Paul Lindberg: |2021-07-20| En av världshistoriens ohyggligaste katastrofer var utan tvekan det rasbiologiska bedrägeriet som framförallt spred sig från Sverige och Tyskland. Några få personer som kallade sig forskare – de så kallade "skallmätarna" – och det som framkom ur deras omfattande "skallmätning" var att de storskalliga var bättre människor än de med mindre skallar. Och de syftade då på att det var svenskar och nordeuropéer som det gälle. Storskalligheten i sig gjordes till kvasivetenskap. Döskallarna blev också utrotarnas symbol inom SS-organisationen, och det på grund av samarbetet mellan svensk rasbiologi och SS i Tyskland under 30-40-talen.

De första rasforskarna i Sverige var Retzius, far och son, och som till största insatsen i sin forskning mätte kranier – i en mycket knäppskallig omfattning som sedan utgjorde "bevisningen" att: storskallighet var en bättre ras än de med mindre skallar. Och så mycket större vetenskapliga kunskaper finns inte med i handlingarna – mer än ett bedrövligt och ovetenskapligt språkbruk om den storskaliga rasens överlägsenhet. Men storleken på skallarna bevisade bara att det var olika storlekar och ingenting annat. Och det var bara skallar som kunde bedömas. Det handlar alltså om ren humbug och kvacksalveri. Ändå kunde det göra sådan oerhörd ondskefull påverkan.

Det "omfattande skallmätandet"

Kvantitetens massomfång av "skallmätandet" var det som imponerade av det som skulle utgöra bevisningen för de så kallade vetenskapsbevisen och "storskallarnas" överlägsenhet. Eftersom jag själv är storskallig så är det inte något man kan glädjas över. Det här är säkert den sämsta "vetenskapsförklaring" någonsin i vår världshistoria. Vi storskalliga i dagens Sverige protesterar mot dessa tokerier och de som förvarar rätten att möjliggöra nazismens värderingar på svenska högskolor.

Det är kränkande när folk som är anställda som akademiker försvarar rätten av att bocka sig för nazism, även om det av vissa förklaras som "vetenskaplig" forskning. På 30-40-talen var den svenska "skallmätaren" och "experten" Herman Lundborg i Tyskland för att hjälpa nazistchefen SS Heinrich Himmler och de tillsammans klargjorde om hur vikten av renrasighet måste bedrivas. Och det framkom att storskallarna skulle beskyddas genom att fördriva "småskallarna". De använde sig faktiskt av det språkbruket i deras så kallade kunskapsvärld.

Herman Lundborg var efterträdaren av Gustaf Retzius som lagt grund för storskallarna. Lundborg tog sig tillbaka till Sverige under 40-talet när det började bombas i Tyskland. I Sverige tog Lundborg sig in hos Liberalerna, men försvarade sin "vetenskapliga forskning" in i döden.

Det här med att kalla sig "liberal, eller nyliberal" har varit möjligheten för vilken nazist som helst att kunna försvara rätten att vara nazist än i dag. Och det kan också vara en av orsakerna till att så många flyr Liberalerna i dag. Men,  Ingen har rätt att försvara nazismens existens. Tvärtom – det är varje människas ansvar att bekämpa allt nazistiskt, även om det bortförklaras som "vetenskap". Vetenskapen om nazismens följder är däremot en nödvändighet!

Rasbiologi och rashygien

Nazismen i Tyskland var det enda landet i världen som renodlat och politiskt genomförde dessa ideologier, med hjälp från den svenska "experten" Herman Lundborg  som fortsatte som Liberal partimedlem. Många miljoner människor fick sätta livet till och kunskapen om rasbiologi och rashygien omfattades aldrig i några andra länder än i Tyskland och i Sverige. Ett litet tecken från dessa ideologier är kvalificeringen av så kallade A-barn, som förekom i Sverige ända inpå 50-talet. A-barn skulle alltså vara bättre skapta än vissa andra barn, vilket som tur var aldrig kom till användning därefter.

För demokrati och humanism är det värdefullt att den akademiska världen gör ingripanden för att söka stoppa alla de krafter som utnyttjar falskheten att kalla sig liberal. Och inte ska kunna försvara personer som exempelvis Gustav Retzius och Herman Lundborg. Låt inte universitetens salar och utrymmen få namnges med deras namn. Det om något är falskhet och utnyttjandet av liberalism.