade, de arbetade omkring 12 timmar per dag.
Arbetsinsatsen resulterade i död
och förintelse, och utfördes av dem som många gånger senare
själva blev kanonmat.
Sten
Tolgfors, tidigare försvarsminister och skandalomsusad i
beryktade vapenaffärer, han fick sparken, men som han själv
kallade för sin avgång. Då, var han gråtfärdig och kunde knappt
hålla tårarna borta på grund av alla elaka människor som
klandrade honom, tycktes det. Idag är han åter tillbaka i
vapensvängen. Tolgfors tillhör antagligen den typen som aldrig
lär sig av egna misstag. Han har inte varit ensam om det, det
gäller även tidigare statsministern Göran Persson,
dåvarande partiledaren för Socialdemokraterna, likaså den nye partiledaren Stefan
Löfven. Och det är säkerligen inte vad aktiva
socialdemokrater tänkt sig – eller? Många frågar sig hur långt
avdemokratiseringen egentligen får gå?
SVENSKA
VAPEN DÖDAR
Svensk
vapenindustri har ett vilseledande och korsvist ägande mellan flera
EU-länder. Som i en spänningsroman finns agenter som aggressivt pressar fram
säljlägen, med arbetsmetoder som fullständigt liknar maffian
– med mutor, påtryckningar och korruption. Att det bakom dessa förhållanden är ledande
politiker som agerar och driver dessa affärer, liknar tydligt samma
sorts människor som agerade inom vapenhandeln omkring Första
världskriget, och tiden därefter inför Andra världskriget.
Bevisligen
har svenska vapen använts i olika militära konflikter runt om i
världen idag. Krigsmateriel anses vara den profitstarkaste
handelsvaran efter oljan. Svenska vapen tillsammans med världens
övriga vapenhandel leder till ett permanent krigstillstånd i
framförallt världens fattigare länder. Och detta beror på lönsamheten och på
asociala drivkrafter, vilket möjliggör detta helvetiska elände.
Krigsherrar upprätthåller regionala herredömen med vapenmakt och
reglerar åtkomsten av naturrikedomar av många olika slag.
Fredsrörelsen
blir ideligen slagna på käften av vapenhandelns maktmonster. Trots alla
avslöjanden kring maktkorruption och den evinnerliga oetiska verksamheten, så vill de istället
hemlighålla vapenhandeln och
kringgå lagar och moral. För
att kunna avslöja dessa hemlighetsmakerier krävs
det ett seriöst politiskt agerande för att hålla verkligheten vid
liv. Det blir då så mycket sanning som det frammanande modet
kan prestera för att kunna närma sig den faktiska verkligheten. Alltså: lögnerna om
jobb och sysselsättning i våra vapensmedjor är det allra lägsta
argument, ur etisk synvinkel, för att försvara legaliteten av vapenexport.
Det om något liknar politisk brottslighet och en fascistisk
människosyn. Detta är inga överord, det är verklighetens
lågvattenmärke.
RIKEDOM
FÖR POLITISK DEMOKRATI
Politik
och rikedom, måste istället kunna omsättas till rikedom för politisk demokrati
– helt och hållet för demokratins och människornas bästa. Världshandelns
historia har
mestadels varit kontroversiellt, och varit grundorsaken till
utrikespolitiken. Denna utrikespolitik ledde till ett
girigt strävande efter hegemoni över andra länders naturrikedomar – det
är imperialismens signum.
Efter Andra
världskriget fick Västvärldens länder, sinsemellan, den varaktigaste fred
någonsin. Samtidigt har Västvärlden aldrig tidigare
försett den fattigare världen med så mycket vapen som under denna
"fredsperiod". Efter Andra världskriget har fler dödats i krig än
under Första världskriget. Möjligheten till detta mördande har
varit tillgången av den enorma mängden vapen. Västvärldens
utanförskapsländer krigar åt den rika världen – för tillväxtens
skull.
EN
UNDRAN
Det
finns en omfattande undran, och det frågas ofta om hur det ska gå för den här
civilisationen. För många står allting redan fullständigt klart och begripligt. I våra verkliga tankar kan vakna människor
med stor spännvidd urskilja vad som
händer. Det handlar om integrerade förbindelser människor emellan, då verkliga tankar
upprättas – sanna tankar av verklighetsbilder i relevansen med återupprättelsen
av klarheten. Sanningen skiljer sig från pratets illusionistiska bludder
och påtvingade maktspråk.
Den kunskap som förenar oss finns mestadels i
det tysta eller outsagda – tyst kunskap – eller i gåtfulla och envisa
föreställningar om att det
levande vill helt enkelt inte dö. Tankar skapas överallt på
vägen mot sanningen och livet. Den verkliga
tanken kan komma och besöka oss, och avlösa den fjättrade tystnaden, för att istället
låta ropen skalla öppet och fritt – högt! HÖGT!
|
|
|
Möjlig och
nödvändig
I
var och ens tankar är utelämnandet av sig själv som varelse förkastligt, då
förlorar man sig själv. Verkligheten uppkommer i tanken och
där kan man inte utesluta sig själv, då är man förlorad och handlingsförlamad.
Människans
alla strider upphör aldrig. Många handlingar görs om och om igen,
med glödande fanatisk intensitet och med infernalisk ondska, det upprepas och upprepas,
dag ut och natt in. Driften, begären och egots växande hopp och
uppfyllelse, i jakten på lyckan, från liv till död –
innehållslöst, luft utan syre och undergång.
Det
är när själen blir oanträffbar som det kommer in en desperation i leken
att man vill vara någon.
Dödsmedvetandet
fyllt med en gränslös längtan, eller med egenskapen att ansluta sig själv i
tankens lysande klarhet.
Banden som
håller välden samman, håller på att lösas upp och falla isär, som i en
vision – eller som i en mardröm. Som i ett apokalyptiskt sammanhang av det
som lät gott istället övergår i det skrämmande och det barbariskt
uniforma.
Kärleken är
klargörande, inte blind. Sann kärlek är inte illusorisk. Liksom hatet är
det en primalkälla. Men kärlek är inte lätt att komma över. Hat finns
det oerhörda reserver av. Och uppenbarligen riskerar man sin tillvaro genom
att vänta på den mer sällsynta lidelsen. Man måste alltså lära sig
förstå hatet, som är så allomfattande, om man vill att ens själ
överhuvudtaget ska kunna finna klarheten.
Hatet
tycks vara inneboende i själva materien och följaktligen en komponent till
förmågan att marschera.
Att tämja
ondskan, eller inte tämja ondskan, det är frågan. Gör man det inte
saknar andligheten sin betydelse!
"Sannerligen,
sannerligen säger jag till er: om inte vetekornet faller i jorden och dör,
så förblir det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det med sig
mycket frukt."
Texten
är inspirerad och med omskrivningar efter Saul Bellow,
nobelpristagare i litteratur.
|