 |
| |
”Rannsaka dig själv var dag, innan du kallas till räkenskap…”
|
Foto:
RLC
|
Bahá’í
Tolv
tecken på kärlek
Det
du vill att andra gör för dig ...
Tom Price, välkänd i hela bahá’í-världen
både som kördirigent och föreläsare. Han var även föreläsare
på sommarskolan på Västgötaslätten för två år sedan och gjorde då ett starkt
intryck på deltagarna. Årets ämne, som han behandlade under sex
sessioner, var 12 tecken på kärlek - ett ämne som borde
intressera de flesta.
Bahá’í: |2015-01-25|
Varje
år anordnar Bahá’í-samfundet en sommarskola då, bahá’íerna
och deras vänner samlas i 4-5 dagar för att umgås och lära sig
mer om olika ämnen av intresse för bahá’íer, men även för
andra andligt intresserade. Liksom under de senaste åren träffades
vi på Lundsbrunns härliga konferenscenter, naturskönt belägen på
Västgötaslätten.
Årets
inbjudna talare var Men det var inte den romantiska kärleken som
han talade om, utan den starka människokärlek som genomsyrade allt
vad ’Abdu’l-Bahá gjorde. Bahá’u’lláh utsåg före sin
bortgång sin äldste son till Centrum för sitt förbund och som
levande exempel på hur bahá’í-läran bör omsättas i
praktiken. Hans son tog sig namnet ’Abdu’l-Bahá som betyder
”tjänare av Bahá (ljus, strålglans, härlighet)”.
Tom
Price berättade att han gått igenom ’Abdu’l-Bahás skrifter
och undersökt vad som var särskilt viktigt för att i praktiken utöva
den människokärlek som är central i alla de stora religionerna.
Han kom på det sättet fram till 12 tecken som uttrycker och leder
till kärlek. De 12 principer Tom Price kom fram till är förstås
ett resultat av hur han själv förstått detta ämne och inte något
slags 12 budord med gudomlig auktoritet. Inte desto mindre tyckte
nog de flesta åhörarna att de tolv tecken han kommit fram till var
mycket tänkvärda.
Inledningsvis
betonade Tom Price vikten av att man varje dag reflekterade över
hur man lyckats, eller inte, ta olika tillfällen i akt att utöva kärlek.
Vikten av att varje dag reflektera över sina handlingar betonades
redan av Bahá’u’lláh i den lilla skriften Förborgade Ord, där
han säger: ”Rannsaka dig själv var dag, innan du kallas till räkenskap…”[1]
Det
första tecknet på kärlek är, menade Tom Price, att värdera
enighet högre än allt annat. Det innebär framför allt att
undvika gräl om vem som har rätt. Det är viktigare att inte
orsaka oenighet än att till varje pris hävda sin rätt.
’Abdu’l-Bahá var orättfärdigt fängslad i 40 år och utsattes
för många oförrätter av människor i hans närhet som var
avundsjuka på den stora kärlek och uppskattning han rönte från så
många som mötte honom. Men ’Abdu’l-Bahá uttryckte aldrig
vrede. Även mot sina fiender var han kärleksfull - ett levande
exempel på den människokärlek Jesus predikade och praktiserade.
Det
andra tecknet är acceptans och tolerans av alla människor. Det låter
kanske inte så dramatiskt, men om vi tänker efter kan det vara nog
så svårt att inte bli irriterad på andra människor. Den tid vi
lever i kännetecknas över hela världen av en enorm
folkomflyttning, vilket innebär att vi dagligen konfronteras med människor
från helt andra kulturer, religioner, seder och bruk. Att
acceptera, eller åtminstone tolerera, människor som inte alls
beter sig enligt våra värderingar, har för många blivit så svårt
att frågan fått politiska dimensioner.
Det
tredje tecknet är prisande och tacksamhet. Det är viktigt att visa
människor vi möter att vi är glada över att träffa dem. Och det
är viktigt att visa uppskattning och tacksamhet när någon gör något
som är bra. Hur vanligt är det inte att vi bara ger feedback när
något inte fungerar som det ska!
Det
fjärde tecknet på kärlek är att se det gudomliga återspeglat i
alla människor, om än i olika grad. Sann religion visar oss de
gudomliga egenskaperna och gör det möjligt för oss att hitta dem
inom oss själva. ’Abdu’l-Bahá förklarar att närhet till Gud
innebär att våra personliga egenskaper blir mer och mer lika de
Guds egenskaper som reflekteras i mänsklighetens gudomliga lärare;
i Moses, Jesus, Budda, Krishna, Mohammed, och i vår tid, Báb och
Bahá’u’lláh. Centralt bland dessa himmelska egenskaper är osjälviskhet.
Hur blir man osjälvisk? Genom att hela tiden tänka på andra istället
för på sig själv.
Det
femte tecknet på kärlek är att lyssna och vara förstående. Att
ge sig tid att lyssna på en annan människa är ett konkret tecken
på kärlek. Hur många är inte olyckliga för att ingen lyssnar på
dem? Och för att vara till verklig hjälp måste man lyssna
noggrant, så att man förstår vilka behov den andre har, som
ligger bakom vad han säger.
Det
sjätte tecknet på kärlek är förlåtelse. Tom Price har här en
viktig poäng, tycker jag, när han påpekar att förlåtelse inte
främst är viktigt för dem som mottar förlåtelsen, utan framförallt
för en själv. Genom att förlåta en oförrätt, befriar man sig
själv från bundenhet vid den andre. Kan man inte förlåta, innebär
det att man år efter år går och grämer sig över oförrätten.
Men genom att förlåta blir man befriad från denna börda. Tom påminde
här om bönen ”Fader vår” som Jesus lärt oss. I den bönen
ber vi Gud förlåta oss, ”såsom vi förlåta dem som oss
skyldiga äro.” Tom påpekade vidare att det i Evangeliet
omedelbart efter ”Fader vår” finns en starkare formulering: att
vi själva måste förlåta för att Gud ska förlåta oss.
Det
sjunde tecknet på kärlek är en vänlig tunga. Vi ska vara försiktiga
med hur vi uttrycker oss. Ord som sårar kan ställa till stor skada
som kan vara ett århundrade eller mer, säger Bahá’u’lláh. I
bahá’í-tron är baktal en svår synd. Vårt tal ska vara milt
som mjölk, då bygger det upp och skänker liv.
Det
åttonde tecknet på kärlek är osjälvisk och ovillkorlig kärlek.
Sådan kärlek är varaktig, inte begränsad till en viss händelse
eller handling. Det är vårt högre jag som utövar denna sorts kärlek,
medan fysisk attraktion är ett uttryck för vår animala sida.
Det
nionde tecknet på kärlek är tjänande. När Bahá’u’lláhs äldste
son av sin far utnämnts till levande exempel på hur bahá’íer bör
leva, tog han sig namnet ’Abdu’l-Bahá, som betyder tjänare av
Bahá. Ordet Bahá syftar både på det gudomliga ljuset och på
personen Bahá’u’lláh, som är den som i vår tid reflekterar
det gudomliga ljuset. Att tjäna Gud är den högsta ställning som
en människa kan uppnå.
Det
tionde tecknet på kärlek är att vara orsak till glädje. Glädje
är viktigare än hälsa och rikedom. Man ska försöka göra
människor man möter glada i stället för att breda ut sig om hur
dåligt man själv mår. När man går till 19-dagsfesten (bahá’íernas
sammankomst första dagen i varje bahá’í-månad), ska man tänka
på hur man kan göra de andra deltagarna glada, inte vänta på att
andra ska underhålla en.
Det
elfte tecknet på kärlek är att inte vara orsak till att andra känner
sig olyckliga. Man ska inte uttrycka ilska. Inte heller ska man
kritisera andra. ”Konstruktiv kritik” är något som inte
existerar, sa Tom Price. Som framgångsrik musiker och kördirigent
har många vänt sig till honom för att få hans ”uppriktiga”
bedömning av deras egna musikaliska alster. I början uttryckte han
sin uppriktiga uppfattning även när den inte var positiv. Men det
gjorde att människor kände sig sårade, så han slutade med det.
Men man ska inte heller visa att man blivit sårad. En person som är
lättsårad orsakar mer problem än en person som gör att andra känner
sig sårade, menar Tom Price.
Det tolfte tecknet på kärlek hade Tom valt den gyllene regeln som
i olika varianter finns i alla de stora religionerna. I Bibeln står
det ju att vi ska handla gentemot andra som vi vill att de ska
handla gentemot oss. Den principen bekräftas i bahá’í-religionen,
liksom en formulering i Koranen om att vi ska önska för andra det
vi vill att de ska önska för oss.
Avslutningsvis,
kan konstateras att åhörarna uppskattade Toms föredrag mycket.
Man kan naturligtvis diskutera hur principerna bäst bör
formuleras, och i vilken ordning de bör presenteras, men det är
ingen tvekan om att Tom gav oss mycket att tänka på, och förhoppningsvis
att omsätta i handling!
www.bahai.se
kontakt@bahai.se
|
